Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

Med tanke på hur pressade lärare är i svenska skolor idag tycker jag det är helt i sin ordning att barn med svårigheter prioriteras framför barn som har extra lätt för sig. Som förälder till ett barn som har det extra lätt kan man själv göra mycket för att barnet ska bli stimulerat ändå. Min pappa köpte extra matteböcker till mig och såg till att jag kunde börja med ett extra språk tidigare, t ex. Det innebar en del självstudier så klart men det gjorde allt skolarbete eftersom jag var så pass självgående.
Vet att det är lätt att fokusera på sina egna barns behov, och det är naturligtvis helt rätt för vem annars ska göra det? men utifrån ett bredare perspektiv så kan man ju se att de har barnen ändå brukar klara sig rätt bra, vilket man inte kan säga om dem som inte får skolarbetet att funka. Och det får ju i längden konsekvenser för hela samhället.

Åh, nostalgi, hade också dem för 23 år sedan när jag lärde mig läsa, kul att de finns än.

Jag tycker att alla barn kan läsa samma bok, men uppgifterna kring boken kan variera. Man kan ju läsa böcker på ett ytligt respektive ett djupare plan. Just när det gäller Ronja Rövardotter finns det massor att diskutera och fundera kring, t ex relationen mellan far/son respektive far/dotter eller vänskap eller ensamma barn som möter andra ensamma barn eller dyl. 

Under hela min låg och mellanstadietid låg jag bland de främsta i stort sett i alla ämnen och fick "sitta av" mina skoldagar med att läsa valfria skönlitterära böcker, rita, skriva berättelser och göra utdragna matteblad som tillhörde årskurs 6... under dessa år hann jag bli fruktansvärt uttråkad och omotiverad och att dessa i mångt och mycket meningslösa skoldagar präglades av mobbing (en av sakerna de mobbade mig för var att jag var "för duktig"!) gjorde att lusten för skolan var helt borta tills jag började högstadiet.

Individanpassad undervisning my ass!

Dottern har just börjat förskoleklass och är alltså 6, närmar sig 7.
Hon kan inte läsa (och av just den anledningen som ts beskriver har vi inte "lärt henne" heller).
Hon är rätt "smart" om man nu ska sätta sån stämpel på barn och har otroligt lätt för matte. Har själv kommit på trixet med multiplikation och division, tex när vi gör pannkakor så räknar hon ut hur många alla ska få osv. Där upplever jag att fröken i hennes klass är duktig på att hitta extrauppgifter till de som är klara snabbt och som utmanar dem lite.
Tex så fick hon förra veckan lite svårare mönster inuti ett rutmönster att fylla i likadant, detta är ju också matte, fast inte 3+2 som ju bara är tråkigt för henne!

Så svaret på frågan är att jag tror att det är helt upp till personalen, men över lag har utvecklingen gått framåt. 

Jag tycker diskussionen är intressant. Jag blir fascinerad över att man tycker att det är en katastrof för en 14-åring att läsa Lindgren. Ja, tittar man enbart på text/texter explicit så kan jag väl delvis förstå det, men förhoppningsvis har även 14-åringar kommit lite längre i sin läsning så att de även kan arbeta med inferenser och det som är implicit i olika former av litteratur. Att 14-åringar får arbeta med Lindgren är verkligen ingen katastrof, däremot är det ju viktigt vilket perspektiv man har och hur man utformar uppgiften/uppgifterna. Mina barn som båda är under 4 år gillar att vi läser Pippi Långstrump. De uppskattar berättelserna utifrån sin utvecklingsnivå och sina erfarenheter. Om de som 14-åringar får analysera Pippi Långstrump utifrån ett samhällsperspektiv skulle jag snarast bli glad . Det hindrar inte att man läser Hjalmar Bergman om man tycker att hans författarskap tillhör livets nödtorft.

Någor jag däremot upplever som ett jätteproblem när jag läser tråden är att duktiga elever ges extrauppgifter. Det får håret att resa sig lite på ryggen på mig. Duktiga elever ska självklart ha svårare uppgifter som kräver mer analytiskt tänkande från start och inte beta av en massa uppgifter för att ha något att göra. När det gäller just läsning är det faktiskt väldigt lätt som lärare att individanpassa.  

Sedan är det så klart viktigt att man är lite påläst själv som förälder. Min äldsta är inte 4 år ännu och han läser sina första lättlästa böcker och räknar. Jag är inte orolig för hans framtida skolgång, däremot hoppas jag att man tagit tag i arbetet med läsning för där finns stora brister idag. Jag kommer att ligga på "hårt". Kursplanerna är tydliga, men de ska ju även följas.

Det beror helt på skolan och ansvarig pedagog. Som tur är, kan man välja skolan fritt nu och inte är anvisad till en pga boendet så du har lite tid att undersöka och kolla runt vilka lärare är mest flexibla och bra på att stödja duktiga elever.

He he he... dessa böcker hade jag oxå i skolan för ca 20 år sedan. Under min lärarutbildning gjorde vi (för ca 2år sen) en läromedelsanalys på dessa böcker... särskilt den lättaste Olas bok blev ganska hårt kritiserad. Idén med olika svårighetsgrad är bra men innehållet i läsinlärnings- och läslustperspektiv kritiserades minns jag.

Individualisering är en av de svårare nötterna att knäcka för lärare när man ska ha gemensam undervisning med en klass som ofta är väldigt vitt skilda nivåmässigt... gemensamma genomgångar då man ska få med de som inte förstår, de som nästan förstår, de som börjat förstå,  de som förstår, de som förstår och lite till, och de som förstår långt över o blir uttråkade. Det är inte alltid lätt att få ihop det... Man vill ju så klart utmana alla elever o önskar att man hade tid o utrymme till det... men när man inte ens hinner sitta en minut hos varje elev under en lektion så ÄR det svårt.. Man har de som knappt eller inte på långa vägar uppnår målen och det TAR TID med dessa elever och de behöver tid. Sen ska man hinna utmana de som ligger långt före så att de inte dör av tristess... oftast blir det extra stenciler för att få det att gå ihop. Sen har man det stackars mittenskiktet som hamnar helt i skymundan! De förtjänar lika mycket tid och stimulans de med.... Det är svårt.

Men i matten tex kan man ju om man jobbar med 5- eller 10-kompisar låta de eleverna som ligger före få jobba med 10- och 100-tal istället även fast man i grunden jobbar med samma sak. 10-kompisarna 7+3 blir istället 70+30 eller 700+300 osv...  Men ibland kan det tom vara så att vissa elever verkar vara före men i själva verket så har de inte fått grepp om det egentligen när man skrapar under ytan.. De har läst av ett mönster men har inte djupförståelsen om ni fattar vad jag menar... de är inte förtrogna med kunskapen, kan inte sätta den i ett begreppsligt sammanhang eller i en ny kontext, så det gäller att vara läromedelskritisk o kolla av o inte bara hasta vidare bok efter bok som om den som gör klart matteboken först därmed oxå förstår bäst... man ser ibland vissa elever som tävlar om kvantitet när det egentligen är kvalitet som är avgörande...

Men önskeläget hade ju varit 3 lärare per klass hehe... man vänder ut och in på sig själv och ändå är det inte nog. Hur mycket själ, hjärta, energi och tid man än lägger så räcker man som lärare ALDRIG till!  .... det är dagens sanning. Läste nyss en utredning som visade att lärare är en av de mest stressade o pressade yrkesgrupperna o som tar hem jobbet mest o har svårast att släppa jobbet på fritiden... 45 timmar per vecka räcker tyvärr inte... särskilt inte när allt administrativt  arbete bara växer och växer, planeringstiden minskar o arbetsbördan ökar från alla håll... Men vi vill fortfarande elevernas bästa! Så vi kämpar på, trots massiv kritik från alla håll och politiker som försvårar vårt arbete...

Men barnen är fantastiska!

Visst är det viktigt att alla barn får lära sig läsa och att man prioriterar barn med svårigheter, men jag tycker ändå att alla barn har rätt att få ut något av skolan. Alla barn har rätt att bli sedda, uppmuntrade och utmanade. Det är inte ok att barn som kan läsa, räkna och sitta stilla tvingas sitta av nio urtråkiga år i skolan utan att få lära sig hur man gör när man behöver anstränga sig lite för att lära sig något. Alla barn ska få undervisning, utifrån sina egna förutsättningar.

Fast det är ju inte ovanligt att barn som har det lätt för sig istället blir bråkiga om de blir understimulerade. Jag har själv ettbarn som är väldigt tidigt språkligt men som har svårt med koncentrationen och impulskontrollen om han blir uttråkad - och då är ju risken stor att han blir ett "problembarn" i skolan om de inte prioriterar även honom trots att han har lätt för sig.

Jag är uppriktigt rädd för just det här - och om det händer blir det ju en förlust för alla. Både min unge som får en självbild som bråkig och jobbig, klasskamraterna som får sämre arbetsro och läraren som måste lägga energi på helt fel saker (och troligen betydligt mer tid än om allas lärande prioriterats från början). Och som förälder kan jag ju inte alls påverka situationen hur mycket stimulans vi än ger hemma.