Vilken socialgrupp hör en till?

Självklart, klass sitter inte plånboken.

Ja och nej. Det var mycket vanligt att kvinnan inte hade någon anställning utanför hemmet i den bemärkelsen och då stod hon också som hemmafru i statistiken. Det hindrade inte att hon ofta tog påhugg med allt från trappstädning tidiga morgnar till hemsömnad och serveringshjälp när det behövdes och därmed bidrog ekonomiskt förutom med kroppsarbete.

En nittioårig släkting till mig har varit hemma sedan hon gifte sig på fyrtiotalet . Makens murarlön försörjde fyra barn. Att man måste vara höginkomsttagare för att leva på en lön är en sanning med modifikation. Många av mina äldre grannar har varit det, men då har man också trängt ihop sig i små hyreslägenheter; inte ovanligt att det bott uppåt tio personer där tanterna idag bor själva kvar. Att det bara går med mycket höga inkomster sägs ju för övrigt ofta idag också samtidigt som många med mig har erfarenhet av att leva på bara den enes /låga/ inkomst där man rättar mun efter matsäck. Idag är det ett undantag men där normen är att leva på en lön gör också många det. Idag är normen att köpa många konsumtionsvaror och ha stort bostadsurtymme och de flesta prioriterar detta framför att ha en förälder hemma.
Däremot var det givetvis inte aktuellt med någon lyxkonsumtion i dessa arbetarfamiljer med en försörjare och den arbetsbörda (inklusive långkok, uppdrivning av egna grönsaker, sömnad av familjens kläder etc) får dagens mammaledigheter att framstå som semester.

Å andra sidan är "vänstern" till stora delar ett medelklassideal Få utöver hamnarbetare, gruvarbetare och medelklassintellektuella har väl brukat rösta till vänster om socialdemokraterna i någon högre omfattning?

I detta inlägg får jag hålla med. Att ha hemmafruar var väldigt ända da fram till sjuttiotalet i samhället överlag där ekonomin tillät det, särskilt då kvinnan saknade högre utbildning. Det var Svensson snarare än samhällstopp över det. (Jag gick själv på daghem tillhörande ett lasarett  för övrigt och mammorna där var efter vad min mamma säger sällan uskor eller vårdbiträden och inte så många sköterskor, för de var hemma i stället.) 

Det är inte så lätt att fuska sig igenom all naturvetenskap heller, tex lac oporonen och vad som slår av och på dem i molekylärbiologi

Av rubriken att döma "Vilken socialgrupp hör en till?" så skulle jag säga bonde.

Ja, fast om man nu lever i trångboddhet eller tvingas jobba extra som "hemmafru", då klassar jag faktiskt inte den familjen till medelklassen, även omd et var årtioneden man levde så. Men det är ju en tolkningsfråga. Om man nu växte upp på 70-talet med en hemmafru till mamma, en billig villa och bättre begagnad bil och inte kan minnas att man saknade något materiellt sätt, utan anser att tillhörde medelklassen, ja, då tycker man ju så och det är ju rätt intressant att man kan tolka sin bakgrund så också. 

  

Jag tog inte ställning till om familjerna som hade en person hemma var medelklass eller ej. I de fall jag tog upp var de det givetvis inte. Jag svarade på ditt inlägg om att det krävdes mycket god ekonomi för att leva på en lön vilket ju inte stämmer.

Din beskrivning ovan kan ju stämma in på så väl arbetare som medelklass beroende på övriga faktorer; som vi dragit ett par varv så är det ju inte /bara/ ekonomi det handlar om.

Däremot finns det förstås familjer som med våra mått mätt levt eller lever knapert på en lön som var/är medelklass. Idag kan det vara för att andra faktorer (de berömda kapitalen) väger tyngre än ekonomin. (Vad gäller just trångboddhet är den väl mest utpräglad bland medelklassfamiljer i storstädernas innerstäder och somaliska familjer i ytterförorter...)  Förr, och i utlandet, för att man har delvis andra kriterier för benämningen än vad som gäller här idag. Har en gammal Husmodernbok (tror jag) där man talar om för den unga husmodern att det går utmärkt att ha trevliga bjudningar där gästerna tar med sig egna bestick (för man kan ju inte förvänta sig att ha råd att köpa så det räcker till mer än familjen) med mera. Målgruppen är rätt så tydligt städernas /lägre/ medelklass.

Har varit borta från tråden några dagar på grund av jobbet.

Att skriva man och en är dock tecken på sämre svenska. Likaså som det är sämre att skriva mej, dej och sej istället för mig, dig och sig.

Olika rubrikalternativ: 

Vilken socialgrupp hör en till? (den valda) Vilken socialgrupp tillhör man? (ej genusneutral) Vilken socialgrupp tillhör jag? (korrekt svenska)

 

Att syfta på ett jag är alltid korrekt. När du talar om dig själv talar du alltid om ett jag, aldrig ett mig eller ett hon/henne, han/honom.

Exempel: Du är äldre än jag, inte: Du är äldre än mig.

Jag gav boken till honom. inte: Jag gav boken till han.

 

Ett korrekt språk signalerar alltid kulturellt kapital.

Håller med till viss del men det är också dialektalt. Jag känner en del bönder på västgötaslätten som talar så "...hör en till..."