Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

På det stora hela, så upplever jag väl att det blivit bättre, men det hänger otroligt mycket på vilken lärare barnet har ...

Dessvärre uttråkade... :(

När det gäller läsningen så har min dotterns klass (en etta) en bokserie som heter Elsa, Leo och Olas läseböcker och där är Olas lättast (tror jag) Elsa i mitten och Leos svårast. De har samma sidor i läxa, samma innehåll i läxan men det skiljer jättemycket i hur mycket och hur svår text de är i de olika böckerna så att de som är duktiga ska få en rejäl läsläxa och de som har svårare ska få en som passar dem.

När det gäller matten verkar de dock hålla ihop klassen vilket jag tycker är synd för det jag själv ser är ju matteläxan och den löser min 5-åring lika snabbt som min 7-åring så det är verkligen ingen svår matte. Typ 5 kompisar (alltså vad blir 5 ihop. 4+1, 2+3) och sånt.

jätte bra skulle jag säga om vår skola, har en 1.a klasstjej som kan läsa, hon har fått gjort några "prov" i svenska för att bevisa läsförståelsen bla så hon är nu på 3;e klass, matten är hon i 2:a klassens böcker. Allt för att hon inte ska bli uttråkad. Visste inte detta för än utvecklingsamtalet och är jättegld då jag hadde det otroligt svårt med skolan.

Jag har samma erfarenheter som dig TS, och var därför orolig att min dotter skulle behöva uppleva en liknande skolgång. Hon började läsa redan vid tre år så hon är väldigt tidig. Vi bestämde oss för att sätta hennes i Monessori där alla barn får individuellt anpassade uppgifter. Hittills är jag jättenöjd. A går i förskoleklassen och slapp börja med alfabetet och ljudande av ord. Hon fick direkt uppgifter anpassade efter hennes nivå istället.

Jag tycker inte att det funkar så där jättebra, och då säger ändå skolan att de speciellt jobbar med att möta varje barn på den nivå de befinner sig.
Efter att jag pratat med dotterns nya lärare så har hon fått börja gå upp till 2-3:an 1 förmiddag/vecka. Där får hon ha svenska och matte med dem. Hon slipper också läsläxan och får läsa kapitelböcker i stället, som hon återberättar för läraren. Matten hade hon gruvat sig för, eftersom hon sett böckerna de hade i 1:an och insett att hon skulle måsta sitta och rita mönster osv ett år till! Men där tror jag inte de åtgärdat något än. 
Det är väl svårt för en lärare att tillgodose alla barns behov, det förstår jag. Det går inte bedriva individuell undervisning i en klass med kanske 15-25 barn. Men stenciler med extrauppgifter kanske? 

hej
jag är också orolig för min dotter. Hon är 4 år och kan läsa enklare böcker på engelska (phonics nivå 3-4 för de som vet).
När hon är 6 är det klart att hon kommer att kunna läsa flytande. I och för sig inte på svenska, men ändå. Ska vara väldigt konstigt  för henne att börja igen med a b c, avljuda osv.
Min dotter är inte speciellt tidig utan går på en internationell förskola i Asien där alla barn i hennes klass har ungefär samma färdigheter. När de slutar förskolan kan i princip alla läsa flytande.
Det kommer att bli en enorm skillnad när vi flyttar tillbaka tll Sverige.
Jag har bestämt mig för att inte visa till henne hur läsningen fungerar på svenska, så att hon har nånting att lära sig iallafall......
Konstigt att behöva bromsa sina barn för att anpassa sig till det tröga svenska systemet... 

På lågstadiet upplevde jag att det fungerade rätt bra med individanpassade studier. På mellanstadiet och början av högstadiet fungerade det sämre (vi har provat såväl kommunal som friskola som skulle vara bättre på att möta varje barn).

Egentligen är det först i 9:an och på gymnasiet som det har blivit riktigt bra för våra barn och de har kunnat jobba i sin egen takt. Minns att dottern i 8:an skulle läsa Ronja Rövardotter- va?! Då läste hon sedan länge "vuxenböcker" och jag tyckte hon borde läsa Hjalmar Bergman istället (som jag älskade i hennes ålder). Lärarens svar (till dottern): " ja, DU kanske kan läsa sådana böcker men det kan inte alla och alla ska läsa samma bok!".

Vi har en lång väg kvar att gå innan skolan möter varje barn på deras egen nivå.

Det heter ju så fint att alla barn ska mötas på deras nivå och att all undervisning ska anpassas efter individen, men sanningen är oftast att resurser inte finns till de "duktiga" barnen. Som lärare hinner man om man har tur med de som ligger i jämntakt med resten av klassen och förhoppningsvis åtminstone de flesta av de lite svagare eleverna. De starkare hinns inte med, och ofta är de ju inget "problem" förrän längre upp i åldrarna när de tröttnat totalt på skolans fullständiga oförmåga att erbjuda  utmaning.

Elsa, Leo och Ola läsböckerna hade vi redan när jag gick i lågstadiet, och inte hjälpte det ett dugg att läsläxan var någorlunda kunskapsanpassad när INGET annat i undervisningen var det. Minns än idag hur ap-tråkigt det var att sitta och följa bokstäver gjorda i sandpapper med fingret när jag redan hade kunnat läsa och skriva i flera år