JTA skrev 2011-10-07 21:37:57 följande:
"jag hade en uppgift i skolan där jag skulle skriva om nåt som var typiskt svenskt om kom inte på nåt.. inte ens svenska läraren kunde komma på nåt typiskt svenskt"
Just detta är förstås typiskt svenskt. Och bedrövligt.
Fast det är inte så märkligt egentligen. Fisken är den sista som upptäcker vattnet. Om du frågar t.ex. en kurd vad som är typiskt kurdiskt så kommer h*n nästan garanterat att rabbla kurdiska maträtter, högtider, danser och kända personer, på samma sätt som svenskar kan haspla ur sig midsommar, surströmming, luciatåg, tunnbörd, röda stugor med vita knutar, ABBA, IKEA, Ericsson, Björn Borg, Olof Palme etc etc. Det är den typen av uppenbara symboler som människor oftast enas kring men kultur är allt vi gör omedvetet varje dag, det vi inte tänker på för att det är så självklart. Det är därför man blir lätt ställd när man får frågan.
Då är det bättre att fråga utomstående vad de anser är typiskt svenskt. Det finns flera studier av svensk kultur, bland annat sociologiprofessorn Philip Zuckermans bok "Society without God" som tar upp den utbredda ateismen i Sverige.
Några drag som dessa studier betonar är just ateismen, respekten för vetenskap och det vi uppfattar som rationalism, toleransen (tro det eller ej, det är nog mest svenskar som anser att vi är intoleranta), kärleken till naturen, det avslappnade förhållningssättet till sexualitet, den reserverade framtoningen, ärligheten, den sociala jämlikhetssträvan (här brukar man ta upp du-reformen som ett tydligt exempel) och värnandet om demokratin.
En studie beskriver sättet att argumentera och lösa konflikter i Sverige. Du vinner inte en argumentation med en svensk genom att höja den emotionella intensiteten, göra dramatiska gester och förhäva dig utan genom att behålla lugnet och lägga fram rationella argument.
Ett underhållande exempel på det är presskonferensen med HIFs och Syrianskas tränare efter bråket under en match. De anser säkert båda två att de hanterar situationen på rätt sätt men skillnaden är slående.
För mig är Melkemichels sätt att argumentera genom att dra upp dramanivån, höja rösten, appellera på känslor och demonstrativt storma ut ur rummet mycket osvenskt medan HIFs tränare med sitt rationella resonemang framstår som mer begriplig i mina ögon. Observera att jag är medveten om att den bedömningen är högst subjektiv men så är jag också en produkt av min kultur.
www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/syrianska/article13433518.ab