Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

Beror helt på lärare kan jag säga efter att dottern prövat tre olika skolor.

Annars får man ordna det själv. Se till att gå mycket på biliotek, se till att ha meningsfulla fritidsaktiviteter, leta dataspel på nätet, köp dataprogram till datorn, se på film och diskutera efteråt...
En bråkdel av vad vi gör för att stimulera vår äldsta dotter.  Hon har hoppat över en klass men tycker ändå att skolan är trist och saknar utmaningar. Lärarna försöker men hon är inte så lättflörtad;)) 

Jag vet inte riktigt om jag håller med dig. Jag har faktiskt inte stött på någon elev (hittills, det kanske kommer ) som generellt har haft väldigt lätt för skolan rakt över, som varit stökig pga understimulering. Däremot finns det ganska gott om elever som inte riktigt förstått vitsen med att lägga ner tid på reflektion eller tycker att det är jobbigt att skriva etc. och därför blir oroliga och vimsiga när det "krävs" av dem. Jag har för tillfället en elev som inte har det minsta problem med att ta in och processa information på olika vis, men han har ingen ork/förmåga att sätta sig ner och skriva (det är jobbigt och svårt.......tanken på att det skriftliga dessutom ska bearbetas får honom att lägga ner innan han börjat) och inte heller orken/förmågan att dra tankarna/reflektionerna ett snäpp längre än det direkt uppenbara. Han trivs jättebra med förläsningsvarianten av undervisning och att bli muntligt förhörd, men samtidigt finns det kunskapskrav som rör andra bitar - dvs skriftlig förmåga, förmåga att kunna föra ett samtal med andra etc. Dessutom blir hans djup lidande av att han ännu inte förstått poängen med reflektion.....och att det är något som tar tid och kräver eftertanke. Han har inte passerat göra-kvantitativt-snabbt/smidigt-FÄRDIG!-stadiet ännu. Det är ett problem. Bristen på metakognitiv förmåga är ett jättehinder för många barn/ungdomar. Det borde vi jobba med mycket mer i skolan och ge elever redskap för detta. Eftertanke. I dagens samhälle så ska allt gå så snabbt. Det ska vara "underhållning", färdigserverat, snabbt. Snabba "klipp", ingen dödtid, då blir det tråkigt.

Ja, det är vad läroplanen säger och det man ska sträva mot. Men verkligheten är mer komplicerad, det är jättesvårt för lärare att hinna med. OM ens kunskapsmässigt avancerade barn inte alltid får den fulla stimulans man skulle önska beror det med stor säkerhet inte på nonchalans från läraren och min erfarenhet är att det är ganska lätt som engagerad förälder att hjälpa till där, genom att skaffa annat material t ex.
Alltså jag försöker se på problem utifrån frågeställningen: "hur löser man detta?".

Ja det är riktigt. Och en sådan situation är relativt lätt att stävja om skola och hem samarbetar. Du kan hjälpa till genom att tänka ut/prata med din son om vad han skulle kunna göra för att få sitt behov av stimulans tillgodosett i skolan. Prata med honom, så han förstår hur han fungerar, att han blir bråkig av understimulans så att han kan börja försöka ta ansvar för sitt beteende, och diskutera med honom vad han skulle behöva i skolan för att undvika att bli det. Sedan tänker du igenom vad du kan göra och vad skolan behöver/kan göra för att hjälpa honom, och sedan pratar du med hans lärare om saken, med din son närvarande. Ett förslag.

Det stör mig jättemycket att det ska vara barn som kommer till skolan och redan kan läsa och skriva. Det är inte som att en 4-åring plötsligt tar en bok och börjar läsa, utan det är föräldrar som driver på. Tycker det känns som en dj-la tävling föräldrar emellan. Resultatet blir att lärarna hela tiden ska hålla på och utmana barn som haft tävlingsinriktade föräldrar istället för att ha tid för de som inte har så lätt. barn börjar skolan för att lära sig läsa och skriva där, det räcker bra så.

Fast så är det ju inte för alla. Mina barn har faktiskt intresserat sig för såväl siffror som bokstäver helt på egen hand. 

Kan du inte med din vanliga fördomsfulla attityd säga "de tröga svenska barnen"?

Det var en intressant tråd, sparar för framtida bruk.

Jag har samma minnen när jag ser tillbaka som TS, jag tyckte det var tråkigt, hade aldrig fel i stavning, glosor eller ordförståelse. Nu blev jag inte straffad med att läsa matte extra istället. Men jag minns att jag tyckte det var skit trist i skolan allra helst i lågstadiet när alla andra lärde sig alfabetet, räkna plus och minus och lärde sig klockan, allt sånt som jag kunde innan jag började skolan. tror min räddning blev att läsa böcker och alla pysselböcker och korsord som min mamma jagade fram åt mig. Det var samma med engelska, när alla i trean började lära sig det, så talade jag redan lite engelska, för även det hade jag lärt mig innan osv. Räddningen blev att lära mig det ännu bättre, genom att jag inte fick tala svenska med familjens engelskspråkiga vänner utan bara engelska, sen engelska böcker och engelska korsord.

Idag tycker jag allt lyser med sin frånvaro, jag är högst medelmåttig på allt tycker jag, medan min vännina från canada säger att min engelska är jävligt bra och att jag hänger med i samtal och växlar språk från svenska till engelska och tillbaka igen helt naturligt. Det blir ofta så för oss, om hon inte finner ett ord på svenska så säger hon det på engelska och vips pratar vi engelska istället.

Men som några av er skrev så blev jag bråkig istället, ställde till med en hel del konflikter både på lektioner och raster.

Men varför kan inte barn få vara olika? Min äldsta är riktigt tidig med läsning och siffror och räkning. Han har alltid varit intresserad av bokstäver, former, färger etc. Och ja, vi har självklart pysslat med det med honom eftersom han har tyckt att det har varit roligt. Han är däremot inte det minsta tidig på andra områden, snarare tvärtom. Vi går hos logoped för att han har svårigheter med sitt uttal och har alltid varit lite småsen motoriskt. han tycker inte om att flänga runt i klätterställningar, men gillar att sortera, samla, förstå hur världen hänger ihop. Min yngsta är inte alls som sin storebror. Han är här och nu och vill bara springa, klättra och vara ute. Det skulle aldrig falla mig in att på något sätt tvinga honom att lära sig siffror eller bokstäver. Språk uppmuntrar vi självklart, men det får man ju jättebra via högläsning och samtal.

Jag delar faktiskt inte din uppfattning. Barn är olika och det tycker jag att de ska få vara. Vissa har lätt för skolämnen, andra har det inte och det är heller inte oavhängigt hur mycket man tragglar hemma. Vissa har lätt för att lära teori, andra har svårare. Det är inte heller oavhängigt hur tidigt respektive sent man lärde sig avkoda. Alla har rätt att stimuleras. Jag känner dock inte igen mig i diskussionen riktigt. Som lärare upplever jag det rätt lätt att stimulera riktigt duktiga elever. De som ofta faller mellan bänkarna och "försvinner" är dem som ligger mittemellan.   

       

det beror på vilken skola barnet går i. har en kollega vars dotter var otroligt snabb med matten och hon är bra på den men i hennes förra skola fick hon inte stimulansen i det utan när hon var klar med talen som skulle göras så fick hon sitta och titta på när dem andra räknade klart=hon blev uttråkad och började prata och störa dem andra. till slut bytte hon skola och i den nya får hon utmaningar i matten, blir hon klar snabbt får hon nya uppgifter att göra. den första skolan var privatskola och den hon går i nu är kommunal.