Emetofobernas tråd 5

Jag tycker det är många som har noll förståelse för fobin. Ofta får man ju höra att "ja, men ingen tycker ju att det är trevligt att kräkas" eller liknande.

Ja, trist...visst det är väl ingen som tycker det är trevligt men tycker ändå att folk borde fatta att det inte är samma sak med en fobi som att bara tycka att det är "normalt otrevligt". Jag "ger igen" genom att vid tillfälle bemöta ev. nojjor från min familj på samma sätt och fråga om de tycker att det känns bra.

MEN min fobi har minskat rejält sedan en närstående har blivit allvarligt sjuk. Det har fått mig att tänka till lite, det finns liksom värre saker. Jag blir naturligtvis lika panikslagen om det är skarpt läge, dvs. när någon är sjuk eller det finns reellt hot om smitta. Men i vardagen så begränsar jag inte mina barn eller mig själv nämnvärt längre vilket känns fantastiskt.

Jag får inte mycket förståelse heller tyvärr. Får höra samma kommentar som dig från de flesta håll. Min familj har hela tiden fått mig att känna mig unik i min fobi. Min partner förstår mig ej och inte mina vänner heller. Många gånger har jag blivit ombedd att beskriva vad det är så hemskt med att ha magsjuka, varför jag känner sådan panik. Jag kan inte sätta det i ord. Jag har en känsla som är nästintill omöjlig att beskriva. För mina vänner/anhöriga är det ju en sjukdom som är över på ett dygn. Inte så jätterolig men det går ju över. Man dör inte och den är inte långvarig. Varför känner jag då panik ?

Sådant får en att tänka lite annorlunda. Oftast måste det hände något mycket allvarliga för att man ska förstå att det finns värre saker än magsjuka, sorgligt men sant.
Hoppas din närstående mår bättre.

Usch vad tråkigt att ni har så... jag har det bara så som sagt på mannen sida av släkten, därför är jag jätterädd för att träffa dom..
Alla i min släkt vet om min superfobi så dom skulle inte träffa mej om dom är dåliga..som när vi skulle ha dop för vår minsta, då kom inte mina kusiner och morbror och moster eftersom dom hade precis haft magsjuka, så dom ringde och sa att dom inte kom eftersom dom visste hur rädd jag är för det. Jätteskönt verkligen!
Sen ha jag ju fått höra från min mans släkt samma som ni får höra, det är inte så farligt och det går över snabbt mm..
Min svägerska var hemma och spydde en gång sen kom hon och träffade oss, hon trodde inte att hon var sjuk eftersom hon bara spydde en gång. Den gången blev jag inlagd på sjukhus pga uttorkning, vår äldsta dotter var då inte ens ett år.
Usch och fy när dom gör så

Hej, här är en till! Ca nov/dec fram till slutet av mars är ångestens tid... :( hu! Värst har det varit när barnen gått på dagis, när de börjat skolan har de varit mkt friskare. Nu har jag en på dagis o är gravid o ska föda i mars... ska nog ha henne hemma sista veckorna före förlossningen för att minska risken att bli magsjuk lagom till jag ska föda... värsta mardrömmen!

Varför känner vi panik...?! Ja, bra fråga... jag har försökt svara på den för mig själv. När jag ändå blir magsjuk så går det ofta riktigt bra, jag spyr o skiter o sen tar det några dagar så är jag på banan igen. Men det värsta är nästan INNAN man blir sjuk, om barnen varit sjuka eller det går på jobbet eller runt omkring - NÄR kommer jag bli sjuk då? OM jag blir sjuk? Jag törs inte åka långt bort för tänk om det slår till då?! Reser helst inte alls över natt under vintern... ifall man skulle bli sjuk borta.

Jag blev faktiskt dålig en gång när vi campade, men det var nog matförgiftning eller snarare godisförgiftning. Det var sommar och jag köpte lösgodis i en liten affär på landet. Köpte bl a några arraksbollsliknande saker, det var bara jag som åt av dom o bara jag som på kvällen blev akut jättedålig... så nu aktar jag mig för att köpa lösgodis på mindre ställen där det inte verkar handlas så mkt. Visst klarade jag det, men det var hemskt att sitta på en liten sån där husvagnspotta o ha diarre o spy i en plastlåda samtidigt... bläh!

Så för min del handlar paniken mycket om att bli sjuk vid fel tillfälle och på fel ställe. Bara jag är hemma o inte måste iväg på nåt vikigt så är jag inte lika panikslagen. Men det är sååå många som inte kan förstå detta!

Trots allt har jag ändå snart 4 barn och det gör mig extra stolt att ha klarat av de första veckorna med HEMSKT illamående trots emetofobin! Tack gode Gud för sjukskrivning, snälla anhöriga och Lergigan-tabletter!

Jag har oxå magkatarr ibland. Nu som gravid blev det värre o då fick jag Omeprazol (samma som Losec) och det blev lite bättre!

Har du testat dig för magsårsbakterien Helicobacter pylori...? Min mamma hade precis som du, alltid värre den kalla årstiden. Hon jobbar på ett lab där de forskade på bakterien o lät testa sig - hon hade JÄTTEHÖGA värden och fick då antibiotika + Losecbehandling, hon fick ta 2 kurer men blev sen bra och hon har aldrig dessa problem sen dess! Hon var ofta "magsjuk" på vintrarna men ingen annan var sjuk, nu har detta upphört. Be att få kolla dig, det är ett blodprov man tar. Jag kollade mig o hade lite positivt, har dock inte gått vidare med behandling, kanske tar tag i det efter min graviditet, vill inte gärna trycka i mig massa antibiotikor för bebisens skull nu...

Får du äta omeprazol när du är gravid?
Jag fick inte ens äta det när jag ammade? Går det över på ett annat sätt då eller?

Ja... jag fick dem av min mödravårdsläkare, så jag antar att det är ok då...
Det kan vara skillnad med amning. Tror att moderkakan ändå ger ett visst skydd, att allt inte går över till barnet då. Mjölken bildas ju direkt från mammans blod, ´kan vara att typ allt passerar över til barnet då... bara en teori. Jag har sett att vissa mediciner är ok vid grav men inte vid amning.

Hittade detta på FASS: (fast jag bara tabletterna när det är som värst ändå...)

Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori A.

Väl utförda epidemiologiska studier tyder inte på att omeprazol har några skadliga effekter på graviditeten eller fostrets/det nyfödda barnets hälsa. Omeprazol kan användas under graviditet.

Amning  (Läs mer om amning)

Grupp IVb.

Omeprazol passerar över till bröstmjölk. Det är inte känt vilka effekter detta kan ha på barnet.

Ja det måste vara så det ligger till... bara reagerade på det eftersom jag fick sluta amma när mitt magsår var som värst.. hade helst velat fortsätta amma ett tag till men jag fick inte i mej tillräckligt med näring och dottern var ändå 8-9 månader och åt riktig mat så jag slutade..