30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Kikar in med ett totalego-inlägg:
Har varit nästan hela dagen på flygfältet idag. Först fick G ett sammanbrott i morse eftersom han ville följa med maken ut redan klockan nio - men det vägrade maken eftersom det var en del som skulle göras på flygplanet och det dessutom inte går att ha G med på tävlingsbriefing som var klockan tio. Men vi kom ut till flygfältet vid strax innan elva iaf. Vi "skickade iväg" maken på tävlingsuppgiften och skulle sedan gå upp ifrån fältet till serveringen där vi ställt bilen. Planen var att äta lunchen (medhavd) där och sedan åka hem. Men vi kom inte mer än halvvägs, för där fanns de som håller ordning på alla tider, samt "glassvagnen" - som är klubbens "alltiallovagn" med bla glassboxen. G deklarerade att han skulle ha glass till lunch, och att L kunde få sin mat där eftersom det fanns micro. Så vi spenderade nästan hela eftermiddagen där - inklusive ett väldigt kladdigt och intressant blöjbyte på Lucas samt en sovning i vagnen för L som bara räckte i en halvtimme.
När jag tillslut lyckades få med mig Gabriel därifrån och skulle åka hem så somnade han innan vi kommit mer än fem meter i bilen. Sedan ringde naturligtvis maken innan vi hunnit ända hem och talade om att han hade landat på fältet igen (det var det många som inte gjorde idag), så jag åkte till affären, tog Lucas på armen och sprintade igenom och rev ner diverse "bra att ha"-saker i famnen, betalade och ilade ut till bilen där G fortfarande sov, och så tillbaka till flygfältet.
När alla var samlade - denna gång i serveringen faktiskt - kom en gammal klubbkamrat till maken fram och pratar. Han säger till mig "Det är mycket lättare med två barn än ett". "Nej" säger jag."Jodå, det är det". "Nej, det är det inte!".  "Jo, det vet jag av erfarenhet" säger han. "Jag med" svarar jag. Kanske kommer det bli lättare när killarna blir större och kan göra mer tillsammans (och ingen av dem sover middag), men just nu tycker jag nog att det är mer jobb med två än det var med en. Men mer gos och kärlek också.

Glömde ju skriva om det gulligaste som hände mellan killarna idag: Vi var äntligen på väg upp ifrån fältet till bilen, och Gabriel var trött. Till slut fungerade inte hans ben mer - men framåt måste vi ju för att komma till bilen. Jag knäppte loss Lucas ur selen och flyggade fram honom så långt jag kunde mot bygeln i sittvagnen, och så löft jag upp Gabriel bakom honom. Där satt de och gosade med varandra och skrattade hela vägen upp till bilen. De är bara sååå söta med varandra ibland .

Är det ingen som tycker att det är lättare med två barn? Vi renoverar hus nu och jag orkar nätt och jämt med att fixa mat + fika + ett barn (+och tjock mage). Skit hur ska det bli med två barn?

Jag ber att den mesta av renoveringen är klart om ca 10 veckor när bebis ska komma, fast det ser inte lovande ut! 

lättere med två barn? Hm... det är nog som med förlossningar att man glömmer hur jobbigt det egentligen var?  *s* Men det är dubbelt så kul när det är roligt

Nu ska jag inte säga att jag tycker att det är lättare med två barn men jag tycker att det är lättare med barn nummer två än vad det var med barn nummer ett. Blev det snurrigt?

Jag tycker alltså att det är mycket lättare att hantera barn den här gången jämfört med första gången.

Hej förresten

Jag läser allt som oftast men hinner sällan kommentera. Juni är fasen tre månader snart och jag är faktiskt inte less på att vara föräldraledig ännu.

Jag instämmer med er andra, det är jobbigare med två barn, men mycket roligare!

De gånger man bara har ett barn känns det nästan som egentid, åtminstone ibland!

Fast jag tror att det blir lättare ju äldre de blir, de underhåller varandra, men det är ju nite förrän man slipper rodda runt mat, blöjor, sovtider mm.