Älgen - jag tänker att såna rädslor delvis sitter i generna. Det är sunt att inte ge sig iväg från lägereldens sken mitt inatten, det kan finnas farliga djur där. Det är sunt att vara rädd för spindlar och insekter som bits, de kan vara giftiga när de bits.
Själv har jag haft en riktig råttfobi, som i "kan inte se dem på bild utan att bli rädd, går omvägar runt ställen jag tror att de kan finnas eller har setts osv". Som tur är l
Lindrades fobin av mina antidepp för den hindrade mitt liv rejält! Nu är jag bara ganska rädd för dem, jag behöver inte sova med fötterna innanför täcket för att de inte ska bitas och jag kan se dem på bild! Dock inte på film... Ryser... Och att ens tänka tanken på att ha en mus innanför jackfodret är riktigt riktigt läskigt! Vi har möss på landet, så jag åker aldrig dit utan katterna!
Och såklart behövs de orädda också i gruppen, hur skulle det se ut om ingen vågade lämna ljuscirkeln vid lägerelden? Då skulle vi andra få frysa eftersom ingen skulle våga gå o hämta mer ved...
Snow- får se det som lite träning att läsa om möss 
jemema - det som fungerat tidigare fungerar alltså inte längre. Då är det dags för en ny strategi! Jag tror också du är på rätt spår! Jag har haft många påklädningskamper och det som fungerar är just att göra så, vi tar på oss kläderna och går hem. Pratar lugnande med E. under tiden: "jag hör att du är arg, men nu är det vinter och då måste man ha overall, mössa och vinterskor." Vantarna däremot - de kämpar jag inte med längre. Han ber om dem när han blir kall istället... Det gick faktiskt över och nu är han visserligen slingrig fortfarande när ytterkläderna ska på, sitter o lutar sig/hänger sig mot min ena arm, men han gråter inte, protesterar inte utan sitter still. Så det finns hopp!
Jemema - jag tar vab. Ingen karens...
Jemema - förutsatt att jag är pigg nog att ta hand om barnet. Annars är vi hemma alla tre, pappa med vab o jag med sjuklön.
Mrs F - strax efter ettårsdagen började kvällarna bli ohållbara med två sovstunder per dag tycker jag mig minnas.
mrsF - vi ger inte val i de lägena. Det fungerar inte! Vi säger: "nu är vi ute en stund. Jag ser att du är arg, men mamma vill vara ute. Snart går vi in. vill du sitta i vagnen eller leka i lekparken?" När vi väl är inne sen och han kanske ber om att få gå ut igen säger vi: "vi var ute förut. Du ville gå in så vi gick in." Lätt är det inte eftersom en fyraåring kan skrika ganska högt och vara ganska envis, men för mig fungerar det inte att gå ut och in med full vintermundering, antingen är man inne eller ute lixom, det är för arbetssamt o sätta på och ta av. skickar sympati!
Men här kommer problemen just när det gäller ett val mellan två alternativ - ute eller inne, sylt eller sirap, Thomaståget eller Bilar osv, alltså val som jag tycker att han borde kunna kalra av. Så i slutänden får det nog bli så att val nr 1 gäller, även om han ändrar sig. Och att inte ge utrymme för val alltid, även om jag kan falla i fällan och tycka att han åldersmässigt borde vara redo för det. Jag måste försöka tänka mer som barnpsykologen föreslog - att inte tänka på vad 4-åringar generellt klarar av utan koncentrera mig på vad David klarar av, då kommer det att bli mindre frustration och konflikter. 
Te eller kaffe, aftonbladet eller expressen...