Jag: 76:a och feminist. Jag forskar och undervisar vid universitetet och jobbar ofta utomlands under längre perioder. Just nu är vi dock hemma i Sverige. Utanför jobbsfären är jag en musikalisk, företagsam teaterapa.
Mitt familjeliv: Jag och min man kände oss, efter knappt sju år tillsammans, redo att släppa in en tredje person i vårt liv. Detta beslut föregicks av en massa funderingar kring barn och föräldraskap. Nu visade det sig dock att det var betydligt svårare att få barn än vi hade hoppats på. Drygt ett år efter de första riktiga försöken fick vi reda på att IVF är min enda chans att bli gravid. Vi fick börja det första IVF-försöket ganska direkt. Och den 6:e juni 2007 fick jag plus på stickan! Den 13:e februari 2008 föddes vårt efterlängtade barn! Knappt ett år senare uteblev mensen och ett märkligt illamående satte igång. Jag var gravid igen! Jag som egentligen inte kan bli gravid... Den 4 oktober 2009 kom ännu ett älskat barn till världen. Fantastiskt!
Mitt Familjeliv: FL har varit en nästan nödvändig ventil för mig de senaste åren. Att hänga i trådar med folk med samma funderingar, med samma problem och med samma livsåskådning har varit jätteroligt och givande. (Och att ibland ge sig in i trådar där folk har en helt annan livsåskådning kan också vara rätt givande på sitt sätt...)
Mina funderingar: Det är otroligt hur lite man kan planera här i livet - särskilt kring detta med barn. I det första fallet väntade och väntade vi och i det andra fallet väntade vi oss absolut ingenting. I det första fallet blev det mycket senare än vi hade tänkt oss, i det andra fallet blir det mycket tidigare. Samma funderingar och farhågor som jag hade inför att bli förälder mångfaldigas nu inför tanken på att klara av ett liv som tvåbarnsförälder. Hur ska det gå? Hur ska jag klara av det? JAG kan väl inte bli tvåbarnsmor?! Vad kommer att hända med min självständighet? Hur ska vårt förhållande klara av det? Hur kommer den så högt värderade jämställdheten att påverkas? Men med det första barnet kom många av de frågorna på skam, så det är bara att hoppas att det gäller nu också.
Mitt familjeliv: Jag och min man kände oss, efter knappt sju år tillsammans, redo att släppa in en tredje person i vårt liv. Detta beslut föregicks av en massa funderingar kring barn och föräldraskap. Nu visade det sig dock att det var betydligt svårare att få barn än vi hade hoppats på. Drygt ett år efter de första riktiga försöken fick vi reda på att IVF är min enda chans att bli gravid. Vi fick börja det första IVF-försöket ganska direkt. Och den 6:e juni 2007 fick jag plus på stickan! Den 13:e februari 2008 föddes vårt efterlängtade barn! Knappt ett år senare uteblev mensen och ett märkligt illamående satte igång. Jag var gravid igen! Jag som egentligen inte kan bli gravid... Den 4 oktober 2009 kom ännu ett älskat barn till världen. Fantastiskt!
Mitt Familjeliv: FL har varit en nästan nödvändig ventil för mig de senaste åren. Att hänga i trådar med folk med samma funderingar, med samma problem och med samma livsåskådning har varit jätteroligt och givande. (Och att ibland ge sig in i trådar där folk har en helt annan livsåskådning kan också vara rätt givande på sitt sätt...)
Mina funderingar: Det är otroligt hur lite man kan planera här i livet - särskilt kring detta med barn. I det första fallet väntade och väntade vi och i det andra fallet väntade vi oss absolut ingenting. I det första fallet blev det mycket senare än vi hade tänkt oss, i det andra fallet blir det mycket tidigare. Samma funderingar och farhågor som jag hade inför att bli förälder mångfaldigas nu inför tanken på att klara av ett liv som tvåbarnsförälder. Hur ska det gå? Hur ska jag klara av det? JAG kan väl inte bli tvåbarnsmor?! Vad kommer att hända med min självständighet? Hur ska vårt förhållande klara av det? Hur kommer den så högt värderade jämställdheten att påverkas? Men med det första barnet kom många av de frågorna på skam, så det är bara att hoppas att det gäller nu också.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.