Sollentunamammornas 13:e tråd! Vad vi babblar hör ni!

Usch i morgon operereras Thomas och det känns inte kul, att behöva jobba och försöka koncentrera sig.Själv hemma i morgon kväll. Tur att vi har Johanna.

Jaha, tungt att jobba när ens käresta ligger på sjukhus, han åkte in på sjukhus halv sex imorse och för en kvart sen ringde han. Han verkade lite halvgroggy stackarn, och i morgon har vi bokslut, är helt slut och har dessutom värk, har mailat min läkare, samt Sophiahemmet angående provrörsbefruktning. Jag har idag så ont, att det känns som om jag skall förlösa barn i morgon.

Hoppas det går bra med operationen och med bokslutet. Och att Johanna får några mysiga dagar hos låtsasmormor.

MumCC, du var mig en senfärdig en du! Men tur att du lärde dig till slut :o)

5088 hemskt detta som hänt och jobbigt för dig att du är sjuk, jag har också varit sjuk, dock inte haft lika jobbigt, men det har orsakat missfallen och min värk, som gör att jag vissa dagar går på Voltaren och hoppas nu att det går att göra provrörsbefruktning på mig,jag undrar om jag pallar att ha denna värk, får ju inte äta p piller då, de räddar mig från värken och gör att jag orkar leva ett normalt liv.

Vad vackert med begravning i Silverdal, det verkar vara ett fint kapell och fint med dikter och sånger.

Förstår att det är jobbigt när folk är rädda, man är nog det för man inte vet, och så.

Jag hoppas att du blir bra från din sjukdom och krya på dig och det är ju jobbigt att du går upp i vikt, hoppas att det löser sig och att du blir bra.

Min kropp har också fått fnatt, har mensvärk dygnet runt just nu fast jag äter p piller och jag har tyvärr rasat ner i vikt efter det min kropp varit med om, jag behöver gå upp ett par kilo. Men det är svårt och just nu är det jobbigt.
Igår opererades Thomas och nu är det endast provrörsbefruktning som kan hjälpa oss till ett syskon och jag undrar om jag klarar det och vi får dessutom betala allt själva, det är så när man har ett biologiskt barn och privat är det enda som gäller, vi är ju inte purpurunga heller.

De har alltså skickat hem Thomas efter den dag och han har fullt med slangar, hur skall han klara sig själv hemma, ja, detta är vår fina sjukvård. Den är inte bäst i Europa tycker jag. Englands statliga akutvård är bättre, blev sjuk i kraftig ögoninflammation 2007, när jag hälsade på min kompis där. Och snabbt till akuten, maxtid att vänta för alla 4 timmar annars får de böta och de tar de värst drabbade och barn först, när jag fick komma in var de så snälla och de undersökte mig grundligt och lämnade inte nåt åt slumpen och jättetrevliga och ursäktade att jag fått väntat länge, ja en timme var inte särskilt länge, fick dessutom jättebra salvor mot ögonen som inte får säljas i Sverige gratis, smugglade hem dem och sen dess har Johanna alltid använt dem mot ögoninflammation och har inte haft det på flera år.

Ja, får väl lämna stackars kraken hemma i morgon med en massa slangar och så, ivärsta fall får jag åka hem och så, mitt i bokslutet. Ja ja så är det i bland.

det är en rekryterare somjag känner väl sen tidigare som skickat mitt CV till två dataföretag, så får vi se, skall ha avstämningsmöte med mitt nuvarande jobb om ca 2 veckor och dessa jobb är fasta, tackade nej till detta på reklambyrån för likt redovisningsbyrån jag jobbade på förut.

Har mensvärk och flytningar med blod i, hm inte så bra att gå med kanske. Så jag får väl ta mig i kragen och försöka boka en läkartid

Har hittat en resa till Kreta också i juni och dit åker jag även om jag byter jobb, för jag behöver semester, har inte fått särskilt mycket av den varan nu i sommar.

Ha det bra och 5088, krya på dig.

5088: bra att du loggar in här och skriver av dig!! Vad är det för sjukdom du fått? Upptäcktes den under graviditen men läkarna förstod inte följen? Du behöver inte svara så klart om du inte vill gå in på detaljer men klart man undrar. Om du får ok på operation blir du av med medicineringen då? Jag hoppas så att du snart får ordning på sjukdomen och kroppen så ni kan skaffa ytterligare ett syskon till skruttan. Hur har hon tagit det här? Måste va oerhört svårt att veta hur man ska berätta och agera till en dryga 3 åring...Har ni fått nån hjälp och vägledning? Både för er egen del men även hur man agerar och pratar med små syskon?

Varmaste kramar till dig och familjen!!!!

5088, trist detta med sjukdomen mitt på allt och hoppas att det går att operera. Och vad gulligt av Jasmine att säga så ang hennes bror. att hon kan hämta honom med vingar.

Vi vet inte vad vi skall göra med provrörsbefruktning, min kropp värker varje dag, och tyvärr är endometrios, sjukdomen jag har, inte så lätt att bota, med graviditet eller hormoner. Men att gå och ha ont tills nästa år, vet jag inte om jag orkar. Och får se vad jag orkar och om jag orkar med det. Vi får ju betala hela provrörsbefruktningen själva och det är en stor sak att ge sig in i, men får ha lite tid att tänka nu och se om kroppen blir bättre. Har enormt dåligt immunförsvar också, det är så att jag är konstant förkyld och det är lite jobbigt. Har varit hos läkare och de hittar inte nåt, jo har fått astmamedicin med kortison i, den hjälper sådär.

I morgon är det fredag och tänk de ringde idag och jag skall på intervju på dataföretaget, som är en rekrytering, inte jobb som konsult, det var rekryteraren som ringde och jag vetinte hur det blir med mitt nuvarande jobb, om de anställer mig eller behåller mig som konsult. Sistnämnda tar jag detta jobb, skall ha avstämningsmöte ev nästa vecka med mitt nuvarande jobb.

Jag tänker såhär angående provrörsbefruktning, går det inte har vi ändå Johanna, som vi fick kämpa 2,5 år att få, led mig igenom en hormonbeh, jag spydde och så en vecka. Min älskade make, vet hur ont jag haft och förstår att man kan inte få allt, man får vara glad för att man har ett barn i så fall. Jag vet inte om jag orkar ha ont mer. Har gråtit många nätter och kvällar av värk och att jag inte orkar mer. Thomas skallha ett stort tack för sin förståelse. dessa saker har kommit oss närmre varandra, motgångar gör en starkare. Vi har haft ett par stycken och det har kommit nåt bra ur detta.

Snart helg och jag skänker många kramar till dig 5088 och hoppas att du blir frisk och att du får må bra och vad söt er dotter var som sa så som hon gjorde gällande sin bror. Barn är underbara.

5088, skönt att du kan skriva av dig här hos oss. Och skönt att du inte mår alldeles nattsvart utan att du känner dig stark och längtar efter ett barn till. Fick tårar i ögonen när du skrev om Jasmine och om vad hon sa, och om hur hon fick vara med och lägga saker i kistan. Gud vad ni är starka som klarar detta!

Jag förstår dina "tänk om!"-tankar, måste vara så jobbigt att tänka att allt kanske gått bra om bara det ena eller det andra gjorts annorlunda. Det tror jag alla änglaföräldrar tänker, oavsett om deras barn gått bort i cancer eller i en bilolycka. Nu vet jag ju inte så mycket om bakgrunden, men läkarna hade kanske ingen anledning att ta blodprov om de inte hade någon som helst misstanke om sjukdom. Du har säkert många sådana tankar - om de bara tagit ett blodprov, om vi bara hade envisats mer när vi åkte in för att det kändes fel, om jag bara fått veta i tid, om vi bara hunnit få barnet innan jag blev sjuk osv. osv. Det är nog ofrånkomligt med dessa tankar, men man får väl tänka att det gick ju inte riktigt att förutse vad man borde ha gjort och man kan ju inte alltid veta från början vad man borde göra. Inte så att det finns någon "mening" med det som hände, absolut inte, men man får väl försöka tänka att "nu blev det så här och det fanns inget mer vi kunde göra med det vi visste (eller inte visste) då." Äh, vad rörigt det blir. Hoppas du förstår. Jag förstår i alla fall att du blir förbannad på vissa av de inblandade läkarna efter det du berättat.

Vad hemskt att det känns som att folk tror att det är ditt fel. I ärlighetens namn tror jag inte att NÅGON tänker så, men det måste vara tråkigt att få den känslan. Jag tror att folk är rädda för att umgås med någon som varit med om så jobbiga saker, att man ska säga fel och fråga för mycket eller inte alls veta vad man ska säga. Jag skulle ju aldrig vågat skriva allt detta om du inte sagt att du vill prata om det.

Många kramar inför begravningen som självklart blir jobbig men som även kan bli väldigt fin, tror jag.