• Alvi

    Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

    Givetvis förstår jag att man inte kan dra alla skolor/lärare över en kam, men på det stora hela, hur ser det ut med att uppmuntra och utmana tidiga barn "nu för tiden"?

    Jag kunde läsa när jag började skolan, började läsa när jag var 4 år. Jag hade alltid alla rätt på rättstavningsförhören och har aldrig haft problem med svenskan. Detta medförde att jag 1) inte tyckte att svenskalektionerna gav mig något (och detta var alltså tidigt, redan i lågstadiet) och 2) jag fick istället gå och ha matteundervisning eftersom jag var sämre i matte = "straffades" för att jag var duktig på något.

    Jag ser liknande språktendenser hos min son som snart är 4,5 år, och Om det nu blir så att han är snäppet tidigare i språkutvecklingen än andra i hans klass, låt säga redan i f-klassen, vad är då bäst? Att han får utmanas av sin lärare, eller att han får vänta in de andra? Jag vill ju inte att han ska känna sig pressad... jag minns bara hur jag själv kände det.

    Jag minns inte att jag tog upp detta med mina föräldrar, så hur kan jag i framtiden hålla ett öga på att hans intresse för språket upprätthålls? OM det nu gör det. Det kanske blir åt andra hållet, att han älskar matte...


    Once you try menskopp you´ll never go back!
  • Svar på tråden Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?
  • augustisten
    Flickan och kråkan skrev 2011-11-20 12:00:21 följande:

    Jag vet inte riktigt om jag håller med dig. Jag har faktiskt inte stött på någon elev (hittills, det kanske kommer ) som generellt har haft väldigt lätt för skolan rakt över, som varit stökig pga understimulering. Däremot finns det ganska gott om elever som inte riktigt förstått vitsen med att lägga ner tid på reflektion eller tycker att det är jobbigt att skriva etc. och därför blir oroliga och vimsiga när det "krävs" av dem. Jag har för tillfället en elev som inte har det minsta problem med att ta in och processa information på olika vis, men han har ingen ork/förmåga att sätta sig ner och skriva (det är jobbigt och svårt.......tanken på att det skriftliga dessutom ska bearbetas får honom att lägga ner innan han börjat) och inte heller orken/förmågan att dra tankarna/reflektionerna ett snäpp längre än det direkt uppenbara. Han trivs jättebra med förläsningsvarianten av undervisning och att bli muntligt förhörd, men samtidigt finns det kunskapskrav som rör andra bitar - dvs skriftlig förmåga, förmåga att kunna föra ett samtal med andra etc. Dessutom blir hans djup lidande av att han ännu inte förstått poängen med reflektion.....och att det är något som tar tid och kräver eftertanke. Han har inte passerat göra-kvantitativt-snabbt/smidigt-FÄRDIG!- stadiet ännu. Det är ett problem. Bristen på metakognitiv förmåga är ett jättehinder för många barn/ungdomar. Det borde vi jobba med mycket mer i skolan och ge elever redskap för detta. Eftertanke. I dagens samhälle så ska allt gå så snabbt. Det ska vara "underhållning", färdigserverat, snabbt. Snabba "klipp", ingen dödtid, då blir det tråkigt.

    När det gäller min son har han inte fyllt fem än (fyller i december) men han är nog ungefär tvärt om mot det barn du beskriver. Det är att reflektera och dra paralleller som är hans starka sida men han har inget behov av att visa sig duktig eller göra saker han vet att han kan för att visa upp det för någon. 

    Han måste absolut lära sig att ta det lungt och tolerera dötid, men jag är rädd att det kommer att bli väl mycket sådan för honom utan extra stimulans sas. Och då kommer han troligen att bli bråkig. Däremot är han bra på att vara eftertänksam och fokusera länge på saker om det finns något att tänka kring - det är ju lite förutsättningen för eftertanke.

    Vårt problem just nu är väl att han är väldigt ojämn i sin utveckling. På vissa sätt känns han inte helt skolmogen (han skulle egentligen fötts i januari 07) men samtidigt är han språkligt - vad gäller ordförråd och reflektion - flera år före sina jämnåriga. Hans kusin uttryckte det bra - hon är sju och tyckte att han var som en sjuåring när man pratar med honom men som en treåring när han är trött eller "busig". 
  • caliningrad
    Snöankan skrev 2011-11-20 20:09:15 följande:
    Min "plan" har faktiskt vara att hon inte ska lära sig någonting sådant alls hemma för att inte behöva bli uttråkad i skolan. 
    Jappp.... det är fulltsändigt tragiskt att det ska behöva vara så!

    Men jag känner samma sak.
     
  • Flickan och kråkan
    augustisten skrev 2011-11-21 11:45:36 följande:

    När det gäller min son har han inte fyllt fem än (fyller i december) men han är nog ungefär tvärt om mot det barn du beskriver. Det är att reflektera och dra paralleller som är hans starka sida men han har inget behov av att visa sig duktig eller göra saker han vet att han kan för att visa upp det för någon. 

    Han måste absolut lära sig att ta det lungt och tolerera dötid, men jag är rädd att det kommer att bli väl mycket sådan för honom utan extra stimulans sas. Och då kommer han troligen att bli bråkig. Däremot är han bra på att vara eftertänksam och fokusera länge på saker om det finns något att tänka kring - det är ju lite förutsättningen för eftertanke.

    Vårt problem just nu är väl att han är väldigt ojämn i sin utveckling. På vissa sätt känns han inte helt skolmogen (han skulle egentligen fötts i januari 07) men samtidigt är han språkligt - vad gäller ordförråd och reflektion - flera år före sina jämnåriga. Hans kusin uttryckte det bra - hon är sju och tyckte att han var som en sjuåring när man pratar med honom men som en treåring när han är trött eller "busig". 
    Men då förstår jag faktiskt inte riktigt problemet. Din son lär knappast vara svår att stimulera om han har lätt för att reflektera och dra paralleller med eftertanke och dessutom har lätt för att fokusera länge på något.      
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-11-21 10:49:07 följande:
    ha!
    nu borjar du sjalv vara orolig ang din sons utveckling inom den svenska skolan!
     

    Om du med orolig menar att jag tycker att svenska skolan har brister så ja, i så fall är jag "orolig" . Jag har hittills inte stött på någon skola (flera olika länder) som inte har brister.  
  • Snöankan
    caliningrad skrev 2011-11-21 13:25:14 följande:
    Jappp.... det är fulltsändigt tragiskt att det ska behöva vara så!

    Men jag känner samma sak.
    Ja det är ju inte bara det. Utan hela "alla ska vara lika" gör ju att jag inte vågar berätta för andra vad hon kan. Jag pratar ju om det med sambon och med min mamma, men aldrig med andra mammor. Och om dom säger något så är det nästan att jag kommer med ursäkter och byter ämne.
  • Flickan och kråkan

    Det alla ganska enkelt kan göra är att gå till kursplanerna och titta på de kunskapskrav som ställs. Jag har svårt att se att det finns barn som inte skulle stimuleras om man följer kursplanerna. Att kursplaner följs kan man faktiskt som förälder kräva. Man får helt enkelt se till att läsa på lite. Och det borde alla föräldrar göra, så man vet vad det är för kunskaper som efterfågas och bedöms, för min erfarenhet är att föräldrar faktiskt inte vet det.

  • LillaLady

    Delar med mig av lite egna erfarenheter.
    Jag är född i januari och lärde mig läsa och räkna i tidig ålder. Efter halva 1an så tyckte min lärare att jag inte "passa" i den årskursen utan fick hoppa upp en klass. Jag gick förvisso i en liten skola där alla elever blev uppmärksammade och fick den hjälp vi behövde så att lära mig i min takt, "före alla andra" var inga problem!
    Har aldrig haft nå senare problem eller svårigheter av att jag fick gå med dom lite äldre. :)


    Dum spiro, spero
  • caliningrad
    Snöankan skrev 2011-11-21 14:48:52 följande:
    Ja det är ju inte bara det. Utan hela "alla ska vara lika" gör ju att jag inte vågar berätta för andra vad hon kan. Jag pratar ju om det med sambon och med min mamma, men aldrig med andra mammor. Och om dom säger något så är det nästan att jag kommer med ursäkter och byter ämne.
    he he he samma här!!! när jag umgås med svenskar låtsas jag alltid att min dotter kan mycket mindre!
    Hon började säga meningar som" Kan du hämta ett glas vatten åt mig"  när hon var exakt 18 månader, är nu helt tvåspråkig + förstår/talar 2 andra språk, börjar läsa flytande på engelska och kan hela alfabetet av ett asiatiskt språk, spelar piano duktigt i förhållande till sin ålder, kan simma utan flytthjälpmedel sen 1 år tillbaka (hon är 4.5 om en månad).
    När jag umgås med asiater skäms man inte över vad ens barn kan eftersom alla har ungefär samma färdigheter. När jag umgås med svenskar säger jag istället att hon är urusel på balett (stämmer nog), att det stod i hennes betyg att hon var dålig på att hoppa på ett ben osv.... känns som att jag måste hitta på vad hon är dålig på så att jag kan fortsätta samtalet med svenskar...
    Vill återigen påpeka att min dotter inte är exceptionell på något sätt, utan alla barn i hennes klass och omgivning har ungefär samma färdigheter vid samma ålder.  
  • ViolinaX

    När jag började skolan på 70-talet var det många av mina kompisar som inte kunde läsa, men så är det INTE bland de barn som börjar skolan idag! De flesta barn har ständig tillgång till skriftspråk i form böcker, TV och datorer och börjar därför tidigt att lära sig bokstäver och att känna igen ord.

    Mina barn har alla lärt sig läsa i 3-årsåldern och läst flytande då de börjar sexårs - och jag har uppfattat det som att många av deras kompisar legat på samma nivå. Inget av mina barn har klagat på att det varit understimulerat i skolan när det gäller läsningen. Jag uppfattar det som om barnen får uppgifter som är anpassade till deras förmåga, de läser bla mycket i sin "bänkbok" som de ju själv har valt. Eleverna får ju också en del skrivuppgifter som de anpassar efter sin förmåga - allt från att bara skriva några rader till att skriva en hel novell. 

    Däremot ÄR väl ändå förstaklassarnas matteböcker lite VÄL fjantiga? Eller vad tycker ni??? Min 7-åring blev både besviken och frustrerad när han bläddrade igenom sin mattebok, tyckte att den var till för bebisar! Och jag håller med honom! OM det nu är så att mattekunskaperna hos förstaklassare skiljer sig så mycket åt att vissa är tvungna att starta på 1+1 så borde väl skolan göra ett test på barnen och ge dem olika böcker baserade på deras resultat? Det verkar vara mycket svårare för fröken att individanpassa matematik än läsning, så alla barnen måste sitta och arbeta i samma bok oavsett kunskapsnivå vilket åtminstone MIN sjuåring tycket är ganska trist.

  • ViolinaX

    Nu har jag läst igenom ett par sidor med komentarer och måste hålla med om en sak:
    faran i att ha det för lätt med skolan de första åren är att du en dag möts av en svår uppgift!
    Om du då är van vid att allt ska flyta på och vara lätt så finns det en risk att tvärbromsar. Du vet inte hur du ska ta dig an svårigheter,  för det har du aldrig behövt förut! Så kände jag när jag gick på gymnasiet och skulle läsa trigometri...öhum...VAD är detta! Men jag lyckades med det med...och mycket annat efter det också Glad

Svar på tråden Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?