Sollentunamammornas 13:e tråd! Vad vi babblar hör ni!

Camabo, själv blir jag ständigt förvånad över vad man kan och inte kan göra. Jag är en sådan som snällt väntar på min tur och tänker att ”är det så så är det så” och ”alla ska väl stå i samma kö och vara lika” men Lars kan till exempel ringa och pruta på en DN-prenumeration och få den billigare, något jag aldrig skulle drömma om. Och gäller det en förskoleplats man står i kö till kan man också få den om man tjatar eftersom förskolan kanske fått ett hål som inte går att fylla just då. Ja, det där vet ju du. Så numera skulle jag nog hålla med om att det kan funka att ringa och vara på dem.

 

Mondino, skrattar också igenkännande åt ditt inlägg. Hur arga de kan bli och att det liksom aldrig går över. Och att vissa dagar blir de bara arga om och om igen för ingenting och samma sak och allt blir fel. Men hjälm och T-shirt i duschen var bara för roligt! Att läsa om i alla fall. Fast ibland kan man nästan skratta själv när man står mitt uppe i det också, som igår när jag lassade in mina skrikande ungar i bilen efter ett IKEA-besök och min mamma utbrast: ”jag förstår bara inte hur du orkar!”

 

MumCC, jag tror också att det går bra att Oskar är hemma. Normalt brukar man ju uppmuntra föräldrar att vara hemma med sina barn. Men jag kan förstå att de är lite extra petiga om det är inskolning. Ofta handlar det dock mer om deras principer än om själva barnet, så om han inte haft en extremt jobbig inskolning (och det verkar han ju inte ha haft) så ska det väl inte spela någon roll.

 

Korfu och Camabo, jag tror inte heller att det BARA beror på hur bestämd man varit. Trodde nog det innan barnen, men jag har svängt rejält på den punkten. Vi hade ju turen att lyckas med femminutersmetoden med Jessica, för att vi hade ett barn som den passade för, men nu när ungen är 3 så funkar det absolut inte att lägga henne själv längre. Angelica kan man lägga vaken i vagnen och hon somnar själv, men det kunde man aldrig med Jessica. Och inte funkar det alltid med Angelica heller. Och när Jessica började vakna på natten bestämde vi att hon i alla fall skulle ligga i SIN säng med någon av oss, men vissa nätter får hon sådana utbrott (nattskräcksliknande) att varken tjat, vädjanden eller bestämdhet funkar och då får hon ligga i vår säng. Man kan nog vara bestämd med olika barn med olika saker, men de har sina principer de också, liksom sina rädslor, och då går det bara inte. En del hävdar att man visst kan lära sina barn att leka hur självständigt som helst hela dagarna, andra att man kan få dem att klä på sig själva varje morgon innan förskolan, andra att de kan äta vad som helst och sitta kvar vid bordet hur länge som helst bara man är bestämd, men allt funkar helt enkelt inte med alla barn. Så inte tror jag då att Armicas sovproblem beror på att ni varit för släpphänta!

 

Däremot börjar jag känna att min äldsta dotter skulle behöva lite hårdare tag med det mesta om hon inte ska bli en bortcurlad bratsliknande snorunge som ingen vill umgås med. Men det är en annan historia.

Hahahaha... bortcurlad bratsunge!!!!

Camabo, nä det är nog så, att det inte beror på hur bestämd man varit, alla barn är olika, det är det. Likadant med mat och vid matbordet. En del äter mer på dagis och inte nåt hemma. Tur att alla är olika för annars vore det trist.

Mondino. Visst har du rätt i detta med jobbytarplaner, och Cv, men detta jobb fick jag erbjudande om via telefon och jag är nyfiken så jag var där idag, och nu är jag velig, för det var ju ett riktigt bra jobb och det är ju så vågar man inget så vinner man inget, för det är en mer controllertjänst, men samtidigt bra utvecklingsmöjligheter. Ja man vet inte alltid vad man skall välja i livet.

Och dessutom har alla småbarn, plus åt den ekonomiavdelningen, så man gör upp varje vecka vem som hämtar och lämnar, vilka dagar, så man vet inom ekonomigruppen hur veckan ser ut, bra.

Ja får se om jag kan pressa fram en anställning där jag är nu, om jag skulle få detta, spela ut dem mot varandra. I bland får man vara egoistisk.

camabo ring och ligg på, du har inte nåt att förlora på att ringa intagningen. Man får chanser i bland och dem skall man nog ta, och du är värd platsen.

Jag har börjat tänka så, att vill man nåt i livet och man har en chans, så får man ta den, för facit har man aldrig förräns efteråt i alla fall. man får alltid erfarenhet som är värdefull i det man gör, när det gäller studerande och arbetsliv.

Vad gör man åt Johanna som är så övermammig, ja det verkar inte växa bort ? men det kanske gör det innan hon börjar i skolan i alla fall. Ja ja alla barn är ju olika, nåt jag får leva med.

Godnatt och jag får skriva en fördelslista för dessa två jobb och se om jag blir klokare.

Korfu, mammigheten undrar jag också över ibland. Min man och jag har delat lika på det mesta, lika föräldraledighet och han byter garanterat lika många blöjor, han badar dem lika mycket, leker med dem lika mycket om inte mer, han lägger dem, bär dem, gosar med dem - och ändå finns det tillfällen (dagligen just nu) när det bara är mamma som duger. Pappa måste stannar nere och bara mamma får följa med upp. Kul för pappa som just kommit hem efter en lång arbetsdag :o( Jag skyller på amningen. Alltså, missförstå mig rätt, jag har inte ammat Jessica på över två år, men någonstans kanske det bandet finns kvar. All den närheten och maten inte att förglömma satte väl sina spår. Det gäller väl bara för papporna (Jessicas och Johannas) att fortsätta envisas och försöka och inte ge upp och säga "ok, var med mamma då om inte jag duger". De kanske får vara lite extra roliga ibland och locka med barnet :o)

Halloj,
Jo mammighet har nog inte så mycket med hur mycket tid man spenderar med varandra. Det är nog annat, tex som Siljelin säger, amning kanske? En kollegas dotter är nu 10 år och fortfarande mammig, hon säger att det finns en lite tagg i hennes mans hjärta för detta.

Sååååå skönt att vara hemma!!! Ska mysa massor i helgen, men vill nog inte åka tll landet som Martin vill. Jag vill bara mysa i soffan ikväll, inte PACKA och åka någonstans igen... Ska till Göteborg på måndag, bara över dagen, men tåget går 06.10 på morgonen och kommer väl hem vid 20.30, så missar ju barnen hela dagen ändå, vilket känns trist.

Barnen är faktiskt på FSK nu, tänkte utgå från vad Clara ville, och hon var helt inställt på att gå dit så då blev det så. Då passar jag och M på att lyxa och åka och äta lunch tillsammans.
Det går väl bra med Oscar på FSK, men inte alls vid lämningen nu, då klamrar han fast sig som bara den och skriker... Fick tex inte hänga upp hans jacka imorse. Men det blir tydligen bra efter ett tag, men lite smågråt är det till och från under dagen... lillkillen... Han har väl förstått nu hur det hela går till, och inte helt OK med det.

Siljelin --> Fast i ditt fall (och i vårt fall också. Armica är också lite mammig just nu) tror jag att det även har att göra med den lilla bebisen som stjäl en massa uppmärksamhet från favvo-föräldern. Och jag håller med dig; papporna får inte gå undan och ge upp. Vid nattningen kör vi stenhårt på varannan kväll här hemma. Och för någon vecka sen fick Jörgen bära upp en vrålande, sparkande Armica som ville att mamma skulle natta. Men den senaste veckan har det funkat bättre och jag tror och hoppas på att det beror på att hon inser att pappa faktiskt är rätt okej han också.

Sen tror jag att det är viktigt för papporna (och mammorna också förresten) att inte skuldbelägga barnen för att de är mammiga. De gör det ju inte med flit eller för att de inte gillar sina pappor.

Och det här med bortcurlad snorunge är jag lite nyfiken på. Vad exakt är det ni tycker är jobbigt? Och har ni nån plan för hur ni ska ta tag i det hela förresten?

MUM --> Bah! Tio år är ingenting. Mina kusiner är 29 och 28 och är fortfarande mammiga. Men där gjorde väl föräldrarna så som man inte ska göra; han gav upp och lät henne natta, mata, läsa sagor mm när de krävde det

Johanna har ju inte nåt syskon som kan göra henne mammig, skyller på amningen. Jag har ju ändå varit borta en del från henne, med kören och mina kompisar och jobbresor och sena kvällar, så det borde gå bra med pappa, vi delade lika på föräldrarledigheten och Thomas var faktiskt hemma längre, än jag var och vi bytte blöjor båda två och vi försöker natta båda två, går bäst när inte jag är hemma. Och Johanna hade semester med pappa själv en vecka nu i somras, funkar utmärkt med pappa när inte jag är hemma, jag får flytta ut på gården i tält ha ha !!

Ja skall bli intressant att se om jag får den tjänsten där jag var i går, där jag är nu är jag inhyrd som konsult och vår veliga ekonomichef rätt ny, men har ändå varit där lika länge som jag, om de skall ha mig som konsult. Men jag tänker ställa dem mot detta ett fast jobb inom en bransch som är mig varmt om hjärtat, spännande vecka. Och tyvärr ett lite mer tråkigt  besked också, min läkare som jag frågat en del om provrörsbefruktning skall ringa mig på måndag, men sa att det kommer att bli tufft för min lilla kropp och tvillingar kan jag glömma att jag klarar med tanke på allt som varit, så det blir ett intressant samtal på måndag.

På måndag börjar kören, se om Thomas får Johanna i säng utan att jag är hemma, det blir intressant. Det brukar gå efter ett par måndagar. Nyttigt att de två får vara själv.

Jag har inte riktigt hunnit med några långa inlägg sen sist och nu är det ju lite "bortglömt" men ändå, jag kan berätta lite om skillnader i regler mellan kommunerna.

I Sollentuna får ju som ni säger barn till föräldralediga gå 15 eller 25 h/vecka. Alla övriga har rätt till heltid, även arbetslösa.

I Sigtuna får barn till föräldralediga gå 15 h/vecka. Jag tror förskolorna får bestämma själva hur tiderna ska läggas, men på vår förskola får föräldrarna välja tid själva inom ramen kl 8-14 och max 5 h/dag. Men det funkar ju som föräldraledig, hade man varit tvungen att ha 8-11 som en del har hade jag nog blivit upprörd.
Men den största och SÄMSTA skillnaden är att om man är arbetslös har man inte heller rätt till mer än 15 timmar. Och i detta ska man även hinna med lämningar och hämtningar... Lite sjukt tycker jag att i princip alla (politiker, AF, a-kassan) menar på att arbetssökande är/ska vara ett heltidsarbete, men ändå får man bara ha barnen på fsk 15 timmar...

Siljelin: Det finns en förskola här ute på landet, vi har 6 km dit så det är inte direkt promenadavstånd, men inte som att sitta och åka till Märsta heller.
Angående katten så vet du ju vad jag tycker också...

Det där med amningen är ett intressant kapitel. Eller kan det vara så att en del barn är extra mammiga från början och det är de som oftast ammar längst..?! Noel var aldrig så mycket för amningen och slutade delvis vid 2,5 månad och helt vid 7 månader. Han har aldrig varit särskilt mammig eller pappig, är det nån han är tokig i så är det mormor. Julian ammade ju som en galnning och till skillnad från Noel så gick han upp bra i vikt utan ersättning också. Han har varit som ett plåster på mig typ hela sitt liv och vid 11 månader lyckades jag till slut lirka bort nattamningen, i hopp om att han skulle sova bättre. Men det är fortfarande jag som ansvarar för att söva om honom på nätterna, mest för att det brukar ha motsatt effekt om Johan försöker.

Camabo: Lycka till med intagningen då! Man vet aldrig, det är svårt att som utomstående ha en uppfattning om vilket nummer på reservplats som är bra eller inte... Hur många platser har programmet?

Jag ska gå sjuksköterskeprogrammet i Uppsala. Hade sökt samma men via distans (1 skoldag/vecka) i Huddinge i 1:a hand men var säker på att jag inte skulle komma in där för att det var så många sökande och bara 20 platser. Tackade till slut nej till reservplatsen där när jag analyserat praktikplatser och restider dit osv. Har ju redan en man som jobbar 6-18 eller 7-19 3 vardagar/vecka och om jag då ska sitta och åka från landet till SÖS eller Huddinge 5 dagar/vecka skulle ju barnen få vara på förskolan typ 6.30-18... Uppsala ligger ju lite bättre till härifrån.
Men hur som helst så visade det sig när 2:a urvalet var klart att jag hade kommit in i Huddinge om jag tackat ja till reserven..! Efter mitt analyserande var jag ju glad att jag inte gjorde det, men det var ändå lite intressant med tanke på att jag från början var tvärsäker på att jag inte skulle komma in där.

Hej på er,

jag är nybliven Sollentunamamma :)

Är inte inne här jätteofta men vill gärna fråga er om någon har gått på Vattenhusets babysim? Det står på hemsidan "Vi finns i Sollentuna och Solna", men inte 17 ligger någon av deras simhallar i Sollentuna?????? Nu har jag bokat oss på Astrid Lindgrens barnsjukhus för jag trodde det var den som låg i Sollentuna men det gör den ju inte, klantigt av mig att inte kolla noggrannare såklart.

Nettie välkommen hit och det finns babysim uppe vid Mörbybadet vid DAnderyds sjukhus som vem som helst får anmäla sig till och dit går ju bussen och det är lite närmre än vid Karolinska.

Camilla, jag slutade amma Johanna vid sex månader för då började jag jobba heltid så då var Thomas min man hemma heltid och vi flyttade hit i samma veva. Vet inte om det gjorde henne mammig.