30+ med första barnet 1-3 år, del 13

E har en ny rosa brio dockvagn. Det var ett fritids i lekplatsen när vi var där och det var ett par-tre tjejer som kom fram till vagnen och tyckte den var såååå fin. "Åh, vi trodde det var en riktig bebis. Är det en riktig barnvagn?" Sen frågade de om de fick köra den lite medan vi gungade och det fick de. Efteråt, när E ville ha tillbaka vagnen frågade en av tjejerna om E var en pojke. Jag svarade att det var han. Då undrade hon varför han hade en rosa barnvagn. "För att den är så fin" svarade jag!

Cilla - låter som hos oss ungefär, fast för oss är det filmjölk, så det går bort i tvätten. Men många tröjbyten blir det... Och så ska vi 'torka papper!'

Oboy dricks det en del av härhemma oxå... Men det mesta verkar gå bort utan fläcklösare...

Galia - irriterande! Prata med dem, det ÄR inte magsjuka! D

E var med när vi byggde ihop sängen o var mkt stolt över den fina fina sängen. Vi fick lägga honom flera gånger första kvällarna, men sen har han legat kvar. Vi har ett litet rum, så vi köpte en 70-cm säng men i full-längd. Jag sover bra där bredvid E de få gånger det behövts! Ofta räcker det att jag ligger där en stund så lugnar han sig o säger: mamma gåååå...

Vi sov i en 120-säng ett par år. Det gick bra! Däremot sov vi med ett täcke bara en endaste natt. N tyckte att det okunde vara mysigt o ligga därunder och kramas, men jag stal hela täcket så han gav upp och hämtade ett eget Inte nog med att jag stjäl täcket, jag håller i det också. Hårt, i båda hörnen så att ingen ska stjäla det...

Jemema - eller hur! Var först i 20-årsåldern jag brydde mig om sånt som sova ihop med pojkvännen... Och då hade jag en som sov på rygg med armarna utefter kroppen på ett väldigt sova-sked-fientligt sätt... Så då Siv jag faktiskt hellre på golvet än invid väggen utan att kunna röra mig.

Nuvarande sovförfarande: gärna kram o kel innan sovdags - sen, sova, bredvid, men inte för nära. Vill andas frisk luft när jag ska somna!

firren - e har också hatat att klippa håret, riktigt till fasthållning har vi inte behövt gå då han har blivit klippt under tiden han gjort annat och då fått bort det mesta genom avledning och milt tvång. Nu tyckte han plötsligt att oranga saxen var det mest spännande som fanns efter att han sett pappa bli klippt med den och nu när jag klippt honom ville han att jag skulle göra det igen nästa dag... dock blir det inget finlir utan snabbt av med det värsta och hoppas på det bästa fortfarande. inga egentliga tips, men en del med autism säger att det faktiskt rent fysiskt gör ont med hår- och nagelklippning, så det kan ju vara så att det känns annorlunda för honom. för e är det nagelklippningen som strular, han har "löst" problemet genom att bita av naglarna, annars är det tvångshållning och gråt som gäller när de behöver klippas... tånaglarna drar han av istället.