Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

Det stämmer. När jag började läsa programmering på universitetet så hoppade jag av. Jag hade ingen studieteknik och kunde inte acceptera att jag skulle sitta med samma sak i mer än några minuter. Alla andra var intresserade men jag läste det bara som biämne och jag pallade inte att lägga ner tid på något som jag både tyckte var tråkigt och som utmanade mig. 

Matten som jag läste samtidigt gick bättre för den tyckte jag var kul så då var det ju inga problem att sitta och fundera. Där var det tvärtom att jag blev glad över att äntligen få något att bita i. 

Sedan några år senare så upptäckte läkarna ett synfel som gjorde min hjärna väldigt trött när jag ansträngde mig, så det kan ju visserligen ha spelat in i att jag hade svårt för när det blev motstånd. För efter jag fick glasögon så har jag aldrig haft några problem att sitta längre med något även om jag tyckt det varit tråkigt.  

Men bristande studieteknik är absolut ett problem om man har lätt för sig. Det var först efter 3 år på universitetet som jag  lärde mig hur man gör när man pluggar. Fast samma sak där, det var efter 3 år som jag fick glasögon så det är ju svårt att säga om det egentligen var bristande motivation eller bristande syn som var problemet...

Jag var "tidig" men känner inte att jag utmanades. Detta var visserligen många år sedan så jag kan inget säga om hur det är nu. Jag blev alltid klar med mina uppgifter fort och fick då göra läxan i skolan istället för hemma, inga extrauppgifter som var utmanande. Jag fick inte in några bra rutiner för läxläsning pga detta vilket orsakade mig stora problem under mina efterföljande skolår. Men, det är svårt för lärarna, de har många uppgifter och många barn, vad ska de prioritera, de sämst ställda, de duktigaste, eller de genomsnittliga. Lärarna i dagens skola har inte tillräckliga resurser för att vara "en skola för alla".

Jag har bara läst TS nu, jag säger såhär: det beror på vilken lärare man får....och vilken klass den läraren har. Det är det självklara svaret.

Jag tror att om man är ett generellt tidigt/ högpresterande barn som gillar att vara snabb, som lär sig snabbt men tycker det är OK att göra ännu mer av samma sak, t ex 100 mattetal till, då är det inget problem. Läraren kan alltid skriva ut extrauppgifter.

Men om man är ett begåvat barn med "krav" på utmaningar för att fungera optimalt, då funkar det uruselt. Har nämligen en sådan son, som jobbar extremt långsamt när det är för tråkigt och utan utmaningar. Vilket enbart leder till att läraren säger att han måste jobba snabbare, att han först måste visa att han kan göra allt trist snabbt innan han kan få göra nåt som kanske är intressant.

Han går i tvåan och har haft tråkigt ungefär varenda dag sen han började förskoleklass och det enda lärarna säger är: visa att du kan jobba snabbt så kommer du kanske få göra nåt du vill...BLÄ.

Förresten måste skriva en sak till: du kan aldrig räkna med att något slags intresse ska upprätthållas genom skolan - det är nåt ni får göra på fritiden tror jag, oavsett om det gäller matte, språk, historia eller geografi.

Barn visar vägen tydligt om man lyssnar - jag menar, ge honom det han vill ha på fritiden så kommer han förhoppningsvis släpa sig igenom skolan också. Så tänker vi nu i alla fall...bara barnen har kompisar så klarar de det mesta...

Har inte läst allt och vet inget om just era barn men min erfarenhet är att många ser sina barn som tidiga, superbegåvande, speciella etc. Jag har hört hur många som helst av bekanta, släkt och vänner som velat att deras barn ska börja tidigare, flytta upp en klass osv för dem är så fantastiskt begåvade.
Att kunna läsa innan skolstart är inget ovanligt. Själv läste jag flytande långt innan skolstart och hade alltid lätt för mig i skolan ,även senare på universitet etc vilket har gjort att jag kunnat ha en rik fritid parallellt med studierna (egen häst mm). Minns inget annat än att jag tyckte att skolan var rolig. Skolan handlar ju om så mycket annat också, socialt samspel mm...

Vår dotter är väldigt tidig i saker och ting, hon är fem skall börja i skolan nästa år, men kan redan prata engelska och skriva svenska och räkna, klockan, läsa osv. Många undrar varför vi inte satte henne ett år tidigare i skolan men vill inte hon skall känna press på sig. Hon tycker det är jätteskoj att lära sig saker och på den nivån skall det vara, sen vet man ju inte alls hur det blir i skolan.

Jag har också tänkt på det. Min dotter går bara i förskoleklassen ännu så länge, så jag vet ju inte hur det kommer bli sen. Men hon tycker att det är superkul där, även när de går igenom en bokstav i veckan (fast hon läser böcker utan problem) för att de får rita saker som börjar på den bokstaven, och "matten" innebär att de sjunger "mattesånger" osv. Hon gillar att rita och sjunga och leka, så det är ju jättebra att hon får göra det i "skolan" ett år till. Läsa och "träna" matte gör hon hemma för att hon tycker det är kul.

Jag inser ju att det inte håller i längden, senare ska de ju lära sig saker i skolan och ha kul med kompisarna på fritiden. Men ännu så länge tycker jag bara det är positivt att hon gör tvärtom, eftersom det är i skolan de flesta kompisarna finns.

Läser tråden och funderar över: Tror ni verkligen aldrig det händer att barn misslyckas och föräldrarna inte förstår varför - min överintelligenta son/dotter! - och det är bekvämare att förklara med att barnen är FÖR bra än att de inte av något skäl kan komma till sin rätt i skolan? Jag tror nämligen det händer ganska ofta.

Att vara begåvad är en väldigt liten del av att lyckas i skolan. Det är många andra saker som också ska stämma. Jag menar inte att man inte är begåvad om man inte lyckas. Jag menar bara att det kan ha många förklaringar.

Jag är inte längre än sidan 2 i tråden men jag kastar in en kommentar i alla fall. 
Sonen var mycket intresserade av både läsning och räkning redan som 4-5 åring men då hade han en oupptäckt ADHD diagnos och Han hade inte alls tålamod att sitta still att göra något. Han har en stor kunskap annars, naturkunskap samhällskunskap och historia är han väldigt duktig på. När han väl knäckte läskoden gick det fort. Han hade lätta läxor att läsa och vi skulle signera att han hade läst. En gång när jag skulle förhöra så passade vi på att även läsa ett långt stycke långt bak i boken och skrev det på lappen och nästa gång när det var läsläxa så var det mycket mer, långa texter och svårare ord.
Matten har han svårt med att skriva, det ligger i hans diagnos, han har även koordnationsvårigheter och det i hop med typ noll i arbetsminne så gör det att han inte kan hänga med på samma sätt men han anser att han kan det (och det kan han i de flesta fall) så han behöver inte bevisa det sida upp och sida ner.
Det här med mellanled får honom att bli riktigt elak han kan räkna det i huvudet som det är men kan inte förklara det med det omständiga sättet som de vill ha i boken. Han är nästan en bok efter än resten av klassen men nu har han fått matteboken på datorn så nu går det undan. Han kan logga in var som helst där det finns ett internet och göra några mattetal. Tidigare satt jag och skrev över de tal som gick på mailen och han gjorde dom och sen mailade till läraren. Men nu slipper vi det momentet för matten. 
Vi har det ff så på veckans ord och engelskan, som han också är väldigt duktig på. Idag hittade jag honom vid datorn, satt och läste instruktioner och förklaringar till minercraft på engelska. Han fattade kanske inte riktigt allt men vad gör det det.

Han lärare är väldigt duktig, hon gör allt för att Z. ska ha det bra i skolan. Och att underlätta de saker som han har problem med som följer hans diagnos samtidigt som han är väldigt intelligent så han får utmaningar. Eftersom han har datorn som hjälpmedel men ändå inte har hunnit arbeta upp tangentbordssnabbhet så ska han få öva på det istället för skrivstil, för det är verkligen svårt för honom. Bra och anpassad skolgång för honom, han kommer bli utmanad och får göra roliga saker samtidigt som han lär sig och utvecklar sig.