Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Ninja05

Äldre 17 Mar 12:36

#721

Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-17 12:30:45 följande:

Våra barn var LVU:ade under nästan ett år, pga en oengagerad förvaltningsrätt. Läs vad jag skrivit tidigare, orkar faktiskt inte dra historien en gång till.

Jag håller med dig om att det i många fall finns en viss grund för omhändertagande, men på det följer det inte att soc har rätt att ljuga, skriva vinklade utredningar och kränka familjen! Att soc gör utredningar på ett felaktigt sätt, det händer dagligen, och är utredningen felaktig finns det stor risk att även bedömningen och insatserna blir det.

Har läst igenom en del. Och min poäng genom hela tråden kommer fram lite i slutet på din historia. Då soc blev starkt kritiserade av domslutet. Det är vad jag sagt hela tiden, soc har stor makt, därav att detta för er tagit ett år. Men dem har absolut inte hela makten, och när det ska upp i rätten så ska deras utredning granskas noga, vilket den nog gjort, och därav "vann ni".

Men olyckligt för er hur som helst, för det ni fått genomlida som varit jobbigt.

Ninja05

Äldre 17 Mar 12:37

#722

Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-17 12:31:56 följande:

Jag vet att det inte är så alltid, självklart! Soc är oftast inga monster, jag har träffat någr riktigt fin faktiskt.
Det jag menar är att det är så i vårt fall, det enda jag kan utgå ifrån eftersom det är det enda jag har 100% insikt i.

Okej, förstår..Det var alltså isfåfall ett av dem tråkiga historierna som finns.

Anonym

Äldre 17 Mar 12:44

#723

Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-17 12:29:40 följande:

Nu vet jag inte vem som skrivit vad men jag vill bara säga ige att jag aldrig misstyckt till att soc gjorde en insats, det är tiden efteråt som är problemet! Det vridna utredningen, bemötanden, brist på samarbete osv osv osv. Vi gick med på allting frivilligt, vi samarbetade i ALLT, vi blev häktade och de tog akut LVU, vi blev friade och LVU stod kvar - vi har bönat och bett om alla insatser vi kommit på, som utredningshem, hemmahosare osv osv osv, men de vill inte ens ge oss en chans, kan vi inte bevisa vad som hänt så får vi aldrig hem henne,
Den sjukdom vi pratar om är inte ostogenesis perfecta (stavning?) utan brister i vitaminer osv eftersom hon kräktes upp i princip all mat och alla vitaminer tills hon fick specialvälling dagen innan hon togs, när ett så litet barn börjar få behålla mat och vitminer stiger värdena jättefort, att de då missat i över en månad att ta dessa prover är under all kritik!

Vad är det för vitaminbrister som leder till att ett litet barn får en massa frakturer?
Vad är det för värden du pratar om?
D-vitaminbrist leder till rakitis vilket är utrotat i Sverige eftersom barn får AD-droppar.
Kalkbrist leder till urkalkning vilket kan leda till spontanfrakturer, men det tar väldigt lång tid för skelettet att urkalkas, syns genom att mäta bentätheten.

Anonym (vann i FR)

Äldre 17 Mar 12:45

#724

Ninja05 skrev 2012-03-17 12:36:11 följande:

Har läst igenom en del. Och min poäng genom hela tråden kommer fram lite i slutet på din historia. Då soc blev starkt kritiserade av domslutet. Det är vad jag sagt hela tiden, soc har stor makt, därav att detta för er tagit ett år. Men dem har absolut inte hela makten, och när det ska upp i rätten så ska deras utredning granskas noga, vilket den nog gjort, och därav "vann ni".

Men olyckligt för er hur som helst, för det ni fått genomlida som varit jobbigt.

Vi "vann" för att vi hade turen att , andra gången, få engagerade personer som satt bakom det långa bordet i rättssalen. Jag ska säga dig att det var härligt att få vara med när systemet verkligen fungerar som det var tänkt. Tyvärr är det inte alltid att domstolarna granskar utredningarna såsom det är menat att de ska göra. Jag har varit i kontakt med ett flertal advokater och jurister som arbetat med familjerätt i många år och de är samstämmiga i att systemet är godtyckligt och att socialen har alldeles för mycket makt.

Jag försöker därför få till en ändring på hela systemet, för det är i alla instanser det finns problem! Och ska det till en ändring, måste även gemene man få upp ögonen för systemets fel!

Inte bara olyckligt, det har haft fler följder än så. Sjukskrivningar, oförmåga att fullfölja utbildning har kostat både oss och staten pengar (jag vet ju inte hur detta kommer att påverka barnen när de är vuxna).

Ninja05

Äldre 17 Mar 12:48

#725

Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-17 12:45:42 följande:

Vi "vann" för att vi hade turen att , andra gången, få engagerade personer som satt bakom det långa bordet i rättssalen. Jag ska säga dig att det var härligt att få vara med när systemet verkligen fungerar som det var tänkt. Tyvärr är det inte alltid att domstolarna granskar utredningarna såsom det är menat att de ska göra. Jag har varit i kontakt med ett flertal advokater och jurister som arbetat med familjerätt i många år och de är samstämmiga i att systemet är godtyckligt och att socialen har alldeles för mycket makt.

Jag försöker därför få till en ändring på hela systemet, för det är i alla instanser det finns problem! Och ska det till en ändring, måste även gemene man få upp ögonen för systemets fel!

Inte bara olyckligt, det har haft fler följder än så. Sjukskrivningar, oförmåga att fullfölja utbildning har kostat både oss och staten pengar (jag vet ju inte hur detta kommer att påverka barnen när de är vuxna).

Ja hemskt absolut. Men även om det finns saker som behöver förbättras så är det ju som precis med allt annat. Inget är perfekt. Inget fungerar perfekt. Och självklart är det fruktansvärt för dem drabbade. Men finns ju även omvända händelser då barn kanske tom dör för att soc inte vill se.

Lika hemskt det. Och hur mycket man än kämpar så kommer det alltid göras fel, och alltid finnas brister i myndigheter bedömningar, och ja det arbete dem gör.

Ninja05

Äldre 17 Mar 12:51

#726

Skulle vilja tillägga att samhället är uppbyggt så att man som människa levande i det måste ha KUNSKAP och insikt i vad man har rätt till. Det kan vara svårt, och krångligt, men när man har med myndigheter att göra speciellt så måste man vara galet påläst.

Det är inte något positivt då man tycker det borde vara tydligare i många lägen, men det är en väldig fördel om man är påläst.

Anonym (vann i FR)

Äldre 17 Mar 12:58

#727

Ninja05 skrev 2012-03-17 12:48:55 följande:

Ja hemskt absolut. Men även om det finns saker som behöver förbättras så är det ju som precis med allt annat. Inget är perfekt. Inget fungerar perfekt. Och självklart är det fruktansvärt för dem drabbade. Men finns ju även omvända händelser då barn kanske tom dör för att soc inte vill se.

Lika hemskt det. Och hur mycket man än kämpar så kommer det alltid göras fel, och alltid finnas brister i myndigheter bedömningar, och ja det arbete dem gör.

Jag vet att det finns omvända händelser där barn dör för att soc ignorerar anmälning på anmälning. Det är naturligtvis lika tragiskt som när soc gör för mycket!

Nej, inget är perfekt, men man måste sträva åt det hållet ändå. Det är som att sluta arbeta för att trafikolyckorna ska minska, "för det kommer ändå alltid att ske olyckor". I Sveriges socialsystem finns det mycket som skulle kunna göras för att antalet fel av soc skulle minska. Socialsekreterare måste få mer adekvat utbildning (utredningsmetodik, djup psykologi, helst skulle de vara psykologer allihop) och det måste till en yrkeslicens som kan tas ifrån dem om de begår för många fel. En oberoende tillsynisgmyndighet måste införas, politikerna ska bort ifrån socialnämnd och domstol, ja listan kan bli lång på vad som skulle behöva göras för att få ett mer rättssäkert system.

Det första som måste till är dock att både politiker och privatpersoner ska sluta att gömma huvudet i sanden och ta till sig att systemet både kan och bör förbättras!

Ninja05

Äldre 17 Mar 13:00

#728

Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-17 12:58:47 följande:

Jag vet att det finns omvända händelser där barn dör för att soc ignorerar anmälning på anmälning. Det är naturligtvis lika tragiskt som när soc gör för mycket!

Nej, inget är perfekt, men man måste sträva åt det hållet ändå. Det är som att sluta arbeta för att trafikolyckorna ska minska, "för det kommer ändå alltid att ske olyckor". I Sveriges socialsystem finns det mycket som skulle kunna göras för att antalet fel av soc skulle minska. Socialsekreterare måste få mer adekvat utbildning (utredningsmetodik, djup psykologi, helst skulle de vara psykologer allihop) och det måste till en yrkeslicens som kan tas ifrån dem om de begår för många fel. En oberoende tillsynisgmyndighet måste införas, politikerna ska bort ifrån socialnämnd och domstol, ja listan kan bli lång på vad som skulle behöva göras för att få ett mer rättssäkert system.

Det första som måste till är dock att både politiker och privatpersoner ska sluta att gömma huvudet i sanden och ta till sig att systemet både kan och bör förbättras!

Absolut. Som med allt ska man kämpa för föbättring!

Anonym (Signaturen)

Äldre 17 Mar 13:55

#729

Anonym skrev 2012-03-17 12:44:27 följande:

Vad är det för vitaminbrister som leder till att ett litet barn får en massa frakturer?
Vad är det för värden du pratar om?
D-vitaminbrist leder till rakitis vilket är utrotat i Sverige eftersom barn får AD-droppar.
Kalkbrist leder till urkalkning vilket kan leda till spontanfrakturer, men det tar väldigt lång tid för skelettet att urkalkas, syns genom att mäta bentätheten.

hon var 10 veckor tidig så hon hade inte bara addroppar, utan rikliga mängder vitaminer och järn, som hon dock inte fick i sig pga kräkningarna. Pga dessa fick hon heller inte i sig ordentlig näring ifrån maten, Någon bentäthet är inte mätt, och sen behöver det inte vara så att de bara sa plopp när hon låg i sängen och så hade hon sprickor, om hon däremot var mer skör så kan det ha hänt vid vanlig hantering.
Häri ligger mitt största problem, ingen pratar med mig eller lyssnar på mig. Jag vet inte vad som hänt men jag vet att hon inte haft ont på så vis att det märkts, hon har inte haft några som helst märken, varken röda eller blåmärken. Hon har på inget vis blivit skakad eller haft några andra skador än just sprickor på revbenen och ett nyckelben, och ja, detär fruktansvärt, tro inte att jag inte anklagar mig själv varje dag. Men NÅGONTING måste finnas att göra fr att få reda på vad som hänt alternativt låta oss bevisa att vi inte misshandlar barn (vilket uppenbarligen endast gäller henne eftersom de andra är hemma)

Ninja05

Äldre 17 Mar 14:02

#730

Anonym (Signaturen) skrev 2012-03-17 13:55:17 följande:

hon var 10 veckor tidig så hon hade inte bara addroppar, utan rikliga mängder vitaminer och järn, som hon dock inte fick i sig pga kräkningarna. Pga dessa fick hon heller inte i sig ordentlig näring ifrån maten, Någon bentäthet är inte mätt, och sen behöver det inte vara så att de bara sa plopp när hon låg i sängen och så hade hon sprickor, om hon däremot var mer skör så kan det ha hänt vid vanlig hantering.
Häri ligger mitt största problem, ingen pratar med mig eller lyssnar på mig. Jag vet inte vad som hänt men jag vet att hon inte haft ont på så vis att det märkts, hon har inte haft några som helst märken, varken röda eller blåmärken. Hon har på inget vis blivit skakad eller haft några andra skador än just sprickor på revbenen och ett nyckelben, och ja, detär fruktansvärt, tro inte att jag inte anklagar mig själv varje dag. Men NÅGONTING måste finnas att göra fr att få reda på vad som hänt alternativt låta oss bevisa att vi inte misshandlar barn (vilket uppenbarligen endast gäller henne eftersom de andra är hemma)

Det är ju hemskt om man är oskyldig. Men jag kan verkligen förstå soc i denna situation. Faktiskt..Att börja utreda eventuella sjukdomar och höra läkare tar ju ett tag. Men visst ska det göras.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL