Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

Men varför kan inte barn få vara olika? Min äldsta är riktigt tidig med läsning och siffror och räkning. Han har alltid varit intresserad av bokstäver, former, färger etc. Och ja, vi har självklart pysslat med det med honom eftersom han har tyckt att det har varit roligt. Han är däremot inte det minsta tidig på andra områden, snarare tvärtom. Vi går hos logoped för att han har svårigheter med sitt uttal och har alltid varit lite småsen motoriskt. han tycker inte om att flänga runt i klätterställningar, men gillar att sortera, samla, förstå hur världen hänger ihop. Min yngsta är inte alls som sin storebror. Han är här och nu och vill bara springa, klättra och vara ute. Det skulle aldrig falla mig in att på något sätt tvinga honom att lära sig siffror eller bokstäver. Språk uppmuntrar vi självklart, men det får man ju jättebra via högläsning och samtal.

Jag delar faktiskt inte din uppfattning. Barn är olika och det tycker jag att de ska få vara. Vissa har lätt för skolämnen, andra har det inte och det är heller inte oavhängigt hur mycket man tragglar hemma. Vissa har lätt för att lära teori, andra har svårare. Det är inte heller oavhängigt hur tidigt respektive sent man lärde sig avkoda. Alla har rätt att stimuleras. Jag känner dock inte igen mig i diskussionen riktigt. Som lärare upplever jag det rätt lätt att stimulera riktigt duktiga elever. De som ofta faller mellan bänkarna och "försvinner" är dem som ligger mittemellan.   

       

Jag vet inte riktigt om jag håller med dig. Jag har faktiskt inte stött på någon elev (hittills, det kanske kommer ) som generellt har haft väldigt lätt för skolan rakt över, som varit stökig pga understimulering. Däremot finns det ganska gott om elever som inte riktigt förstått vitsen med att lägga ner tid på reflektion eller tycker att det är jobbigt att skriva etc. och därför blir oroliga och vimsiga när det "krävs" av dem. Jag har för tillfället en elev som inte har det minsta problem med att ta in och processa information på olika vis, men han har ingen ork/förmåga att sätta sig ner och skriva (det är jobbigt och svårt.......tanken på att det skriftliga dessutom ska bearbetas får honom att lägga ner innan han börjat) och inte heller orken/förmågan att dra tankarna/reflektionerna ett snäpp längre än det direkt uppenbara. Han trivs jättebra med förläsningsvarianten av undervisning och att bli muntligt förhörd, men samtidigt finns det kunskapskrav som rör andra bitar - dvs skriftlig förmåga, förmåga att kunna föra ett samtal med andra etc. Dessutom blir hans djup lidande av att han ännu inte förstått poängen med reflektion.....och att det är något som tar tid och kräver eftertanke. Han har inte passerat göra-kvantitativt-snabbt/smidigt-FÄRDIG!- stadiet ännu. Det är ett problem. Bristen på metakognitiv förmåga är ett jättehinder för många barn/ungdomar. Det borde vi jobba med mycket mer i skolan och ge elever redskap för detta. Eftertanke. I dagens samhälle så ska allt gå så snabbt. Det ska vara "underhållning", färdigserverat, snabbt. Snabba "klipp", ingen dödtid, då blir det tråkigt.

Det stör mig jättemycket att det ska vara barn som kommer till skolan och redan kan läsa och skriva. Det är inte som att en 4-åring plötsligt tar en bok och börjar läsa, utan det är föräldrar som driver på. Tycker det känns som en dj-la tävling föräldrar emellan. Resultatet blir att lärarna hela tiden ska hålla på och utmana barn som haft tävlingsinriktade föräldrar istället för att ha tid för de som inte har så lätt. barn börjar skolan för att lära sig läsa och skriva där, det räcker bra så.

Så när ens barn kommer och frågar vad den och den bokstaven heter ska man tysta barnet och säga att du får vänta till skolan? :-O

Ett barn som inte är moget och har intresset går inte att tvinga till läsning, skrivning, räkning. Har barnet intresset och är redo så kommer det. 

Så när ens barn kommer och frågar vad den och den bokstaven heter ska man tysta barnet och säga att du får vänta till skolan? :-O

Ett barn som inte är moget och har intresset går inte att tvinga till läsning, skrivning, räkning. Har barnet intresset och är redo så kommer det. 
 

Jobbar du måhända i mina barns fd skola? Som har en rektor som hävdar att det inte finns några duktiga barn?
På allvar. Och det handlar om modern tid och inte om forntiden typ 1800-tal.

Tycker att det är skrämmande hur dålig lärarutbildning och fortbildning (får ni någon öht?) är om barn som sticker utanför det minsta lilla.
Det är så skrattretande att ansvaret läggs på eleven, det är den som inte kan reflektera samtidigt som det verkar vara helt främmande för lärare.
Ja, ni borde ge mer tid för eftertanke men samtidigt behöver ni uppdatera hur duktiga barn reagerar.

Ja, det är vad läroplanen säger och det man ska sträva mot. Men verkligheten är mer komplicerad, det är jättesvårt för lärare att hinna med. OM ens kunskapsmässigt avancerade barn inte alltid får den fulla stimulans man skulle önska beror det med stor säkerhet inte på nonchalans från läraren och min erfarenhet är att det är ganska lätt som engagerad förälder att hjälpa till där, genom att skaffa annat material t ex.
Alltså jag försöker se på problem utifrån frågeställningen: "hur löser man detta?".

Nej jag tror inte alltid att alla barn utmanas, oavsett om de är tidiga eller inte. Men en del av det här problemet man sällan talar om är att det ibland är föräldrar som hetsar på ett tidigt barn att få gå framåt, och att förälderns oro för barnets eventuella stimulans också kan utgöra ett problem. Jag är lärare, i och för sig i gymnasiet, men har tidigare också arbetat i grundskolan. Och även om barn ibland förstår tidigt osv så kan det vara så att det barnet ändå har en del att lära av det man arbetar med i klassen. Kanske kan han/hon läsa men skriver väldigt slarvigt, exempelvis. Eller så kanske han/hon förstår matematikens innehåll men behöver träna översättning till symbolspråk och korrekt skrivsätt och redovisning av problemlösning. Då kan föräldrarna göra barnet en otjänst genom att förmedla att skolarbetet är på en för låg nivå för honom/henne. Barnet tror att han/hon inte har något att lära och blir ännu mer ovillig att lägga ner kraft och ansträngning på några uppgifter. Istället för att ligga före kan barnet komma efter sina kamrater.

Så jag tror det är väldigt viktigt att det finns en tydlig dialog mellan skola, elev och föräldrar om vad som är elevens styrkor och vad som fortfarande finns att arbeta med. Sedan utefter det försöka finna uppgifter som kan utmana och stimulera, även om en del skolarbete handlar om innötning också.

Fast det är ju inte ovanligt att barn som har det lätt för sig istället blir bråkiga om de blir understimulerade. Jag har själv ettbarn som är väldigt tidigt språkligt men som har svårt med koncentrationen och impulskontrollen om han blir uttråkad - och då är ju risken stor att han blir ett "problembarn" i skolan om de inte prioriterar även honom trots att han har lätt för sig.