fisförnäm skrev 2011-10-06 17:45:36 följande:
Absolut, då får denne utnyttja sina demokratiska rättigheter och uttrycka sin kritik. Det är inte samma sak som att man vill bli japan eller liknande...
Det är orättvist att ett samhälle ska anpassa sig och förhålla sig till en person eller minoritet.
..och jag vill mena att man aldrig kan känna sig lika hemma utomlands som i Sverige. Det är här i Sverige som den svenska identiteten har sin hemvist. Att "känna sig hemma" kan man dock definiera olika, men det går inte att ända på vad som är svenskt och utländskt hursomhelst.
Medkänsla är just det jag har. Tyvärr så har dessa kulturer inga hemländer och, eftersom människan är ett flockdjur och behöver gemenskap, så är det bäst att dessa minoriteter assimilerar sig till respektive befintliga nationella samhällen.
Varför tar du friterat bröd och ramadanfastande som exempel? Jo, du gör det för att du vet indirekt att dessa fenomen inte är svenska. Det är det som skiljer oss åt - jag uttrycker direkt när du gör det indirekt - jag kallar spade för spade, du kallar spaden för "något man gräver med" för att du inte törs säga det uppenbara. Således adresserar även du kulturers olika hemvist.
Varför är det så tabu att värna om det svensk i Sverige, ska vi inte ha samma förutsättningar som andra länders kulturer?
Det finns svenska saker, det finns finska saker osv, men ibland flyter de inte i varandra. Ungefär som att försöka särskilja mellan "gammal" och "ung", det finns en massa människor mitt emellan. Ändå kan vi säga att någon är ung. Men kategorin är inte helt enkel, var gränsen går varierar för olika personer.
Du tror inte romer, finlandssvenskar eller kurder har gemenskap utan en nation? Jag och min släkt har en massa gemenskap, trots att vi bor uppdelade i två olika länder. Det är ganska enfaldigt att tro att en nation och någonslags likriktad kultur krävs för att uppleva gemenskap.
Ta sen ett exempel på svenskar, i sverige, svensktalade och allt det där... men som ändå inte känner gemenskap? Exempelvis människor med asperger, som ofta har problem med att känna igen i "vanliga människor". Där handlar det inte om kultur, utan om neurologi, men den neurologin kan ge upphov till en slags subkultur i sig, när många aspies möts. Ska de kanske försöka köpa loss en bit land och skaffa sig en flagga?
Du förstår hur larvigt det är. Människor är individer. Det bästa vi kan göra är att låta dem uttrycka sin kultur. Geografi överenstämmer inte alltid med identitet, kultur eller gemenskap.