• trettioplus

    Vilken socialgrupp hör en till?

    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?
  • Anonym (hmm)
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-11 15:24:53 följande:
    Möjligen pratar vi olika saker.
    På "min tid" (känner mig oerhört gammal när jag skriver så), så kallades de inte brats och Eurotrash - men liknade dem på i princip alla punkter.

    De jag var bekant med hade alla antingen adliga namn, eller var representanter för gamla pengar, och de flesta hade gått på Lundsberg. Det var verkligen inte något gäng jag ville vara med i, utan snarare försökte hålla mig undan (det var något i människosynen där, som inte funkar med min livssyn). Det var som att bli uppraggad av någon man bara vill bli av med.

    Från olika håll kom frågor om vem jag var, vem jag var släkt med, vem jag kände, på vilken utländsk skola jag gått (eftersom jag obviously inte gått på Lundsbergs) - för, som det hette, "det är som om vi känner dig men inte kan sätta fingret på hur".

    Det man menade var förstås inte var jag kom ifrån, utan om jag var adlig eller umgicks med några adliga, eller åtminstone kom ifrån en respekterad gammalrik familj..

    Jag HAR träffat på trevliga normala överklassmänniskor också, men hela den här grejen med att välja polare och flickvänner odyl efter adelskalendern fick mig illamående.

    Och ja, runt det här gänget hängde också ett antal wannabees, framförallt tjejer.
    Vad tråkigt att du har sådana erfarenheter. Man ska ju välja vänner utifrån hur de är.
    Jag har inga adliga vänner alls i Sverige. Men jag vet vad du menar, jaa dejtade en kille i gymnasiet som kom från gammal rik familj och jag skulle visas upp och godkännas.
    Till deras förvåning hade jag mer bakom mig än de hade med sina pengar. Då ville de att jag skulle titta förbi när jag ville och deras dörr stod minsann alltid öppen. Obestämd

     
  • Anonym (hmm)

    Vi ligger nog inte så långt ifrån avrandra i ålder, brats kom långt senare. Då var det yuppi.

  • mikroE
    tänkertill skrev 2011-05-11 14:58:47 följande:
    Nu talar jag nog mest för UK för jag kan inte de svenska koderna så bra längre och det är mer utsuddat men Eurotrash här är inte överklass eftersom de helt saknar stil. Men här är överklassen mer definierbar. Man kan nästa peka ut den genom att nämna några skolor (därmed inte sagt att alla som går i dessa skolar är överklass).
    När överklassen gör saker som går emot vad som är förväntat så är det ett medvetet val. Man måste kunna koderna för att kunna bryta mot dem. En överklassunge som super tills h*n spyr och lyssnar på usel musik gör det som en sorts ironisk ungdomsgrej men inte för att det egentligen är eftersträvansvärt. En ur underklassen kan aldrig göra så ironiskt utan då gör den detta för att den inte förstår bättre. Drömma om att festa på de finaste krogarna och klubbarna är inte överklass, där är det en självklarhet att kunna göra det men för det mesta inte göra det eller bara göra det under en tid i livet.
  • tänkertill
    Anonym (hmm) skrev 2011-05-11 15:30:02 följande:
    Vad tråkigt att du har sådana erfarenheter. Man ska ju välja vänner utifrån hur de är.
    Jag har inga adliga vänner alls i Sverige. Men jag vet vad du menar, jaa dejtade en kille i gymnasiet som kom från gammal rik familj och jag skulle visas upp och godkännas.
    Till deras förvåning hade jag mer bakom mig än de hade med sina pengar. Då ville de att jag skulle titta förbi när jag ville och deras dörr stod minsann alltid öppen. Obestämd

     
    Håller med!

    Här vet man oftast vilken samhällsgrupp folk tillhör men dömer mer utifrån personen tycker jag. Dock går det inte att ha arbetarklass och överklass i samma rum - de pratar inte med varandra. Lika illa åt båda hållen!

    Personligen tror jag iofs att den engelska överklassen är mer kodifierad än den svenska men det går ju genom hela samhället i stort (Sverige är ju landet lagom). Jag har också haft "Lundsbergarna" i min umgängeskrets men - förutom de adliga - ser jag de flesta som rika men inte överklass egentligen.
    När en del av de kommer till London syns de igen på långt håll eftersom det inte är lika förlåtande här att inte uppföra sig väl sas.
  • tänkertill
    Anonym (hmm) skrev 2011-05-11 15:31:11 följande:
    Vi ligger nog inte så långt ifrån avrandra i ålder, brats kom långt senare. Då var det yuppi.
    Jag är 40+...
  • Anonym (hmm)
    mikroE skrev 2011-05-11 15:34:52 följande:
    När överklassen gör saker som går emot vad som är förväntat så är det ett medvetet val. Man måste kunna koderna för att kunna bryta mot dem. En överklassunge som super tills h*n spyr och lyssnar på usel musik gör det som en sorts ironisk ungdomsgrej men inte för att det egentligen är eftersträvansvärt. En ur underklassen kan aldrig göra så ironiskt utan då gör den detta för att den inte förstår bättre. Drömma om att festa på de finaste krogarna och klubbarna är inte överklass, där är det en självklarhet att kunna göra det men för det mesta inte göra det eller bara göra det under en tid i livet.
    Överklass gör det mest som en välplanerad rebell tid som varar innan man ska fortsätta på sin färd mot att vara respektabel och följa koderna.
    Vad lustigt att drömma om att festa på fina klubbar. 
  • Anonym (hmm)
    tänkertill skrev 2011-05-11 15:45:00 följande:
    Jag är 40+...
    Jag är inte långt efter, 35+
  • Anonym (Smygsosse)
    Anonym skrev 2011-05-11 12:12:33 följande:
    I de flesta moment på våra kurser så har det varit en ren omöjlighet att fuska sig till att klara kurserna. Kanske ser olika ut dock på olika högskolor.
    Vad bra! Annars är detta med fusket på universiteten ganska utbrett. Jag undrar vad du gått för utbildning som gör att det är omöjligt att fuska. Den utbildning jag gick innehöll labuppgifter och det var väl ingen sak att skriva av någons rapport om man fick restinlämning. Samma sak att individuella uppgifter löstes parvis (den ena ritade, den andra räknade). Eller som en mattekurs jag gick, förkunskapskravet var matte D, gymnasienivå. Ett av momenten gick ut på att man skulle göra ett program i C som kunde derivera och integrera. Ja, hur f-n klarar man av det utan att fuska? C-programmering kan man ju inte, det lär man sig INTE på matte D. Det hjälpte inte ens att man fick göra det i C++. Emellertid var det en i gruppen jag gick i som hade en vän som kunde programmera och som kunde greja det där programmet, sedan tyckte hon sig ha "gjort sitt" och så fick vi andra göra resten av matlab-uppgifterna. Hon hade i praktiken inte gjort ett smack själv och alla i gruppen (säkert i hela klassen) hade fuskat. Jodå, så att...och detta är bara ETT exempel jag kan erinra mig från studietiden.

    Tentor går också att fuska på om man vill. Hur lätt som helst för man blir ju inte kroppsvisiterad. Dock är det inte säkert att man klarar tentan för det.
  • mikroE
    Anonym (hmm) skrev 2011-05-11 15:47:40 följande:
    Överklass gör det mest som en välplanerad rebell tid som varar innan man ska fortsätta på sin färd mot att vara respektabel och följa koderna.
    Vad lustigt att drömma om att festa på fina klubbar. 
    Jag trodde det var vad jag sa, ursäkta om jag var otydlig.
  • tänkertill

    Förresten det nämndes sport tidigare att det skulle vara ett "arbetarklassattribut". Beror det inte på vilken sport? Återigen i UK är det mycket tydligare. Rugby är en typisk middle class sport. Förr var det den lagsporten man höll på med på privatskolorna medans fotboll var för de statliga skolorna. Tror nog att fotbollen har kommit in till en del privatskolor men är inte lika säker på rugbyns intåg i de statliga skolorna. De ser man ju också när spelare intervjuas. Rugbyspelare ser i många fall "groteska" ut men pratar fin engelska. Fotbollsspelarna ser mer "vanliga " ut men klarar inte av en intervju utan att låta "dumma". Vad är en arbetarsport, vad gör medelklassen (golf?) och vad gör överklassen (rodd? fäktning?).

Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?