Vilken socialgrupp hör en till?

Absolut. Vilket gör att hennes skivbolagsdirektör hamnar högre upp på stegen.

Nu talar jag nog mest för UK för jag kan inte de svenska koderna så bra längre och det är mer utsuddat men Eurotrash här är inte överklass eftersom de helt saknar stil. Men här är överklassen mer definierbar. Man kan nästa peka ut den genom att nämna några skolor (därmed inte sagt att alla som går i dessa skolar är överklass).

Jag menade att det som KANSKE definieras som svensk överklass nog är upper middle class. Och jag definierar egentligen svenska och engelska klasser på samma sätt. Jag tycker att överklassen är mycket svårare att "nå" än vad en del andra här verkar tycka

När jag bodde i Usa så var Eurotrash inget man ville bli kallad heller.

Kanske för att de vill nå den och vill sänka stegen

Det är ju värsta kombinationen - pengar och ändå ingen stil! När jag gick ut i "min ungdom" - oj vad vi stackars middle class-ungar brukade skratta åt Eurotrash. Fast de fick gärna bjuda på drinkar förstås

" skratt"

Faktiskt så är det nog lite skillnad mellan t.ex. UK och Sverige. Fotbollsfruar (WAGs) är ju mycket "Eurotrash" men med sitt "följe" i den stora arbetarklassen (kommersiellt inte så dumt därav stora reklamkontrakt för en del). Däremot har jag sett att fotbollsfruar med Eurotrashstill kan ses som bra klädda i Sverige - hua!

Stilen är inte alltid den bästa här. Det är många gånger jag har velat dra av folk deras utstyrsel och ändra den.
Nyligen var jag på dop där damen hade satinklänning  med tyll och höga converse.
Att jag inte dog. Den bilden har nu bränt fast på min hornhinna.

Jag har tagit en hel del stylist kurser i Usa för skojs skull. 

Möjligen pratar vi olika saker.
På "min tid" (känner mig oerhört gammal när jag skriver så), så kallades de inte brats och Eurotrash - men liknade dem på i princip alla punkter.

De jag var bekant med hade alla antingen adliga namn, eller var representanter för gamla pengar, och de flesta hade gått på Lundsberg. Det var verkligen inte något gäng jag ville vara med i, utan snarare försökte hålla mig undan (det var något i människosynen där, som inte funkar med min livssyn). Det var som att bli uppraggad av någon man bara vill bli av med.

Från olika håll kom frågor om vem jag var, vem jag var släkt med, vem jag kände, på vilken utländsk skola jag gått (eftersom jag obviously inte gått på Lundsbergs) - för, som det hette, "det är som om vi känner dig men inte kan sätta fingret på hur".

Det man menade var förstås inte var jag kom ifrån, utan om jag var adlig eller umgicks med några adliga, eller åtminstone kom ifrån en respekterad gammalrik familj..

Jag HAR träffat på trevliga normala överklassmänniskor också, men hela den här grejen med att välja polare och flickvänner odyl efter adelskalendern fick mig illamående.

Och ja, runt det här gänget hängde också ett antal wannabees, framförallt tjejer.