Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Hej!

Intressant forum. Har läst härinne en del men själv inte postat. Man går genom livet och tror man är odödlig och att ångest bara kan drabba andra som dessutom råkat ut för trauma. 

Jag är en man på 36 år. Jag har akademisk examen och är en klassisk "Typ A personlighet", dvs. är perfektionist och vill ha järnkoll på ALLT. Det gäller allt från min träning där jag är noga med kroppen till att ha en framgångsrik karriär samt fungera som make och pappa till två barn. Jag har under flera år jobbat extremt mycket, tränat hårt och inte känt att jag behövt så mycket sömn "det går ju så bra och utbrändhet drabbar inte mig, jag är för ung".

Allt gick bra tills förra året. Förutom att vi precis flyttat och hade två små barn så kom en omorganisation på jobbet med uppsägningar som jag fick ta hand om, inklusive min egen. Jag fick ett jobb som jag inte ville ha och en chef som också är en typ A person, dvs. extremt "på" i sitt sätt.

Mina symtom började när jag gick på semester efter denna utsatthet (då hade hela våren ägnats åt mina uppsagda medarbetare plus att det precis innan semestern blev klart med nytt jobb. Jag började få ilningar i ljumsken och en svullen handled.

Under hösten - när det nya jobbet började och jag insåg att jag inte hade koll längre plus att jag fick arbetsuppgifter jag inte klarade kombinerat med en extremt driven chef - började de första symtomen. Jag fick en klump i magen på söndagar som efter några veckor slutade med en gråtattack hemma och jag hade ingen aning om vad det berodde på. Det var hemskt! Jag gick till läkaren och de tog massa tester, allt såg bra ut förutom sköldkörteln. Jag fick Levaxin.

Hösten blev hemsk, ångest, deprimerad, ont i lederna (särskilt axlarna), en klump i halsen, tryck över bröstet, dimsyn - rinnande ögon, kass mage och sexuella problem samt måste gå på toa oftare. Jag blev desperat, började surfa på vad det var för fel på mig, jag hade ju ingen aning. Det skulle jag aldrig gjort. Den hypokondri jag utvecklade avundas jag inte min värsta fiende. Jag var övertygad jag hade MS eller ALS m.m. Till slut sökte jag KBT - både det värsta och bästa jag varit med om. Riktigt tufft. Det blev dock sakta bättre under våren med denna behandling (10 ggr). Jag kom mer och mer in i jobbet även om jag fortfarande inte trivs. Sköldkörteln har stabiliserats.

Under resans gång har jag träffat urolog, reumatolog, endokrinolog samt neurolog. Urologen sa jag hade kronisk prostatit men det sågade neurologen med motiveringen att det är en slaskdiagnos som läkaren ger när de inte vet. Han avfärdade både MS och ALS, vilket var skönt. Men då hade jag redan kommit långt i min KBT. Blev erbjuden SSRI också av allmänläkaren men har inte tagit det, har härdat ut. Mycket beroende på att jag är rädd för de sexuella biverkningarna.

Så det började med:
* Ilningar i ljumskarna och en igenkorkad handled (inflammation som är opererad faktiskt).
* Klump i halsen
* Tryck över bröstet
' Ångest (helt klart det värsta)
* Ont i lederna, muskelvärk, särskilt axlarna med även andra muskelfästen - svårt att träna!
* Suddig syn
* Kissar ofta och ilningar insidan lår
* Sämre potens  

Idag har jag inte kvar så mycket ångest även om livskvaliteten fortfarande inte är 100. Inte heller tryck över bröstet och klumpen i halsen. Jag har dock fortfarande värk i kroppen även om den är betydligt bättre. Äter värktabletter a la reumatiska sjukdomar varje dag. Vill sluta! Synen, dvs. suddigheten är från och till, särskilt vid datorn. Kisseriet och potensen är dock det som verkar segast. Två tillfällen senaste månaden har jag fått extra mycket känningar och det har varit vid stressade situationer/händelser. Märkligt att man vet det är stress men kroppen reagerar ändå. Kanske finns det där hypokondriska fortfarande i mig. För mig har det iaf varit så att om jag läser om symtom så får jag dom också. Kanske för att man känner efter mer.

Tycker denna sida är bra.
http://www.nomorepanic.co.uk/articles/symptoms/

Nu blev detta långt men jag ville förklara allt för att igenkännnandet kanske hjälper någon och kanske även mig om någon skriver. Gillar att det finns så många härliga människor därute som vill hjälpa till!