• Hormonermedhumör

    Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

    Vilka fysiska symtom på stress och ångest har ni haft ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:32
    Någon som upplevt t.ex. torrhet i munnen, svullnad i ansiktet och/eller annorlunda känsel i samband med stress och ångest ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:42
    Någon som lätt spänner sig i käk - och/eller halsmuskulaturen ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-26 10:30
    Någon som vet nån bra hemsida där man kan läsa om ångest och/eller stress osv eller nån bok med samma innehåll ?

    Eller nån som har tips på vad som hjälper emot stress,spänningar och ångest (förutom mediciner och terapisamtal) ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-28 08:59
    Av Er som spänner Er i käken och upplever som att det gör ont i tänderna/övriga delar av munnen...exakt var och hur mkt ont har ni ?

  • Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?
  • Anonym (hmm..)

    Hej på er!

    MÅSTE MÅSTE MÅSTE verkligen få ngn svar från nån! Har sån fruktansvärt dödsångest och ångest så att jag spricker snart! Just nu så känns det som att jag inte orkar hålla upp huvudet. Att det typ rycker till när jag sitter. är det ngn som känner igen sig. ? snälla hjälp mig !

  • Griffin

    @ Anonym (hmm..) : Du är inte ensam, långt ifrån! Det är lite svårt att kommentera på det du skriver utan att få mer kött på benen, så kan bara tala utifrån mina egna erfarenheter. 

    Jag har själv aldrig riktigt haft dödsångest, eller det kanske jag har. Jag hade en period när jag hade en väldigt tung, daglig ångest (mestadels hälsoångest/hypokondri) men under den värsta tiden kände jag även en uppgivenhet, en slags tomhet inom mig själv. Det kom främst i samband med att jag funderat på frågor som "Varför lever vi?" "Är jag lycklig?" "Hur länge kommer jag få leva?, eller min familj?" osv.

    Nu talar jag alltså för mig själv, men jag har nu, så här en tid efter, sett tillbaka på den tiden som att jag hade dödsångest, för jag visste inte om jag ville leva.

    Hade/har en fantastisk psykolog jag träffat ca. var-varannan vecka under drygt 5-6 månader. Om du inte redan har sökt dig till vårdcentralen, gör det! Om så bara för att få prata med en sjuksyster, det är viktigt att våga vara öppen och prata med folk om hur man känner och mår. 

    Kort info om mig:

    Jag är 24 år gammal. Kille. "Drabbades" av en rejäl ångest/depression till följd av min mormors bortgång för drygt 8 månader sedan. Sökte mig till VC och har sedan gått till psykolog där i drygt ett halvår. Fick diagnos GAD, och sedan hade jag en extrem hälsoångest på det, det brukar väl hänga samman rätt väl.

    Det här är första gången jag skriver på det här forumet, även om jag använt sidan många många många gånger som egenterapi under min sk. "orosstund" som många utav er säkert känner till! 

    Jag ska hädanefter att försöka svara på fler människors frågor och tankar kring allt som har med ångest och dess symptom och göra - jag har haft och varit med om det mesta trots min ringa ålder.  

  • Frågetecknet1

    Tycker att immunförsvaret klart försämras av stress och andra störningsmoment. Huvudvärk är ju en annan ond cirkel man kan få av stress. Dock kan man tror jag iaf få sin allergi lätthanterligare med hjälp av en allsidig kost, bättre sömn bl.a. 

  • Anonym (hmm..)
    Griffin skrev 2013-10-08 18:33:44 följande:
    @ Anonym (hmm..) : Du är inte ensam, långt ifrån! Det är lite svårt att kommentera på det du skriver utan att få mer kött på benen, så kan bara tala utifrån mina egna erfarenheter. 

    Jag har själv aldrig riktigt haft dödsångest, eller det kanske jag har. Jag hade en period när jag hade en väldigt tung, daglig ångest (mestadels hälsoångest/hypokondri) men under den värsta tiden kände jag även en uppgivenhet, en slags tomhet inom mig själv. Det kom främst i samband med att jag funderat på frågor som "Varför lever vi?" "Är jag lycklig?" "Hur länge kommer jag få leva?, eller min familj?" osv.

    Nu talar jag alltså för mig själv, men jag har nu, så här en tid efter, sett tillbaka på den tiden som att jag hade dödsångest, för jag visste inte om jag ville leva.

    Hade/har en fantastisk psykolog jag träffat ca. var-varannan vecka under drygt 5-6 månader. Om du inte redan har sökt dig till vårdcentralen, gör det! Om så bara för att få prata med en sjuksyster, det är viktigt att våga vara öppen och prata med folk om hur man känner och mår. 

    Kort info om mig:

    Jag är 24 år gammal. Kille. "Drabbades" av en rejäl ångest/depression till följd av min mormors bortgång för drygt 8 månader sedan. Sökte mig till VC och har sedan gått till psykolog där i drygt ett halvår. Fick diagnos GAD, och sedan hade jag en extrem hälsoångest på det, det brukar väl hänga samman rätt väl.

    Det här är första gången jag skriver på det här forumet, även om jag använt sidan många många många gånger som egenterapi under min sk. "orosstund" som många utav er säkert känner till! 

    Jag ska hädanefter att försöka svara på fler människors frågor och tankar kring allt som har med ångest och dess symptom och göra - jag har haft och varit med om det mesta trots min ringa ålder.  
    Det känns som att mina muskler i nacken inte orkar hålla huvudet uppe. Jag måste lägga bak huvudet för det känns som att huvudet är för tungt! Kanske har med att jag har spänt mig så och musklerna i nacken är helt slut! Men obehagligt är det. Det kommer när jag tar det lugnt. Håller jag på med något så känner jag inte av det lika mycket.
  • Griffin
    Anonym (hmm..) skrev 2013-10-08 19:26:42 följande:
    Det känns som att mina muskler i nacken inte orkar hålla huvudet uppe. Jag måste lägga bak huvudet för det känns som att huvudet är för tungt! Kanske har med att jag har spänt mig så och musklerna i nacken är helt slut! Men obehagligt är det. Det kommer när jag tar det lugnt. Håller jag på med något så känner jag inte av det lika mycket.
  • Griffin
    Anonym (hmm..) skrev 2013-10-08 19:26:42 följande:
    Det känns som att mina muskler i nacken inte orkar hålla huvudet uppe. Jag måste lägga bak huvudet för det känns som att huvudet är för tungt! Kanske har med att jag har spänt mig så och musklerna i nacken är helt slut! Men obehagligt är det. Det kommer när jag tar det lugnt. Håller jag på med något så känner jag inte av det lika mycket.
    Så har jag också haft det under vissa perioder, och det beror väl främst på två saker; dels är man på helspänn konstant, alltså spänner man sig onaturligt mycket och länge som på sikt ger ett sånt besvär, och dels kan det bero på faktumet att du faktiskt sitter och tänker på det som förhöjer känslan av det. Som du själv säger, när du har något annat för dig "så känner du inte av det lika mycket", det hänger alltså till stort del ihop med hur stor plats det tar upp i dina tankar vid olika tillfällen.

    Många gånger tänkte jag, när man mådde som sämst, att sådana symptom som att känna sig yr, förvirrad, trött och ha ont i nacken etc. tydligt måste tyda på något riktigt allvarligt, typ hjärntumör. Lärde mig dock på sikt två saker; symptomen uppstod och förvärrades alltid av mig själv då jag aldrig släppte taget om tankarna utan lät de gro vilt i mitt inre mot min vilja, och: OM det nu MOT FÖRMODAN någonsin skulle vara något allvar - jaha? Vad ska man göra då? Blir det bättre att veta att man gått runt och mått konstant skit i flera månader pga. att man oroat sig för att kanske, eventuellt mot alla odds vara sjuk? Knappast.

    Kanske inte de mest superpositiva punkter från min sida, men ärligt talat är det oftast såhär som feedback kan hjälpa och få en positiv effekt i slutändan. KBT generellt handlar väldigt mycket om faktumet att lära sig acceptera saker och ting. När man förstått det, och vågat erkänna för sig själv att livet är oförutsägbart och DU som individ har långt ifrån de redskap och makt som skulle krävas för att kontrollera din tillvaro, för då kan man börja lära sig att släppa taget om saker, och återgå till att leva i nuet. 
  • cn770877

    Hej!

    Intressant forum. Har läst härinne en del men själv inte postat. Man går genom livet och tror man är odödlig och att ångest bara kan drabba andra som dessutom råkat ut för trauma. 

    Jag är en man på 36 år. Jag har akademisk examen och är en klassisk "Typ A personlighet", dvs. är perfektionist och vill ha järnkoll på ALLT. Det gäller allt från min träning där jag är noga med kroppen till att ha en framgångsrik karriär samt fungera som make och pappa till två barn. Jag har under flera år jobbat extremt mycket, tränat hårt och inte känt att jag behövt så mycket sömn "det går ju så bra och utbrändhet drabbar inte mig, jag är för ung".

    Allt gick bra tills förra året. Förutom att vi precis flyttat och hade två små barn så kom en omorganisation på jobbet med uppsägningar som jag fick ta hand om, inklusive min egen. Jag fick ett jobb som jag inte ville ha och en chef som också är en typ A person, dvs. extremt "på" i sitt sätt.

    Mina symtom började när jag gick på semester efter denna utsatthet (då hade hela våren ägnats åt mina uppsagda medarbetare plus att det precis innan semestern blev klart med nytt jobb. Jag började få ilningar i ljumsken och en svullen handled.

    Under hösten - när det nya jobbet började och jag insåg att jag inte hade koll längre plus att jag fick arbetsuppgifter jag inte klarade kombinerat med en extremt driven chef - började de första symtomen. Jag fick en klump i magen på söndagar som efter några veckor slutade med en gråtattack hemma och jag hade ingen aning om vad det berodde på. Det var hemskt! Jag gick till läkaren och de tog massa tester, allt såg bra ut förutom sköldkörteln. Jag fick Levaxin.

    Hösten blev hemsk, ångest, deprimerad, ont i lederna (särskilt axlarna), en klump i halsen, tryck över bröstet, dimsyn - rinnande ögon, kass mage och sexuella problem samt måste gå på toa oftare. Jag blev desperat, började surfa på vad det var för fel på mig, jag hade ju ingen aning. Det skulle jag aldrig gjort. Den hypokondri jag utvecklade avundas jag inte min värsta fiende. Jag var övertygad jag hade MS eller ALS m.m. Till slut sökte jag KBT - både det värsta och bästa jag varit med om. Riktigt tufft. Det blev dock sakta bättre under våren med denna behandling (10 ggr). Jag kom mer och mer in i jobbet även om jag fortfarande inte trivs. Sköldkörteln har stabiliserats.

    Under resans gång har jag träffat urolog, reumatolog, endokrinolog samt neurolog. Urologen sa jag hade kronisk prostatit men det sågade neurologen med motiveringen att det är en slaskdiagnos som läkaren ger när de inte vet. Han avfärdade både MS och ALS, vilket var skönt. Men då hade jag redan kommit långt i min KBT. Blev erbjuden SSRI också av allmänläkaren men har inte tagit det, har härdat ut. Mycket beroende på att jag är rädd för de sexuella biverkningarna.

    Så det började med:
    * Ilningar i ljumskarna och en igenkorkad handled (inflammation som är opererad faktiskt).
    * Klump i halsen
    * Tryck över bröstet
    ' Ångest (helt klart det värsta)
    * Ont i lederna, muskelvärk, särskilt axlarna med även andra muskelfästen - svårt att träna!
    * Suddig syn
    * Kissar ofta och ilningar insidan lår
    * Sämre potens  

    Idag har jag inte kvar så mycket ångest även om livskvaliteten fortfarande inte är 100. Inte heller tryck över bröstet och klumpen i halsen. Jag har dock fortfarande värk i kroppen även om den är betydligt bättre. Äter värktabletter a la reumatiska sjukdomar varje dag. Vill sluta! Synen, dvs. suddigheten är från och till, särskilt vid datorn. Kisseriet och potensen är dock det som verkar segast. Två tillfällen senaste månaden har jag fått extra mycket känningar och det har varit vid stressade situationer/händelser. Märkligt att man vet det är stress men kroppen reagerar ändå. Kanske finns det där hypokondriska fortfarande i mig. För mig har det iaf varit så att om jag läser om symtom så får jag dom också. Kanske för att man känner efter mer.

    Tycker denna sida är bra.
    http://www.nomorepanic.co.uk/articles/symptoms/

    Nu blev detta långt men jag ville förklara allt för att igenkännnandet kanske hjälper någon och kanske även mig om någon skriver. Gillar att det finns så många härliga människor därute som vill hjälpa till!  
     
        
      

  • Julia1245

    Kraftig huvudvärk, orkeslöshet, hjärtklappning, i perioder illamående och yrsel så jag inte kunnat resa mig upp på flera timmar. Vet att det beror på stress och oro över min arbetssituation. Har typ världens roligaste arbetsuppgifter, men tyvärr väldigt otrygga anställningsförhållanden och opålitliga chefer.

  • Julia1245

    Glömde spända käkar, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter.

  • Anonym (hmm..)

    Ida känns det liiiite bättre i huvudet/nacken! Om det blir bättre så kan det ju inte vara en farlig sjukdom? Igår kände jag hur "värken" saaaakta åkte neråt i ryggen.

Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?