• fisförnäm

    Mångkulturalister se hit!

    Hur tycker ni alla kulturer som kommer med invandringen ska fördelas i svenska samhället och vad/vem/vilka ska styra det?
    Många av er är för integrationsprincipen som går ut på att svenskar och invandrare ska ge avkall på sina kulturer till förmån för varandras, hur ska detta gå till i praktiken? Vad händer med såna som jag, som inte vill ge avkall på min kultur och mina värderingar till förmån för exempelvis somaliska?
    Ska jag straffas på något sätt? Eller låter ni experimentet fortgå för att se vad som händer när samhället mer och mer blir splittrat (jag tvivlar nämligen på att jag är ensam i mitt avståndstagande)?

    Tackar ödmjukast för svar och önskar er allesammans en fortsatt trevlig höst/vinter! 

  • Svar på tråden Mångkulturalister se hit!
  • JTA
    HaraMati skrev 2011-10-08 20:17:11 följande:
    Jag kallar mig fortfarande en  mångkulturalist för jag tror på att alla ursprung tjänar på att möta andra/främmande kulturer, det är endast då vi kan göra framsteg i våra synsätt.

    Jag har hatat och blivit hatad, umgåtts med både nassar o somalier och har varit med de flesta grupper i samhället, vilket har gjort mig visare i efterhand att inte döma hunden efter håret 
    Frågan är kanske hur mycket mångkultur som är nyttigt. Lite grann innebär berikande intryck. För mycket av det innebär parallella samhällen. Och det innebär åtminstone slutet för välfärdssamhället. Viljan att solidariskt bidraga till andra människor beror i hög grad av att man har någonting gemensamt med dem. Assimilering har nyligen ersatt mångkulturalismen som politisk ideologi i Europa: Fortsätt gärna att bejaka det etniska ursprungets färg och smak men om du inte ställer upp på det som verkligen betyder någonting - majoritetssamhället värderingar - så bör du söka dig någon annanstans.

    Du kallar dig mångkulturalist men vad jag förstår av det du skriver menar du snarare assimilering av allt viktigt och bejakande av det ytliga.

    Vad har du explicit lärt dig av somalier? Av nassar?
  • HaraMati
    sumpbävern skrev 2011-10-08 21:07:58 följande:
    Jag blev faktiskt orolig ett tag att hunden hade skabb.

    Och du är iranier antar jag?
    wow mitt i prick! 
    Fett schysst, så då känner du till den rasen :P 
  • Self Evident
    HaraMati skrev 2011-10-08 22:35:59 följande:
    wow mitt i prick! 
    Fett schysst, så då känner du till den rasen :P 

    Iranier är ett stort undantag. De är ju oftast högutbildade och västorienterade på ett sätt som gör att övergången till svenska förhållanden inte blir så svår. Jag träffade en iransk nyanländ flykting för ett tag sedan och det var som att föra en konversation med vilken svensk akademiker som helst (men på engelska då), samma värderingar när det gäller jämställdhet, sekularisering, HBT, you name it. Jag skulle lätt umgås med honom medan det känns problematiskt med en del andra invandrare. För mig är det framför allt en värderingsfråga. Jag vill inte behöva diskutera självklarheter med folk jag umgås med. I övrigt är folks etnicitet, religion, språk etc ointressanta för mig förutom det jag kan lära mig något av. 
  • HaraMati
    JTA skrev 2011-10-08 21:29:12 följande:
    Frågan är kanske hur mycket mångkultur som är nyttigt. Lite grann innebär berikande intryck. För mycket av det innebär parallella samhällen. Och det innebär åtminstone slutet för välfärdssamhället. Viljan att solidariskt bidraga till andra människor beror i hög grad av att man har någonting gemensamt med dem. Assimilering har nyligen ersatt mångkulturalismen som politisk ideologi i Europa: Fortsätt gärna att bejaka det etniska ursprungets färg och smak men om du inte ställer upp på det som verkligen betyder någonting - majoritetssamhället värderingar - så bör du söka dig någon annanstans.

    Du kallar dig mångkulturalist men vad jag förstår av det du skriver menar du snarare assimilering av allt viktigt och bejakande av det ytliga.

    Vad har du explicit lärt dig av somalier? Av nassar?
    Självklart bör det finnas en balans för all kultur, lika som "för mkt av det goda" inte är hälsosamt så är det med allt annat, Lagom är helt enkelt bäst, för vi bor väl i landet lagom?
    Vad menar du med att parallella samhällen skapas av för mkt kultur? Att det blir för många och för olika kultur i ett?
    Nassarna var faktiskt den grupp som jag tror stämmer bäst överens med de flesta: rädslan för det främmande som bidrar till avståndstagande av allt utländskt för att inte tippa över. Jag räknades till deras egna grupp för att jag inte var som "alla andra" mitt utseende till trots!
    Sen hade jag ändå vänner vars syskon var äkta nassar med bombarjackor/stålhättekängor som pryddes av blågula snören etc som skrek "stick hem din svartskalle" med blint hat i ögonen!
     Men i ghettot jag bodde i fanns återigen rasismen invandrare emellan samt rasismen mot svenskar!

    Somalier hatade zigenare och greker hatade turkar vice versa etc etc... Man gick nästan på deras argument där o började hålla med "fan, sant ju, de där zigenarna bara skapar bråk och stjäl allt i deras väg", "somalierna bara föder massa ungar" "grekerna är ju värsta nationalisterna; vilka tror de att de är egentligen?" "svennarna: ser ner på oss blattar o vägrar ge oss samma chanser pga den svenska avundsjukan; vi får ju inte nå för långt, vi får bara ta deras skitjobb" etc etc etc etc
    Känns ngt av ovanstående bekant månne tro?
    Det är fördomar med ett korn av sanning som spinns vidare till rent hat och motsättningar mellan grupper, vilket rent av är löjligt!
    Av somalierna lärde mig mer om generositet och att dela med sig; att inte alltid behöva lämna tillbaka den den där enkronan/ciggen oavsett hur mkt jag tjatade om att "rätt ska vara rätt" (pga influenserna från hålan jag flyttade ifrån)
    Det var ingen rolig resa att flytta från en ursvensk liten småstad till det värsta ghettot för den tiden där alla undrade om man var oskuld/femkronorstjej (iranier), men det var fan så nyttigt att få uppleva kontrasterna och överkomma hatets barriärer och börja se människor för var de är och inte för hur de ser ut/kommer ifrån.
  • Self Evident
    HaraMati skrev 2011-10-08 22:55:31 följande:
    Självklart bör det finnas en balans för all kultur, lika som "för mkt av det goda" inte är hälsosamt så är det med allt annat, Lagom är helt enkelt bäst, för vi bor väl i landet lagom?
    Vad menar du med att parallella samhällen skapas av för mkt kultur? Att det blir för många och för olika kultur i ett?
    Nassarna var faktiskt den grupp som jag tror stämmer bäst överens med de flesta: rädslan för det främmande som bidrar till avståndstagande av allt utländskt för att inte tippa över. Jag räknades till deras egna grupp för att jag inte var som "alla andra" mitt utseende till trots!
    Sen hade jag ändå vänner vars syskon var äkta nassar med bombarjackor/stålhättekängor som pryddes av blågula snören etc som skrek "stick hem din svartskalle" med blint hat i ögonen!
     Men i ghettot jag bodde i fanns återigen rasismen invandrare emellan samt rasismen mot svenskar!

    Somalier hatade zigenare och greker hatade turkar vice versa etc etc... Man gick nästan på deras argument där o började hålla med "fan, sant ju, de där zigenarna bara skapar bråk och stjäl allt i deras väg", "somalierna bara föder massa ungar" "grekerna är ju värsta nationalisterna; vilka tror de att de är egentligen?" "svennarna: ser ner på oss blattar o vägrar ge oss samma chanser pga den svenska avundsjukan; vi får ju inte nå för långt, vi får bara ta deras skitjobb" etc etc etc etc
    Känns ngt av ovanstående bekant månne tro?
    Det är fördomar med ett korn av sanning som spinns vidare till rent hat och motsättningar mellan grupper, vilket rent av är löjligt!
    Av somalierna lärde mig mer om generositet och att dela med sig; att inte alltid behöva lämna tillbaka den den där enkronan/ciggen oavsett hur mkt jag tjatade om att "rätt ska vara rätt" (pga influenserna från hålan jag flyttade ifrån)
    Det var ingen rolig resa att flytta från en ursvensk liten småstad till det värsta ghettot för den tiden där alla undrade om man var oskuld/femkronorstjej (iranier), men det var fan så nyttigt att få uppleva kontrasterna och överkomma hatets barriärer och börja se människor för var de är och inte för hur de ser ut/kommer ifrån.
    Jag har inga problem med att ta till mig influenser som jag tycker är konstruktiva och man kan alltid lära sig något av andra människor.

    Jag avskyr bara maktmissbruk och förtryck i alla dess former. Toleransen mot andra kulturella yttringar får inte ske på bekostnad av vissa utrikes födda barn, ungdomar och kvinnor. Myndigheterna får aldrig ha överseende med s.k. hederskultur, tvångsäktenskap, barns som tas ur skolan i förtid, ungdomar som begränsas socialt eller trakasseras p.g.a. sin homosexualitet etc. Allt det förekommer, det vet jag av egen erfarenhet, och vi har ett samhällsansvar att motverka alla sådana tendenser och erbjuda dessa barn och ungdomar det stöd och beskydd de behöver.

    Det handlar inte om att generera hat för mig utan om att i alla lägen värna individens frihet oavsett vilket ursprung personen har. Den politiska korrektheten och missriktade toleransen har ibland inneburit att vissa människor fråntas den rätten och det kommer jag aldrig att tolerera. Sverige har kommit långt när det t.ex. gäller barns, kvinnors, HBT-personers och funktionshindrades rättigheter och jag tänker inte kompromissa en sekund när det gäller dessa grupper för att någon inskränkt invandrare kan bli stött.   Det är vad det handlar om för mig.
  • HaraMati
    Self Evident skrev 2011-10-08 22:51:51 följande:

    Iranier är ett stort undantag. De är ju oftast högutbildade och västorienterade på ett sätt som gör att övergången till svenska förhållanden inte blir så svår. Jag träffade en iransk nyanländ flykting för ett tag sedan och det var som att föra en konversation med vilken svensk akademiker som helst (men på engelska då), samma värderingar när det gäller jämställdhet, sekularisering, HBT, you name it. Jag skulle lätt umgås med honom medan det känns problematiskt med en del andra invandrare. För mig är det framför allt en värderingsfråga. Jag vill inte behöva diskutera självklarheter med folk jag umgås med. I övrigt är folks etnicitet, religion, språk etc ointressanta för mig förutom det jag kan lära mig något av. 
    Det har du självklart rätt i (om iranier =)
    men jag vill försvara de andra grupperna också. Man behöver faktiskt möta folk som är ens motsatser eftersom det ger bägge parter SÅÅÅ otroligt mkt! 
    Samtidigt som min uppfattning påverkas om den andra parten så påverkar  jag den andre i dennes uppfattningar. För tyvärr är vi människor funtade på det sättet att vi gärna delar folk in i fack.
    Visst, majoriteten av iranierna är högutbildade och har nästan bråttom av ren iver att integreras in i samhället men som du själv skrev "oftast", vilket innebär att ALLA iranier inte behöver stämma överens med den bilden även om många gör sitt bästa att leva upp det ryktet.
    Jag har stött på alla sorters folkgrupper och har alltid stött på de som motbevisat fördomarna om den egna gruppen genom att vara minst lika ambitiösa som iranierna (nu är vi säkert den största invandrargruppen från MENA området/utomeuropeiska) .
    Medan iranier oftast är uppskattade bland svenskar så ses de oftast ner på av andra invandrargrupper, då de anses vara smöriga/ fjäskiga och förrädiska för att de ger upp sin bakgrund och lättvindigt tar emot den svenska (kan diskuteras..)
    Numera har en övervägande del av invandrargrupperna börjat beblanda sig med varandra vilket minskar skillnaderna dem emellan (menar inte ngn subkultur..) på längre sikt.
    Dessa mulatter invandrare emellan skulle jag kalla framtidens integrerade svenskar då de vare sig är helchilenare/helsomalier/heliranier/helafrikaner etc
    Man är född o uppvuxen i Sverige som också blir ens naturliga miljö där man blir en "världsmedborgare" eftersom man aldrig kommer känna sig helt hemma någonstans utanför det (dvs vare sig i Chile/Somalia/Iran). Visst kommer många att gå in i identitetskrissmällarna (been there, done that) men lyckas man ta sig igenom får man ändå en rätt så sund inställning i slutändan.
    Rätta mig om jag har fel och säg emot mig om du inte håller med mig om mina teorier, men jag pratar av ren erfarenhet från praktiken till skillnad från kulturvetarna i riksdan som försöker få pli på invandrarpolitiken.

     
  • Self Evident
    HaraMati skrev 2011-10-08 23:16:24 följande:
    Det har du självklart rätt i (om iranier =)
    men jag vill försvara de andra grupperna också. Man behöver faktiskt möta folk som är ens motsatser eftersom det ger bägge parter SÅÅÅ otroligt mkt! 
    Samtidigt som min uppfattning påverkas om den andra parten så påverkar  jag den andre i dennes uppfattningar. För tyvärr är vi människor funtade på det sättet att vi gärna delar folk in i fack.
    Visst, majoriteten av iranierna är högutbildade och har nästan bråttom av ren iver att integreras in i samhället men som du själv skrev "oftast", vilket innebär att ALLA iranier inte behöver stämma överens med den bilden även om många gör sitt bästa att leva upp det ryktet.
    Jag har stött på alla sorters folkgrupper och har alltid stött på de som motbevisat fördomarna om den egna gruppen genom att vara minst lika ambitiösa som iranierna (nu är vi säkert den största invandrargruppen från MENA området/utomeuropeiska) .
    Medan iranier oftast är uppskattade bland svenskar så ses de oftast ner på av andra invandrargrupper, då de anses vara smöriga/ fjäskiga och förrädiska för att de ger upp sin bakgrund och lättvindigt tar emot den svenska (kan diskuteras..)
    Numera har en övervägande del av invandrargrupperna börjat beblanda sig med varandra vilket minskar skillnaderna dem emellan (menar inte ngn subkultur..) på längre sikt.
    Dessa mulatter invandrare emellan skulle jag kalla framtidens integrerade svenskar då de vare sig är helchilenare/helsomalier/heliranier/helafrikaner etc
    Man är född o uppvuxen i Sverige som också blir ens naturliga miljö där man blir en "världsmedborgare" eftersom man aldrig kommer känna sig helt hemma någonstans utanför det (dvs vare sig i Chile/Somalia/Iran). Visst kommer många att gå in i identitetskrissmällarna (been there, done that) men lyckas man ta sig igenom får man ändå en rätt så sund inställning i slutändan.
    Rätta mig om jag har fel och säg emot mig om du inte håller med mig om mina teorier, men jag pratar av ren erfarenhet från praktiken till skillnad från kulturvetarna i riksdan som försöker få pli på invandrarpolitiken.

     
    Den största gruppen från MENA i Sverige är irakier men ändå. Jag säger inte emot dig. Jag tycker att det är glasklart och jag sitter varken i riksdagen eller är kulturvetare utan befinner mig i verkligheten varje dag. Men den kan vara hård för de utrikes födda som vill gå en annan väg än den egna gruppens.

    Jag blir ledsen när en ung kille har dödsångest för att han är gay eller när en ung tjej mordhotas av sin familj för att hon har en pojkvän. Det är extremfall men de finns och sedan kommer en helt spektrum av jävligheter som dessa personer kan behöva utstå. Det är som sagt en värderingsfråga. Det finns många utrikes födda som vill belysa och motverka problemen i den egna gruppen och de ska få allt stöd som går. 
  • HaraMati
    Self Evident skrev 2011-10-08 23:15:58 följande:
    Jag har inga problem med att ta till mig influenser som jag tycker är konstruktiva och man kan alltid lära sig något av andra människor.

    Jag avskyr bara maktmissbruk och förtryck i alla dess former. Toleransen mot andra kulturella yttringar får inte ske på bekostnad av vissa utrikes födda barn, ungdomar och kvinnor. Myndigheterna får aldrig ha överseende med s.k. hederskultur, tvångsäktenskap, barns som tas ur skolan i förtid, ungdomar som begränsas socialt eller trakasseras p.g.a. sin homosexualitet etc. Allt det förekommer, det vet jag av egen erfarenhet, och vi har ett samhällsansvar att motverka alla sådana tendenser och erbjuda dessa barn och ungdomar det stöd och beskydd de behöver.

    Det handlar inte om att generera hat för mig utan om att i alla lägen värna individens frihet oavsett vilket ursprung personen har. Den politiska korrektheten och missriktade toleransen har ibland inneburit att vissa människor fråntas den rätten och det kommer jag aldrig att tolerera. Sverige har kommit långt när det t.ex. gäller barns, kvinnors, HBT-personers och funktionshindrades rättigheter och jag tänker inte kompromissa en sekund när det gäller dessa grupper för att någon inskränkt invandrare kan bli stött.   Det är vad det handlar om för mig.
    Jag håller fullständigt med dig om att individens frihet är en mänsklig rättighet och att den inte under några som helst omständigheter ska kompromissas kring. 
    Jag hyllar och beundrar de kamper som har förts för allas rättigheter i Sverige och att de även har fått inbegripa oss med andra ursprung är ngt makalöst om man jämför med andra länders invandrarpolitik men samtidigt logiskt då det skulle ha varit motstridigt att kämpa för rättigheter för att sedan neka främlingarna det.

    Det arbetas aktivt mot hederskultur bland både invandrare som oftast tillhör de grupper där det vanligen är förekommande och engagerade svenskar.
    Tvångsäktenskap är tyvärr svårare att upptäcka då de tjejerna eller killarna (också manliga för den delen") oftast ger med sig för att behaga familjen och utger sig utåt sett vara för äktenskapet.
    I småstäder är det lättare att upptäcka ut-stickande beteenden medan dessa traditioner enklare bevaras i "oövervakade" (bortglömda/lämnade åt sina öden) ghetton där subkulturer frodas som passivt ser på och accepterar traditionerna på ett så tragiskt sätt att det nästan blir en självklarhet!
    Vem ska då ha koll på att allt går rätt till? Lärarna? Skolsystern? Studievägledaren? Ungdomsgården? Tyvärr är dessa individer de få svenskar dessa ghettoungar får träffa.
  • HaraMati
    Self Evident skrev 2011-10-08 23:26:40 följande:
    Den största gruppen från MENA i Sverige är irakier men ändå. Jag säger inte emot dig. Jag tycker att det är glasklart och jag sitter varken i riksdagen eller är kulturvetare utan befinner mig i verkligheten varje dag. Men den kan vara hård för de utrikes födda som vill gå en annan väg än den egna gruppens.

    Jag blir ledsen när en ung kille har dödsångest för att han är gay eller när en ung tjej mordhotas av sin familj för att hon har en pojkvän. Det är extremfall men de finns och sedan kommer en helt spektrum av jävligheter som dessa personer kan behöva utstå. Det är som sagt en värderingsfråga. Det finns många utrikes födda som vill belysa och motverka problemen i den egna gruppen och de ska få allt stöd som går. 
    Det är inte lätt att gå emot sin egen grupp/familj och det gläder mig verkligen att de ens kan få chansen att kunna motverka problemen.
    Det är nog hög tid att fler utrikesfödda/människor med invandrarbakgrund börjar göra sina röster hörda som bra förebilder för de som inte hunnit kravla sig upp ännu för att hjälpa dessa på traven.
    Att det faktiskt går att integreras och ha kvar det positiva från sin egen kultur 
  • Self Evident
    HaraMati skrev 2011-10-08 23:32:45 följande:
    Jag håller fullständigt med dig om att individens frihet är en mänsklig rättighet och att den inte under några som helst omständigheter ska kompromissas kring. 
    Jag hyllar och beundrar de kamper som har förts för allas rättigheter i Sverige och att de även har fått inbegripa oss med andra ursprung är ngt makalöst om man jämför med andra länders invandrarpolitik men samtidigt logiskt då det skulle ha varit motstridigt att kämpa för rättigheter för att sedan neka främlingarna det.

    Det arbetas aktivt mot hederskultur bland både invandrare som oftast tillhör de grupper där det vanligen är förekommande och engagerade svenskar.
    Tvångsäktenskap är tyvärr svårare att upptäcka då de tjejerna eller killarna (också manliga för den delen") oftast ger med sig för att behaga familjen och utger sig utåt sett vara för äktenskapet.
    I småstäder är det lättare att upptäcka ut-stickande beteenden medan dessa traditioner enklare bevaras i "oövervakade" (bortglömda/lämnade åt sina öden) ghetton där subkulturer frodas som passivt ser på och accepterar traditionerna på ett så tragiskt sätt att det nästan blir en självklarhet!
    Vem ska då ha koll på att allt går rätt till? Lärarna? Skolsystern? Studievägledaren? Ungdomsgården? Tyvärr är dessa individer de få svenskar dessa ghettoungar får träffa.
    Det kanske stämmer men jag såg en intervju med Nalin Pekgül som sa att det är tuffare för kurdiska tjejer på mindre orter än i storstäderna där alla projekt mot t.ex. hederskultur finns. Efter Pela och Fadime ökade medvetenheten bland myndigheterna och det satsades en hel del i storstäderna men det är klart att det måste göras mer.
    Dessutom måste förändringen komma inifrån men det är nästan svårare än för myndigheterna att göra insatser i problemområden. Den sociala kontrollen inom vissa grupper är stenhård. som du säkert vet.

    Det finns ju också individer med kopplingar till politiska och religiösa falanger i hemländerna som håller koll på folk. Al-shabaab är ju t.ex. en mäktig organisation med stora resurser och tentakler över hela världen. Unga män 'försvinner' och dyker upp på Youtube och mordhotar Lars Wilks på svenska i Mogadishu, (du kanske har sett den videon, helt sjukt), så det är ju inte enkelt att bryta sig loss även om man vill. Jag tror att svenskar är rätt naiva/okunniga när det gäller den typen av företeelser.     
Svar på tråden Mångkulturalister se hit!