Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

Givetvis förstår jag att man inte kan dra alla skolor/lärare över en kam, men på det stora hela, hur ser det ut med att uppmuntra och utmana tidiga barn "nu för tiden"?

Jag kunde läsa när jag började skolan, började läsa när jag var 4 år. Jag hade alltid alla rätt på rättstavningsförhören och har aldrig haft problem med svenskan. Detta medförde att jag 1) inte tyckte att svenskalektionerna gav mig något (och detta var alltså tidigt, redan i lågstadiet) och 2) jag fick istället gå och ha matteundervisning eftersom jag var sämre i matte = "straffades" för att jag var duktig på något.

Jag ser liknande språktendenser hos min son som snart är 4,5 år, och Om det nu blir så att han är snäppet tidigare i språkutvecklingen än andra i hans klass, låt säga redan i f-klassen, vad är då bäst? Att han får utmanas av sin lärare, eller att han får vänta in de andra? Jag vill ju inte att han ska känna sig pressad... jag minns bara hur jag själv kände det.

Jag minns inte att jag tog upp detta med mina föräldrar, så hur kan jag i framtiden hålla ett öga på att hans intresse för språket upprätthålls? OM det nu gör det. Det kanske blir åt andra hållet, att han älskar matte...