Ivf våren 2010 i Göteborg-1a barnet?

Hej!

Hoppas att allt är bra med er!

Macpau: Kul att höra att de var så noggranna och grundliga på akupunkturen! är bra nyfiken på vad de kan säga om färgen på mensen...

Mia: Spännande att få följa dig nu framöver! Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra, även om biverkningarna inte på något sätt verkar vara trevliga. jag följer nog ditt råd om att inte läsa biverkningarna till en början, de kan få ligga nerpackade till de visar sig och jag behöver lite verifikation på att jag inte är knäpp.

Välkommen Finiz! Tråkigt att det inte funkat för er heller men kul att höra att ni snart är på G med IVF.

Ang adoption så går jag gärna den vägen och min sambo är inte emot det men lite avvaktande. han tycker inte att vi ska ställa oss i kö utan vill koncentrera sig på IVF-processen. jag förstår inte varför vi inte skulle kunna samla kötid under tiden men jag jobbar på att övertala honom. jag tror inte att han är riktigt medveten om hur lång den processen är och eftersom jag inte själv är helt påläst så är det lite svårt att argumentera. men vi har kommit överens om att läsa in oss lite mer på det.

Ang sprutor så är jag också livrädd men det har faktist blivit bättre under hösten när man har hängt en del på SU under utredningen. men att ge den på sig själv får vi väl se hur det går...

Oj vad långt det blev! Har varit borta så jag hade väl en del att ta igen kanske...

Kram på er alla!!

She´s alive

Jag blir ta mig f*n helt bankrutt av all denna akupuntur. Var iväg och hämtade min téblandning hos akupunktören. 150 dagar för 6 dagars té. Som, enligt akupunktören är inte god och smakar illa-och kan ge diarré. Men vad gör väl det!! Det är säkert skitbra 

jag menar 150kr för 6 dagars té

Of course I'm alive! skulle aldrig överge er! var bara tvungen att konferera på annan ort lite...

Låter som ett dyrt te! fast billigare med 150 kronor för sex dagar än 150 dagar... jag såg framför mig hur du arbetade av teet i en orange fångdräkt längs med vägen som i en amerikansk film... så då är det ju inte så farligt med 150 spänn!

hahahaha...mkt roligt:)

Jag är så stolt över mig själv-för jag har sagt nej till två seminarier som vi har hand om/jobbar på nu i februari. det är grymt slitigt och man jobbar ca 18 timmar/dygn, torsdag-söndag. Måndagen ledigt men helgen efter är det samma visa igen.

Iallafall, jag är helt slutkörd efter dessa långhelger, så nu har jag sagt till mig själv att jag ska sätta mig själv i främsta rummet, när jag fyllde 30 (förra sommaren). Jag har alltid satt jobbet i främsta rum, men nu har jag bestämt mig att satsa på mig själv. *stolt* (och tacksam för att min chef stöttar mig och säger att jag ska fokusera på slutmålet.

Hur är era chefer? har ni valt att berätta om detta för någon i er omgivning?

kram

Ja det är skönt med stöttande chefer! min är också väldigt bra och stöttande och manar mig alltid att sätta mig själv främst. Kan känner mig dock sugen på att jobba ganska mycket under våren för att ha något annat att tänka på men jag kommer fortfarande att försöka se till att vi inte går miste om några chanser.

vi disuterade ju sex för några dagar sen här i tråden och jag kan med glädje meddela att vi har haft väldigt lustfyllt sex de senaste dagarna, trots att jag borde ha ÄL. det har inte hänt på ett år... däremot tror jag inte att jag har ÄL den här månaden så det kanske är därför. jag brukar känna det ganska tydligt när jag har ÄL men inga spänningar i brösten och inte ont i äggedare. men det ska ju vara normalt att inte ha ägglossning någon månad om året typ... Jag glädjer mig icke desto mindre över det otvungna sexandet!!

åh!!!!! lustfyllt sexande... *avundsjuk- men inte missunsam* . Idag är det nog dags för oss att damma av våra genitalier och skrida till verket Man hoppas ju så in i det sista att det ska fungera naturligt, att man slipper gå igenom lvf. Därförkör vi på som vanligt vi med. Förut har vi kört varje dag från dag 10-15, sen 2 gånger varannan dag till dag 19. Nu har vi sagt att vi bara kör varannan dag...får se.

Det är lite intressant för när jag blev gravid var det precis i samband med min födelsedag-då var det varmt, jag hade tagit semesterdagar alla fredagar den månaden och inte ens gjort något sexschema. Jag är den första att bli vansinnig om folk säger "slappna av, tänk inte på det"...men jag ska verkligen försöka att göra så nu, fram till ivf. Jag måste lära mig att slappna av och släppa lite smått på denna frustration/sorg... Om inte annat, så kommer jag att må lite bättre psykiskt.

Hur har allt detta tagit på er, psykiskt? Jag har hela tiden tyckt att det är överkomligt, att det funkar. Jag tycker inte att jag är deppig eller så, men jag märker ändå att varje månad tar ut sin rätt och frestar mitt tålamod...det blev nog för mycket under kort tid. Först var det ma i v10 efter 1,5 års kämpnade. Då hade jag ju ändå hunnit vänja mig vid tanken på bebis, då jag hade vetat om det i 6 veckor... sen blev jag överstimulerad och fick stora cystor av Pergon och kort efteråt fick jag veta att jag gick med en infektion efter skrapningen. Jäkla tur att jag gick och kollade det privat (för su sa ju att det inte är nån fara om man inte får några symptom).  Jag kände inget alls.

Oj, detta blev en liten novell...

kram på er!

macpau: du är fantastisk!! damma av genitalierna, det bästa uttrycket på länge!!

missade att kommentera att du ska gifta dig! Gud vad roligt! stort? litet? traditionellt? hemma? borta?

jag går väldigt mycket upp och ner psykiskt. egentligen så tycker jag att vi (jag) har tagit det bra. jag tänker ofta att det är bra att det är jag och min sambo som behöver gå igenom det här, och inte en del andra vi känner, för vi är båda rätt starka och har mycket stöd (eller jag iaf, min sambo har inte berättat det för så många). vi kan oftast snacka om det på ett bra sätt och jag tror att vi kommer att fixa det mentalt. jag tycker dessutom att det är lite spännande. men allt det här hänger ju på att vi får ett barn någon gång, biologiskt eller adopterat. annars är det ju HELT meningslöst. men att processen fram till ett barn är slingrig kan jag acceptera, jag bara önskar att jag visste att det till slut skulle bli ett eller hellre flera.

Hur är det för er andra mentalt?

God morgon alla!

Vi gifter oss i början på juni, ett litet bröllop på ca 70 personer (typ bara 16 par var blir det ju, totalt). Vi slår till i Partilleområdet och festar i centrala Gbg- kulkul:).

Jag tycker att det överlag går bra och jag fungerar i princip som vanligt i det dagliga livet-men jag känner ändå att hela min personlighet har dämpats lite..eller så är det åldern som tar ut sion rätt;) Man kan väl inte alltid förbli en studsande duracellkanin :). Efter allt som hänt, så har jag ändå orka att se min gravida kollrga varje dag osm ska föda när som (vi blev gravida samtidigt) och peppa min lillasyster som lätt får psykbryt "för att det tar tiiiid" nu när de försöker få barn igen (vi började försöka när hon fortfarande var gravid med det första)

Macpau: Åh, vad mysigt med bröllop!!!!!