• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (insatt)
    Anonym (Hårda nypor) skrev 2012-03-12 20:09:10 följande:
    Efter 30 år i sin nuvarande form har socialtjänsterna i sverige bevisat att de inte är mogen sin uppgift. " soc kan inte reformeras utan bör skrotas i sin helhet" var det en advokat inom NKMR som skrev. Jag vill inte gå riktigt så långt, men det kan inte få fortgå på detta viset längre i ett demokratiskt rättsamhälle. Kommunens makt i barnafrågor bör brytas, och ansvaret flyttas upp till regionsnivå där arbetet utförs av personer med adekvat utbildning, och då menar jag mer än bara socionomutbildning. Att flytta barnavårdsutredningar från kommuner skulle också få bort mycket inavel och svågerpolitik i besluten då risken för personlig kännedom och fördomar skulle minska. 

    Nu har ju socialtjänstens barnskyddsutredningar faktiskt reformerats på senare år iom att BBiC-utredningar har implementerats i hela landet .....Kanske är det istället domstolarnas handläggning som i så fall borde reformeras när det gäller deras ansvar betr tvångsåtgärder rörande barn? Det är ju nämligen där den yttersta makten i barnafrågor ligger, inte i kommunerna!
  • Anonym (Hårda nypor)
    maaammaaa skrev 2012-03-12 20:24:52 följande:
    Du är klok du hårda nypor, varför inte skriva en artikel i dagstidningen om dina utmärkta åsikter.
    Jag har tänkt tanken faktiskt. En annan sak man skulle kunna göra är en film, men frågan är om det i så fall skulle bli en drama eller komedi. Det görs ju en del filmer med olika teman och soc borde ju vara en guldgruva att gräva fram manus från.
  • Anonym (Hårda nypor)
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-12 23:55:08 följande:
    Nu har ju socialtjänstens barnskyddsutredningar faktiskt reformerats på senare år iom att BBiC-utredningar har implementerats i hela landet .....Kanske är det istället domstolarnas handläggning som i så fall borde reformeras när det gäller deras ansvar betr tvångsåtgärder rörande barn? Det är ju nämligen där den yttersta makten i barnafrågor ligger, inte i kommunerna!
    BBIC är bara ett annat sätt att ljuga på, ett rubriksystem att gömma sig bakom. Jag har läst hela BBIC konseptet och är inte mer inponerad än de forskare som redan kritiserar den.
  • Border
    Ninja05 skrev 2012-03-12 20:36:44 följande:
    Ja jag är en tjej som blev omhändertagen enligt LVU efter att ha varit nära att dö av uttorkning när jag som spädbarn blev lämnas själv i lägenheten medan mamma och pappa stack ut och söp och knarkade. Trots detta har jag fått höra pÅ min mammas hat till soc, hur dem "gör allt för att förstöra för familjer" att dem vill ha kontroll på alla i samhället som inte är "som alla andra"... Men om inte soc efter typ hundra larm och massa försök till att stödja placerat mig skulle jag säkert vart död nu. Soc vill inte förstöra för någon, dem försökte in i det sista med insatser för mig och mina föräldrar för att undvika en placering. Men tillslut gick det i te längre. Jag känner stor tacksamhet idag för hjälpen jag fick. Mamma är 50 år, håller ftf på med tunga droger, haft en stroke o kan inte gå . Dygnet runt vård... Pappa är död. Men jag känner en otrolig tacksamhet till livet. Och att jag fick det så bra tillslut!
    Vilken tur i oturen du hade ändå!
  • Anonym (vann i FR)
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-12 23:55:08 följande:
    Nu har ju socialtjänstens barnskyddsutredningar faktiskt reformerats på senare år iom att BBiC-utredningar har implementerats i hela landet .....Kanske är det istället domstolarnas handläggning som i så fall borde reformeras när det gäller deras ansvar betr tvångsåtgärder rörande barn? Det är ju nämligen där den yttersta makten i barnafrågor ligger, inte i kommunerna!
    BBIC har inte tillfört någonting alls. Det är bara en rökridå för att få det att se bättre ut, men i praktiken är det samma elände som förut.

    Helas systemet behöver göras om, inte bara domstolarnas handläggning. Återigen försöker du avsäga socialens ansvar.
  • Anonym (insatt)
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-13 14:33:06 följande:
    BBIC har inte tillfört någonting alls. Det är bara en rökridå för att få det att se bättre ut, men i praktiken är det samma elände som förut.

    Helas systemet behöver göras om, inte bara domstolarnas handläggning. Återigen försöker du avsäga socialens ansvar.

    jag försöker inte avsäga socialtjänstens ansvar, men jag försöker förmedla att ansvaret är fördelat mellan flera olika aktörer och där soc inte ens har den största makten - det har förstås den som tar slutgiltiga tvångsbeslut (om det nu är det vi talar om)....
  • Anonym (insatt)
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-13 14:33:06 följande:
    BBIC har inte tillfört någonting alls. Det är bara en rökridå för att få det att se bättre ut, men i praktiken är det samma elände som förut.

    Helas systemet behöver göras om, inte bara domstolarnas handläggning. Återigen försöker du avsäga socialens ansvar.

    Och BBiC var tänkt att reformera socialtjänstens barnskyddsutredningar - sedan är det väl självklart så att alla inte är nöjda med det verktyget heller ....
  • Anonym (vann i FR)
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-13 14:44:15 följande:
    jag försöker inte avsäga socialtjänstens ansvar, men jag försöker förmedla att ansvaret är fördelat mellan flera olika aktörer och där soc inte ens har den största makten - det har förstås den som tar slutgiltiga tvångsbeslut (om det nu är det vi talar om)....
    Med tanke på att socialnämnd och förvaltningsrätt inte alltid tar sitt ansvar och granskar utredningarna, så har socialen oerhört mycket makt. Mer makt än vad som är meningen, det håller jag med om. Om man som socialsekreterare är medveten om om denna sin makt anser jag att man ändå har mycket ansvar, oavsett om denna makt är så att säga officiell eller ej.  Jag har också tidigare skrivit att jag anser att det är hela systemet som är korrupt och inte de enskilda socialsekreterarna.
  • Anonym

    Jag fick detta på Facebook idag. Alla ni andra som haft kontakt med soc tycker jag ska fylla i dessa omdömen. Jag har fått bra hjälp från dom här och tror dom skulle kunna göra mycket gott med rätt verktyg.. Dom som driver detta är sådana som inte själv är drabbade vilket är en stor skillnad mot alla andra organisationer o grupper som finns..


    Nu har www.socialportal.se skapat en utförligare form av "svarta listan". Där måste man fylla i flera relevanta frågor som avgör om ditt juridiska ombud eller din socialsekreterare är bra eller dålig.

    Det fungerar inte att göra en negativ bedömning enbart utifrån att handläggaren omhändertagit ditt barn, eller att ombudet inte vunnit ditt case i domstol. Här gör vi det grundligare. Listan kommer inte publiceras offentligt men om du vill veta tips på bra ombud eller veta om fler är drabbade av samma handläggare som du så kan du få info om detta av oss som arbetar med sidan. Om du fyller i ditt namn i övrigt kan vi kontakta dig, i annat fall råder högsta anonymitet.

    För att fylla i formulären så håller du din mus över bemötande. Sen klicka på lämna omdömen. Välkomna in.


     
  • Anonym (Enmamma)
    Anonym (Hårda nypor) skrev 2012-03-12 23:57:10 följande:
    Jag har tänkt tanken faktiskt. En annan sak man skulle kunna göra är en film, men frågan är om det i så fall skulle bli en drama eller komedi. Det görs ju en del filmer med olika teman och soc borde ju vara en guldgruva att gräva fram manus från.
    Ja i en del filmer finns ju socialtjänsten iblandad men då är ju föräldrarna verkligen "Äkta" pundare också, de skulle faktiskt vara intressant och få se den där sidan när socialtjänsten skriver en massa skit och föräldrarna inte är pundare eller alkoholister och ist sliter som idioter för att få rättvisan på sin sida men ist bara får kalla handen så folk får se hur förjävligt det är att stå där maktlös och låta ens barn glida ur händerna på en. Jag har en längre tid försökt skriva en bok om mitt liv under tiden mitt barn var omhändertagen men det är för svårt, men om vi kanske skulle sätta oss ner ett par st så kanske vi skulle kunna skriva ihop ett manus och lämna in till någon producent, vore as häftigt.  
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version