Emetofobernas tråd 5

Känns som att jag mår illa hela tiden nu.... Man känner efter och analyserar varenda känsla....

Blää...

Tycker sååååå synd om mig själv nu.... Känner mig lite ensam i det med.... Vill att detta ska vara över nu, mina tankar och sådär.... Vill INTE bli sjuk!

Det kommer att gå bra. Vi emetofober tenderar ju att klara oss längre än andra från smitta pga vår goda hygien. Jag jobbar i vården bland extremt många anställda och två toaletter. Har aldrig blivit smittad på jobbet.

Tack för dina tröstande ord.... Vet ju att man mer än vad man vet, vistas bland sjuka och sådär... Att risken kanske inte är högre än när man arbetar på en större verksamhet med många anställda och sådär... FÖr inte är det första gången jag använder en toalett där en sjuk varit för några timmar sedan....

Jag är bara rädd... Ångesten gör sig påmind och det är jobbigt...

Mitt tips är bara att allt det positiva överväger när barnen väl är där. De är ju egna underbara små individer och människor med allt vad det innebär. Innan du har barn går det inte att förstå det band och den kärlek man har till sina barn. Vad gäller graviditeten så för min del var det inte så svårt att härda ut när det väl var ett faktum även om det förstås var jobbigt med illamåendet i början.

Förstår dig verkligen, men som personlig assistent kan man ju inte bara gå hur som helst. Tror du har goda chanser att klara dig från att bli smittad. Det verkar ju ha städats och sanerats bra sedan det hände. Jag har både använt och städat toaletter där någon varit magsjuk utan att bli smittad (oron var stor förstås, precis som för dig nu). Det mesta verkar handla om god handhygien i sådana här fall då risken för droppsmitta verkar minimal.
Har inget annat råd än att försök härda ut och distrahera dig själv från att tänka på eländet även om jag vet hur svårt det är. Sömn ska också vara bra för immunförsvaret förresten, sä försök sova ordentligt. Har du svårt att koppla av är ett tips att lyssna på musik i mp3 tills du somnar. Fokusera verkligen hårt på texten och melodin så inga andra tankar får plats.

Faaan!! Idag lämnade jag dottern på dagis, hennes bästa kompis var magsjuk och en fröken och gick mkt på hennes avdelning. Sist när en för 4a veckor sen kräktes över matbordet klara hon sig.. Men tveksamt igen.. Dom spritar händerna innan mat. Vid samlingen. Men vi har precis varit sjuka!!! Med feber och hosta. Fan.

Jobbigt! Man vill ju bara vända i dörren och gå hem med barnen igen, men det kan man ju inte.

Natten har gått bra, känner lite illamående emellanåt, men det är inbillning har jag bestämt kommit fram till.. Nej! Fobin ska INTE styra mitt liv igen!!

Jag ska inte behöva sitta med en sådan ångest krypande i hela kroppen igen bara för en magsjukas skull!

Jag är trött på ångest och fobi, jag ska försöka göra slut på den nu.. Jag säger bestämt nej nej nej!
Tänker inte ställa in en massa aktiviteter i rädsla för att insjukna på offentliga platser!
Tänker inte gå och känna efter och överanalysera varenda känsla i kroppen och leta symptom!
Tänker inte sitta manisk i 48 timmar (minst) och räkna ner....
Tänker inte ta till alla trygghets/säkerhets beteenden igen!
Det är mycket jag inte tänker göra, och jag hoppas att jag även denna gång kan stå på mig!
Jag tänker behålla kontrollen över mitt eget liv och mit mående rent psykiskt, tänker inte låta fobin eller rädslor styra igen!

Mitt mantra är ofta när saker och ting blir riktigt jobbiga; "Rädsla är enbart en känsla, det går över och är inte farligt, det är enbart en känsla...."

lollisen, det låter bra! Försök vara stark :)

Hur känner ni andra för att resa utomlands? Är ni mkt rädda för att bli magsjuka på resan? och reser ni ändå?

Jag reser gärna, för att komma