Här fortsätter vi stötta varandra i vår spyfobi. Vill man så får man vara anonym!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-13 21:31
Eftersom många redan mår dåligt vill vi inte ha kommentarer om vks-kurvan eller länkar från otäcka tidningsartiklar och liknande i denna tråd. Gärna mer positivt pepp!
Hej...undrar bara om det är nån som vet nåt mer om nåt ev vaccin?Det har ju sagts att ett verkar vara på g men inte kunnat hitta nån mer info om det....Nån här som har nån koll på det?
minst 10 år gissar jag, finns ju mot rota..
usch nu har jag jätte ont i magen :( fick de efter jag åt, köttfärsås och pasta.. tänkte ta med det till jobbet i morgon men nu vet jag inte om jag vågar.
har lyckats hålla mig från primperan i 2-3 veckor..
har lyckats hålla mig från primperan i 2-3 veckor..
Hej!
Väljer att vara anonym än så länge. Är ny här i tråden..
Jag undrar om någon här har fått hjälp med sin fobi?
Jag har aldrig varit rädd för att spy eller ha magsjuka innan jag fick min dotter för 2 år sedan (har även en son på 6år). Hon var/är undernärd, och en magsjuka innebär katastrof för oss.
Det värsta är att det här tar över hela min vardag. Nu kom grabben hem och sa att hans kompis hade magsjuka (det var även han som öppnat dörren då sonen var där). De lekte här igår.
Då låser det sej direkt för mej.. Hungerskänslor försvinner, pulsen ökar, hjärtklappningen börjar och jag vill helst gömma mej. Jag slutar helt att fungera, bara att ta hand om barnen är en ansträngning. Jag mår absolut inte bra av det här.
Så finns det någon hjälp att få? Det kluriga är att jag inte vet vad jag är rädd för. Att själv spy rör mej inte i ryggen (så länge jag är hemma).. Antar att det är att se barnen dåliga. Lilltjejen åkte på det i Januari och var dålig i 9 dagar, ingen hit.
I alla fall har jag nu kommit så långt att jag inser att jag måste ta mej ur den här ångesten, men jag skäms och vet inte vart jag ska vända mej..
Tacksam för de svar jag få.
Tack för snabbt svar.
Vem kontaktar man? Vårdcentralen? Eller ska man ta det med BVC sköterskan då man ändå har tid för tjejens kontroll (vi går ofta för att hålla koll på vikten).
Det känns så dumt att ringa om ett problem man själv skapat (Det är så det känns). Vad säger man?
Bläää kaos i hjärnan, min dotter sa nu när vi läste godnattsagan att hon hade ont imagen och ville kräkas burr men inget kom och när pappan kom in så småskrattade hon. Detta va för ca 30min sen och nu sover hon så sött.
Hon har varit jätte pigg hela dagen och inge magsjukor på fsk va jag vet, dom är inte så många barn ännu.
Men usch tänk om.....
Fy och blä för mej!!
Nu är det ca 28 timmar sen sonen knackade på hos den magsjuka pojken, och 47 timmar sedan han var här och lekte. Ångesten är verkligen på topp nu, har inte fått i mej nått nämnvärt i matväg och är som ett kolli.
Till och med min son undrade varför jag var så hängig och sa: Det är som att du sover med ögonen öppna, VAKNA mamma!! Fy känner mej så dum över att jag blir sån här 
Men idag har jag läst egenom hela tråden, och vet att jag inte är ensam om det här. Och det är faktiskt till en tröst mitt i allt elände.
Sonen börjar förskoleklass på måndag och det vore ju ingen höjdare att börja med magsjuka.. Ja fy ni vet hur tankarna vandrar.
Till råga på allt har jag inte rätt handsprit hemma nu.. Fy skrämmer upp mej själv till tusen.
Vad hittar ni andra på för att få dygnen att gå? Jag har idag städat och tvättat och suttit framför datorn. Orkar liksom inte ta tag i någonting. Kvällen och natten är värst. Minsta ljud ifrån barnen och pulsen är uppe i topp och kallsvettningarna börjar..
Hoppas att jag kan ta mod till mej och söka hjälp nu i veckan, för jag orkar inte med det här.