Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

Nej jag tror inte alltid att alla barn utmanas, oavsett om de är tidiga eller inte. Men en del av det här problemet man sällan talar om är att det ibland är föräldrar som hetsar på ett tidigt barn att få gå framåt, och att förälderns oro för barnets eventuella stimulans också kan utgöra ett problem. Jag är lärare, i och för sig i gymnasiet, men har tidigare också arbetat i grundskolan. Och även om barn ibland förstår tidigt osv så kan det vara så att det barnet ändå har en del att lära av det man arbetar med i klassen. Kanske kan han/hon läsa men skriver väldigt slarvigt, exempelvis. Eller så kanske han/hon förstår matematikens innehåll men behöver träna översättning till symbolspråk och korrekt skrivsätt och redovisning av problemlösning. Då kan föräldrarna göra barnet en otjänst genom att förmedla att skolarbetet är på en för låg nivå för honom/henne. Barnet tror att han/hon inte har något att lära och blir ännu mer ovillig att lägga ner kraft och ansträngning på några uppgifter. Istället för att ligga före kan barnet komma efter sina kamrater.

Så jag tror det är väldigt viktigt att det finns en tydlig dialog mellan skola, elev och föräldrar om vad som är elevens styrkor och vad som fortfarande finns att arbeta med. Sedan utefter det försöka finna uppgifter som kan utmana och stimulera, även om en del skolarbete handlar om innötning också.

Fast riktigt så enkelt är det inte alltid. Håller givetvis med om att man hemma vill uppmuntra och svara på när barnen intresserar sig för alfabetet, läsning, räkning m.m. Men det finns många barn som drillas hemma långt utöver att besvara ett naturligt intresse, jag känner till föräldrar som köper hem skolböcker för högre årskurser, föräldrar som tränar multiplikationstabellen med barnen från förskoleålder osv. Någonstans vill givetvis dessa föräldrar väl men jag undrar om de funderar över vad det målet kan vara.

Läser tråden och funderar över: Tror ni verkligen aldrig det händer att barn misslyckas och föräldrarna inte förstår varför - min överintelligenta son/dotter! - och det är bekvämare att förklara med att barnen är FÖR bra än att de inte av något skäl kan komma till sin rätt i skolan? Jag tror nämligen det händer ganska ofta.

Att vara begåvad är en väldigt liten del av att lyckas i skolan. Det är många andra saker som också ska stämma. Jag menar inte att man inte är begåvad om man inte lyckas. Jag menar bara att det kan ha många förklaringar.