• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (konfunderad)

    Oj, har nog haft tur som bara har råkat på förnuftiga myndighetspersoner i hela mitt liv.  Och så himla mycket misstag man gör hela tiden:

  • Anonym (Hårda nypor)
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-11 15:56:10 följande:
    I Länsrätterna sitter ingen o tar beslut, för de är nedlagda!
    Nog för att dina argument ter sig lägre med tiden , men att märka ord känns bara onödigt. Dom finns kvar och benämns nu "förvaltningsrätt. skärp dig.
  • Anonym
    maaammaaa skrev 2012-03-11 19:45:57 följande:
    Till Anonym, Från Januari 2010 till April 2011 har de kommit två hemhjälpar två gånger i veckan, jag blev tillsagd att inte laga mat för att hemhjälpen skulle ha något arbete, ta emot hjälp för det är gratis sa man på soc. Hemhjälpen bakade faktiskt bullar och gjorde efterrätter såsom bärpaj och kvark. Samtidigt som hemhjälpen kom så kom familjevårdaren som övervakade både oss och hemhjälpen och skrev saker i sin journal varav mycket inte stämde. Jag hade tusen gånger varit utan den där hjälpen. Huset måste vara skinande rent när hemhjälpen och familjevårdaren kom och ingen tvätt i tvättkorgen, annars blev det plump i kanten av familjevårdaren.
    Men det är ju lång tid som det varit personal i hemmet.

    Ni måste ju under denna tid fått hjälp och stöd av dessa personer.
    Vad är skälet till att barnen har tagits om hand? 
  • maaammaaa

    Vi sa ofta att vi inte behöver hjälp, för vi orkade faktiskt själva. Soc. sa hela tiden att de inte tänker omhänderta barnen, ingen annan trodde det heller. En dag blev vi inkallade till soc.kontoret och blev informerade om att vi brister i omsorgen om våra barn. Senare kom mer anklagelser som gick stick i stäv med all sjjukvårdspersonals rapporter. Vi hade blivit tvingade av soc att gå på en mängd undersökningar och det mesta var riktigt bra, undantaget familjevårdarens bästa kompis en psykolog som hon gjorde föräldraskapsbedömningen med, där de hittade på allt möjligt konstigt. Den psykologen blev anställd efter att min kusin haft den där tjänsten, min kusin sa att soc. var så omöjliga att komma överens med att hon slutade. Min kusin var gift med förra kommundirektören, som också haft sina irritationer över socialdirektören. Tjänstefel på tjänstefel på tjänstefel från socialens sida gjorde att hon sa upp sig och blev privatpraktiserande neuropsykolog. Psykologen som har hennes tjänst är inte utbildad barnpsykolog fast hon arbetar med barn och ungdomar och kallas ofta barnpsykolog. Hon är jämt på socialens sida, hon är oftast lättare att samarbeta med och mera mänsklig när familjevårdaren inte är i samma rum, men hon går som sagt på soc och familjevårdarens linje hon är anställd av socialdirektören också.

  • Anonym
    Anonym (Enmamma) skrev 2012-03-11 19:50:34 följande:
    Kostar ingenting för handläggaren som gör det, det dras inte precis på deras lön, då hade det varit annorlunda kanske. Varför ljuger man och klipper ihop saker om det är så DYRT och varför är det så viktigt att vinna och inte ta in ordentligt med psykologer under utredningen om det är för allas barns bästa?
    Nu är det inte handläggarna som tar beslut om LVU, det gör rätten.
    Handläggarna gör bara sin del av utredningen, samlar information från olika håll och sammanställer detta.

    Handläggarna har en hel massa ärenden, de har ingen personlig vinnig av att det blir ett omhändertagande.
     
  • Anonym (Signaturen)
    Anonym skrev 2012-03-11 20:22:40 följande:
    Nu är det inte handläggarna som tar beslut om LVU, det gör rätten.
    Handläggarna gör bara sin del av utredningen, samlar information från olika håll och sammanställer detta.

    Handläggarna har en hel massa ärenden, de har ingen personlig vinnig av att det blir ett omhändertagande.
    Läs igenom vad som står i tråden så ser du att vi svarat på detta minst tio ggr redan^^
  • Anonym (Signaturen)
    Anonym skrev 2012-03-11 19:41:40 följande:
    Vad är det soc. vinner?
    Barn som är placerade kostar enorma summor det är därför man i det längsta försöker att barnen ska bo kvar hemma eftersom kommunen har en budget de försöker hålla nere. 
    Detta är inte sant och det vet du, 6000 barn och ungdomar är LVUade i sverige idag, mer än dubbelt så mycket som något annat land, hur kan det komma sig att vi har så många insiktslösa föräldrar just i SVerige??
  • maaammaaa

    De tog också våra barn, det var ca en timme innan mötet. Vi blev informerade om det också. Anklagelser som brister i samspelet, dålig ögonkontakt, min man hade monoton röst och var inte tillräckligt lekfull, retarderad utveckling (dottern gick på alla fyra och sa jag är en bebis vid ett tillfälle när soc var på besök) ovilja att samarbeta, dottern hade en gång en fläck på skjortan i dagis, jag blev klassad psykisk sjuk, svartsjuk, maken tyckte de att de inte hade någon diagnos på, de sa han var under tofflan, inte tog ansvar, barnen var övergivna pga att jag lekte med dem när maken satt på vinden och studerade, han hade nämt om händelsen och socialdirektören sa att han hade övergivit barnen och att jag inte är tillräcknelig som förälder. Åt oss hade hon sagt att jag fick leka med barnen men inte sköta dem, mata, byta blöja, klä på, bada.

    Det här är soc. bedömning INTE läkares bedömning.

  • Anonym (Enmamma)
    Anonym skrev 2012-03-11 20:22:40 följande:
    Nu är det inte handläggarna som tar beslut om LVU, det gör rätten.
    Handläggarna gör bara sin del av utredningen, samlar information från olika håll och sammanställer detta.

    Handläggarna har en hel massa ärenden, de har ingen personlig vinnig av att det blir ett omhändertagande.
    Men lägg NER.. Rätten ansöker väl för fan aldrig om LVU? Det är socialtjänsten som söker det och som gör utredningen, du behöver inte försöka försköna någonting. Förklara då varför soc ljuger i utredningar om det inte är för egen vinning för det är faktiskt för mig HELT ologiskt..
  • Anonym
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-11 20:28:49 följande:
    Detta är inte sant och det vet du, 6000 barn och ungdomar är LVUade i sverige idag, mer än dubbelt så mycket som något annat land, hur kan det komma sig att vi har så många insiktslösa föräldrar just i SVerige??
    Barn och ungdomar innebär att de är mellan 0-20 år.
    De flesta är ungdomar som har LVU pga eget beteende. 

    0-12 år 2300 ca 450 är mellan 0-6 år
    13-18 år 4500
    18-20 år 1 600 

    Den största andelen rör de mellan 13-20 år, andra länder har lägre straffålder än vad vi har i Sverige, 11-12 år är straffåldern i tex USA och Storbritannien. I andra länder blir barn dömda som vuxna fast satta i ungdomsfängelse, i Sverige får de LVU.
     
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version