Här fortsätter vi stötta varandra i vår spyfobi. Vill man så får man vara anonym!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-13 21:31
Eftersom många redan mår dåligt vill vi inte ha kommentarer om vks-kurvan eller länkar från otäcka tidningsartiklar och liknande i denna tråd. Gärna mer positivt pepp!
första inskolningsdagen för dottern på dagis idag. Precis när vi kommit in så springer en kille fram och petar och slickar min dotter på kinden, fröken säger tt killen är väldigt närgången.. 2 sek senare så säger fröken att hon bara ska byta killens blöja för den luktade skit.. jag lyssnar på helspänn.. sen kommer hon ut till den andra fröken och säger att det var så mycket lösbajs att det hade läckt genom blöjan och ner på benen och att det var ett gränsfall om de skulle ringa hans mamma, nu är min puls på 200 han slickade precis på min dotter!!! När vi sitter ner och pratar så kommer fröken in och ber om den trådlösa telefonen ifall ifall hon behöver ringa mamman....
Nu är jag bergis på att han hade magsjuka och vår dotter smittats!!! Kan varken äta, sova eller tänka normalt, vill inte gå dit imorgon men tyvärr så måste jag ju det.. 
chanen är väl inte stor att dottern insjuknar inatt men imorgon eller övermorgon kanske?? Jag som har känt mig rätt bra i fobin ett tag har tagit ett rejält kliv bak igen. Ska försöka utmana fobin och gå dit imorgon som vanligt...
anonym: Hoppas det är något han ätit..
Tur jag inte bor i Jönköpin nu då ;-D Men kan vi inte under vintern försöka inte prata orter? snäääälla?
jag undviker gärna att prata orter..
Loooooovar att inte prata mer orter :)!!!
Lollisen: klarade ni er? verkar inte blivit nåt mer vad jag hört?
I dag är en ovanlig dag i mitt liv som emetofob. Mina föräldrar har precis åkt. De har kommit från annan ort långt bort och hälsat på oss. Vi ses två till tre gånger per år. Uppskattar dem så! När de först kom hit, hade min mamma en proviva i handen och enbart det. Min fobi triggades i gång direkt. " Är du magsjuk ? " frågar jag på en gång. Hon säger nej. Hon säger att hon bara är lös i magen sedan två dagar tillbaka, men att hon mår bra. Inte har ont i magen. De vet om min fobi men tycker inte den är något att hänga upp sig för. Jag blir först så upprörd och fobin triggar i gång allt den brukar. Ångest är bara förnamnet. "Nej, nej, nej " tänker jag och klarar inte av att äta lunch. Sedan funderar jag lite. Om jag hade vetat innan, skulle jag då sagt nej till att de kom och nöjt mig med att inte träffa dem förrän till sommaren. Vi kan ju inte ses oftare än så. Jag kom fram till att det faktiskt var värt det. Sedan försvann min ångest. Min mamma tog hand om barnen och gosade massvis med bebisen. Vi åt godis ur samma skål och åt pizza från samma kartong på kvällen. Vi gick på samma toalett. Jag slappnade av. Nu i dag har de åkt vidare och jag känner ännu ingen ångest. Vi är 6 personer i vår familj och om vi nu blir dåliga tar det lång tid innan alla fått eländet...
Varför är jag ändå så glad ? ( Kan det vara för att mamma inte kräkts i af ? Att symtomen är från tarmkanalen enbart. Fast det brukar ju räcka för att trigga i gång mig totalt. Eller var det för att vi haft magsjuka hemma både i Maj och i Juni... att mardrömmen härdat mig lite lite... )
Fortfarande emetofob rejält, men detta kändes gott iaf!
Bra jobbat :) jag är själv inte lika rädd för diarré dom kräkningar.. Men rädd ;)
Har inte heller några problem med diareer alls faktiskt "bara" magsjuka med kräkningar...
Synd att man inte innaqn....
jag är så rädd å ångesten total.. min man ska på tjänsteresa i 2 v.. gahh å hemma med 3små ensam..