30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Apropå egen tid så ska jag faktiskt på konsert och se Lars Winnerbäck den 8:e juli kom jag just på! Nice!

Lena: Trist att du bor så långt bort Annars kunde vi ju hittat på nåt kul ihop, jag behöver också lite vuxentid känner jag. Är hemma på heltid med H sen ett par veckor. Blir ju rätt intensivt . Igår var jag ju dessutom tvåbarnsmamma, men det gick kanonbra!

Idag ska vi till tandläkaren, eller om det var tandhygienisten. Sist hade jag trimmat H hela vägen dit att hon skulle gapa så tanten fick titta i munnen, så hon gapade redan i receptionen . Ska ta det lite lugnare idag tror jag

juni: Mm, det hade varit jättekul att ses. Men liiite långt bort är det ju som sagt Intensivt är bara förnamnet ibland. Puh!

Hehe, hoppas inte det regnar så H drunkar gapandes på väg till tandläkaren?!

Oj, ni skriver så tangentborden glöder

Härligt med duktiga tankläkarebesökare

Milla - T landar aaaaaalllldrig ute

Har ni berättat för era stora att de ska få syskon än? Hur har reaktionerna varit?

Juni, visst är det så, det tar lite på krafterna att ha barnen hemma på heltid.... nu ska jag ju till Sverige i nästan en månad - själv med barnen - och sen när vi kommer tillbaka så har dagis sommarstängt nästan en månad till.. puh! Hoppas på bra väder så man kan vara ute lite. 

Lena: Ja, det är svårt att hinna med sig själv mellan jobb och familj... Jag trivs som tur är på jobbet, så det känns verkligen bra att komma ifrån och prata med vuxna. Men det är ändå inte riktigt samma sak som att faktiskt få göra precis det man vill. Man får inse att det inte riktigt blir som förut, helt enkelt. Jag försöker boka in saker rätt långt i förväg, även om mina kompisar utan barn tycker att det är fånigt att boka in en drink efter jobbet två veckor i förväg. Men då blir det i alla fall av, och jag kan kolla av med maken i god tid. Nu har han varit borta så mycket att jag tycker mig ha rätt till: AW-drink i eftermiddag, drinkparty i morgon (dock med barn...men om någon ska gå hem med dem så är vi överens om att det inte är jag!), AW på måndag och releaseparty för ny bok på tisdag. Tjoho! Sist när maken var borta över natten bjöd jag hem en av mina kompisar som inte har barn.  Barnen (läs H, S vill helst vara med sina föräldrar these days...) blir jätteglada över besök, leker järnet och jag får sällskap, mat och vin när de väl sover...

Att vara ensam emd barnen är skitjobbigt, speciellt när ett är sjukt och ett är friskt!

Vi delar r'ätt bra på det mesta och försöker avlasta varandra, men visst surnar jag eller maken till ibland.

Vi4: Jag kommer inte ihåg exakt vad läkaren sa till mig, men jag fick inte ta omeprazol när jag ammade, detta var i samband med mitt ryggskott i december då jag fick diklfenak som min mage itne tål.

Noi: Det är nog sant, och inte lär det bli mer tid över med två barn antar jag. Man får försöka göra det bästa av situationen. Och att planera in saker och ting så de kommer in i kalendern är nog inte dumt alls

Milla:

Shit vad hungrig jag är! Idag blir det thaimat och till efterrätt ska jag äta glass. Because I'm worth it!

Sitter i solen på balkonen med den bärbara datorn och livet känns ganska enkelt just nu

Jag skulle nog vilja slå ett slag för mental förberedelse inför förlossningen. Vi gick ju en profylaxkurs inför andra förlossningen och tränade mycket andning och avslappning innan. Jag tror att det var mycket tack vare den träningen som Lillys förlossning ändå blev en sån fin upplevelse trots allt det hemska. Min kropp var så tränad i att slappna av så det var som att koppla på en autopilot. Nu inför tredje förlossningen så kände jag mig ganska skeptisk ett tag, det kändes som att det inte spelar någon roll hur man förbereder sig för man vet ändå inte vad som kommer hända. Sen plockade jag fram avslappningsövningarna igen som ett sätt att hantera oron fram till förlossningen och vips var vi igång med andningsövningarna också. Jag tror vi kommer ha nytta av det när det är dags, men jag tror också att de ger väldigt mycket nu innan. Det ger oss lite tid att komma närmare varann och reflektera över det som komma skall. Jag kan verkligen rekommenera Gudrun Abascals bok Att möta förlossningssmärtan, den följer med en cd för mental träning och avslappning. Den lyssnade jag på massor inför både förra gången och den här gången. Medan jag sover talar hon om för mitt undermedvetna hur bra min kropp är på att föda barn. Jag tror det ger resultat.

Men alla är så klart olika beroende på hur vi upplevde våra tidigare förlossningar. Det blir ju mycket fokus på det som gick fel då. Mitt bästa råd är att älta och bearbeta det som hände och försöka lägga det åt sidan och ganska förutsättningslöst omfamna den nya förlossningen. Jag är livrädd, men längtar mer för varje dag som går .

Lena; RYM! iaf på en promenad runt kvarteret!

Jag var uselt förberedd för min andra förlossning o tyckte först att det hade gått så dåligt för jag hade svårt att slappna av i värkarna o var rätt slut men sedan kom jag på att jag hade haft värkar i ett dygn utan annan smärtlindring än några alvedon, en TENS som inte funkade nått vidare för förlossningsvärkar (men var fantastisk på eftervärkarna) o profylaxandning. Man har rätt att vara lite trött efter att ha andas igenom värkarna mer än 24 timmar insåg jag... o när det blev bråttom att få ut T så kände jag mig ändå trygg eftersom jag gjort det en gång innan o visste att jag "kunde" Jag återupplivade mitt gamla mantra från H "ut kommer dom alltid"

Jag är för övrigt rätt glad att H är på dagis några dagar. Har varit skönt att få lite egentid när T sov. Bestämde mig för att inte vara redig o hänga tvätt utan sitta vid datorn, ta en kaffe o läsa lite i min bok.