• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-12 08:06:22 följande:
    Insatt är med i så många trådar här och håller vid sin sak, hur mycket papper hen än skulle få på att soc har gjort helt emot vad lagen säger, och att socialstyrelsen inte ens tittade på den punkten när dom utförde tillsyn..
    Instämmer. Ett bra exempel är:

    Mitt barn hämtades utan LVU och utan mitt medgivande, och placerades i familjehem. Där befann han sig i 6 veckor UTAN BESLUT. Jag visste inte vart han fanns och kunde därför inte hämta.

    Socialstyrelsen har utfört tillsyn som säger att jag valde att frivilligt planera honom där.

    Kommunens policy säger att en frivillig placering ska föregås av att man undertecknar ett dokument som säger att det är en frivillig placering, ett sådant har jag aldrig fått se eller överhuvudtaget höra talas om.

    Insatt fortsätter hävda att det inte fungerar så, att det jag säger aldrig har hänt i princip.
  • Anonym (vann i FR)
    Anonym skrev 2012-03-11 23:47:56 följande:
    Alltså.. I alla andra trådar här där folk blivit anmälda till soc så skriver ni att man ska ta det lugnt och att man inte har någonting att oroa sig för... Men jag satt i precis samma sits för bara 3 år sedan. Jag sa precis likadant.

    Jag tyckte att de som hade barn på LVU var befogat.
    Jag tyckte socialtjänsten gjorde ett bra jobb.
    Jag tyckte att de som skrev om LVU på sådana här forum var patetiska gapande insiktssaknande nötter..
    Jag trodde man använde LVU som sista åtgärd.

    Sen kom det in en anmälan mot mig. Det första jag tänkte var att det här är ett dåligt skämt.
    Efter att sociala hade träffat barnet EN ENDA GÅNG så satte dom akut LVU.
    Och hela min verklighetsuppfattning har satts ur spel. Jag trodde inte det kunde hända.

    Jag trodde sånt bara användes när det fanns misshandel, sexuella övergrepp, alkohol eller droger inblandat till exempel.. Men tji fick jag.. Helt plötsligt har jag gått från att vara i ena facket där jag själv såg ner på alla "soc-fall" och LVU-föräldrar.. Och helt plötsligt är jag själv en av dom. 
    Ja, så trodde jag också. Det pågår en oerhörd indoktrinering i Sverige när det gäller myndigheters handlingar.  En myndighet begår liksom inga fel annat än i extrema undantag. Om man ifrågasätter blir man snabbt kallad för konspirationsteoretiker, bitter satkärring, okunnig eller psykfall. Det är rena rama Sovjet fast med finare kläder (nu menar jag inte att hela Sveriges system med lagar är kommunistsikt, men just socialsystemet är det i högsta grad).
  • astro
    Anonym skrev 2012-03-12 08:02:19 följande:
    Anmälan är från en person som aldrig träffat barnet och själv har stora problem i livet. Anmälan är 4 sidor lång om att jag t.ex inte har på barnet tillräckligt med kläder på bilder på facebook. Att jag verkar falla inom personklass A hos psykiatrin. Vad nu det innebär? Att jag inte ger barnet mat var fjärde timme eftersom hon ibland ringt mig t.ex precis kl 12 och då har barnet lekt eller sovit middag istället för att äta och jag ska ha sagt att h*n inte är hungrig. Barnet var så litet att de inte gick på förskola då, men hann börja under utredningstiden. Vi gick på öppna förskolan innan samt BVC, båda de vittnade i FörvR.
    Lyckas inte hitta någon "personklass A". Såvitt jag kan se finns ingen sådan beteckning. Det närmaste jag hittar är "typ A" men att vara en typ A är ju varken ovanligt eller klassat som mental störning.
    Gissar att "har stora problem i livet" lite mindre finkänsligt går att uttrycka som "anmälaren är en dårfink"? 
  • Anonym
    astro skrev 2012-03-12 09:38:06 följande:
    Lyckas inte hitta någon "personklass A". Såvitt jag kan se finns ingen sådan beteckning. Det närmaste jag hittar är "typ A" men att vara en typ A är ju varken ovanligt eller klassat som mental störning.
    Gissar att "har stora problem i livet" lite mindre finkänsligt går att uttrycka som "anmälaren är en dårfink"? 
    Vad ska man säga.. Hon har själv 3 ungar omhändertagna...
  • Anonym (Enmamma)
    Anonym skrev 2012-03-12 09:50:28 följande:
    Vad ska man säga.. Hon har själv 3 ungar omhändertagna...
    Undra hur det kommer sig att dom som oftast gör anmälan på andra har egna problem?
    Kvinnan som gjorde "anonym" anmälan på mig (visste ju dock att de va hon då hon avslöja de rätt rejält på de sättet hon skrev på och när jag ifråga satte henne varför hon gjort de så ringde hon soc och sa att jag var helt psyk galen och trakasserat henne, undrar fortfarande en idag varför hon hade DIREKT nr till mitt handläggare?!?!) Hon hade sin största son omhändertagen och de andra barnet hade hon seriösa problem med pappan och hon hade dessutom anmält grannen mitt emot ett ex antal ggr för han "spionerade" på henne som hon så fint kallade de för eftersom hon var lätt paranoid.
  • Anonym (Enmamma)

    Sen undrar jag också varför i hela friden NAMN köper socialen anmälningar som kommer in som är totalt jävla oseriösa?!

  • astro
    Anonym (Enmamma) skrev 2012-03-12 10:08:21 följande:
    Sen undrar jag också varför i hela friden NAMN köper socialen anmälningar som kommer in som är totalt jävla oseriösa?!
    Är det inte samma sak som hos polisen, att de är skyldiga att bedöma alla anmälningar som seriösa tills de vet motsatsen?

    Det är ju faktiskt det enda vettiga också, annars skulle man kunna få situationer som den vid den otäcka branden nyligen när ett par stackars barn ringde och larmade men inte blev trodda utan tillsagda att inte busringa  
  • Anonym (Enmamma)
    astro skrev 2012-03-12 10:22:43 följande:
    Är det inte samma sak som hos polisen, att de är skyldiga att bedöma alla anmälningar som seriösa tills de vet motsatsen?

    Det är ju faktiskt det enda vettiga också, annars skulle man kunna få situationer som den vid den otäcka branden nyligen när ett par stackars barn ringde och larmade men inte blev trodda utan tillsagda att inte busringa  
    Jo fast jag tror ändå att socialtjänsten förstår eller vet när det är oseriösa anmälningar och när någon gör en anonym anmälan och sedan ringer in MED namn plötsligt och säger ja nu har jag blivit trakasserad av den tjejen som jag anmälde anonymt.. jaha, plötsligt vet dom vem hon är och visste det hela tiden eller?! Om någon ringer in om en mordbrand så måste dom ju ändå uppge namn?
  • Anonym (wtf!)

    En helt vriden tråd. Ingen här kan påstå att de kan de riktiga historierna bakom LVU mm. Eller sitter det en hög utredare här och ventilerar gamla fall eller pågående fall?

    Folk är nog tyvärr dumma på riktigt om man enbart väljer att lyssna på en sida, i denna tråden socialens sida isf. Föräldrar säger en sak och myndigheter en annan. Och självklart väljer nästan alla att man ska tro på socialen. Vet ni, socialen gör mindre eller större fel i alla sina utredningar, på olika sätt. Och de journalför enbart det DE anser är av vikt, inte vad de utredda anser eller vill ha med eller bevisar/motbevisar. Man kan få göra tillägg men det är mer som en notis om att den dumme föräldern inte fattar. Socialtjänstens regler och lagar är kraftigt förlegade och det är en myndighet i behov av stor "renovering" och de borde även få mer press utifrån för att förhindra dåligt genomförda utredningar. Men så länge folket (dvs vi som bor i Sverige) väljer att blunda eller leka nickedockor så kommer de fortsätta ställa till onödigt lidande för så många. Och JA DE GÖR ÄVEN BRA SAKER MEN MAN FÅR INTE BLUNDA FÖR DE MÅNGA FALL DÄR ETT INGRIPANDE ELLER OMHÄNDERTAGANDE VARIT TOTALT ONÖDIGT!!!!

    Nej, anmäl inte en gång för mycket utan anmäl när du verkligen har fog för oro eller vet. Och de jävla puckon som anmäler bara för att jävlas borde bötesfällas med hela det beloppet en utredning kostar!

  • Anonym
    astro skrev 2012-03-12 09:38:06 följande:
    Lyckas inte hitta någon "personklass A". Såvitt jag kan se finns ingen sådan beteckning. Det närmaste jag hittar är "typ A" men att vara en typ A är ju varken ovanligt eller klassat som mental störning.
    Gissar att "har stora problem i livet" lite mindre finkänsligt går att uttrycka som "anmälaren är en dårfink"? 
    Det anmälaren syftar på är personlighetsstörningar i kluster A. Paraoid, schizoid och schizotyp.
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version