LaGal: Känn absolut inte att du på ngt sätt måste kommentera. Alla vi VET ju hur din vardag ser ut halva tiden. Skönt att P är hemma igen nu, och NJUT nu av det och fokusera på nuet. Glädjer mig att höra att mor och svärmor är två klippor som rycker in och ställer upp när det är för tungt.
juni: Så långt som att det kommer blod har aldrig mina UVI:er gått (vad jag minns, hade dem främst som barn och en sommaren -97). Men när jag börjat äta penicillin har det snabbt blivit bättre, så jag hoppas det blir likadant för dig. Och jag har förökt hålla tummarna för dig på tentan idag, även om det var lite trixigt under babysimmet.
Och SÅ KUL våra grabbar hade det idag på terminsavslutningen. Plaskade och skrattade och O vinkade t o m under hejdå-visan på slutet. Vi förvånades av att båda stormtrivdes med flytvästar på sig - eftersom vi hade Js skrik och panik i minnet när hon första gången provade flytväst vid samma ålder. Som sagt, barnen är ofta väldigt olika.
Usch för så arla morgonstunder!
Här sover grabbarna till 7-snåret och kan ofta ligga kvar (för att babbla, sno runt och även morgonbajsa) i sina spjälisar ngn halvtimme. Men sedan är det stor HUNGER hos dem båda. Fast 5 nätter av 7 är vi uppe med G och ger nattamat, ibland räcker det med lite gos men eftersom ersättning är ett säkert kort kör vi oftast på det direkt. Man är inte så villig att testa vad som funkar mellan 2-4 på natten.