Utmanas "tidiga" barn bra i skolan eller blir de uttråkade?

På lågstadiet upplevde jag att det fungerade rätt bra med individanpassade studier. På mellanstadiet och början av högstadiet fungerade det sämre (vi har provat såväl kommunal som friskola som skulle vara bättre på att möta varje barn).

Egentligen är det först i 9:an och på gymnasiet som det har blivit riktigt bra för våra barn och de har kunnat jobba i sin egen takt. Minns att dottern i 8:an skulle läsa Ronja Rövardotter- va?! Då läste hon sedan länge "vuxenböcker" och jag tyckte hon borde läsa Hjalmar Bergman istället (som jag älskade i hennes ålder). Lärarens svar (till dottern): " ja, DU kanske kan läsa sådana böcker men det kan inte alla och alla ska läsa samma bok!".

Vi har en lång väg kvar att gå innan skolan möter varje barn på deras egen nivå.

Jag har för tillfället en elev som inte har det minsta problem med att ta in och processa information på olika vis, men han har ingen ork/förmåga att sätta sig ner och skriva (det är jobbigt och svårt.......tanken på att det skriftliga dessutom ska bearbetas får honom att lägga ner innan han börjat) och inte heller orken/förmågan att dra tankarna/reflektionerna ett snäpp längre än det direkt uppenbara. Han trivs jättebra med förläsningsvarianten av undervisning och att bli muntligt förhörd, men samtidigt finns det kunskapskrav som rör andra bitar - dvs skriftlig förmåga, förmåga att kunna föra ett samtal med andra etc. Dessutom blir hans djup lidande av att han ännu inte förstått poängen med reflektion.....och att det är något som tar tid och kräver eftertanke. Han har inte passerat göra-kvantitativt-snabbt/smidigt-FÄRDIG!- stadiet ännu. Det är ett problem. Bristen på metakognitiv förmåga är ett jättehinder för många barn/ungdomar. Det borde vi jobba med mycket mer i skolan och ge elever redskap för detta. Eftertanke. I dagens samhälle så ska allt gå så snabbt. Det ska vara "underhållning", färdigserverat, snabbt. Snabba "klipp", ingen dödtid, då blir det tråkigt.

Sedan är det så klart viktigt att man är lite påläst själv som förälder. Min äldsta är inte 4 år ännu och han läser sina första lättlästa böcker och räknar. Jag är inte orolig för hans framtida skolgång, däremot hoppas jag att man tagit tag i arbetet med läsning för där finns stora brister idag. Jag kommer att ligga på "hårt". Kursplanerna är tydliga, men de ska ju även följas.

Det stör mig jättemycket att det ska vara barn som kommer till skolan och redan kan läsa och skriva. Det är inte som att en 4-åring plötsligt tar en bok och börjar läsa, utan det är föräldrar som driver på. Tycker det känns som en dj-la tävling föräldrar emellan. Resultatet blir att lärarna hela tiden ska hålla på och utmana barn som haft tävlingsinriktade föräldrar istället för att ha tid för de som inte har så lätt. barn börjar skolan för att lära sig läsa och skriva där, det räcker bra så.

Min "plan" har faktiskt vara att hon inte ska lära sig någonting sådant alls hemma för att inte behöva bli uttråkad i skolan. 

Ja det är ju inte bara det. Utan hela "alla ska vara lika" gör ju att jag inte vågar berätta för andra vad hon kan. Jag pratar ju om det med sambon och med min mamma, men aldrig med andra mammor. Och om dom säger något så är det nästan att jag kommer med ursäkter och byter ämne.

Om du med orolig menar att jag tycker att svenska skolan har brister så ja, i så fall är jag "orolig" . Jag har hittills inte stött på någon skola (flera olika länder) som inte har brister.  

Jag är ganska övertygad om att det är människor som är verksamma på din dotters skola och alla mänskliga verksamheter har brister. Jag minns att du berättade om din dotters inskolning för rätt länge sedan.....så ja, jag skulle utan tvekan säga att din dotters skola har brister. Jag säger inte att det inte finns massor som är jättebra, men att den skulle vara utan brister, nej,det tror jag knappast.