• Hormonermedhumör

    Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

    Vilka fysiska symtom på stress och ångest har ni haft ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:32
    Någon som upplevt t.ex. torrhet i munnen, svullnad i ansiktet och/eller annorlunda känsel i samband med stress och ångest ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:42
    Någon som lätt spänner sig i käk - och/eller halsmuskulaturen ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-26 10:30
    Någon som vet nån bra hemsida där man kan läsa om ångest och/eller stress osv eller nån bok med samma innehåll ?

    Eller nån som har tips på vad som hjälper emot stress,spänningar och ångest (förutom mediciner och terapisamtal) ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-28 08:59
    Av Er som spänner Er i käken och upplever som att det gör ont i tänderna/övriga delar av munnen...exakt var och hur mkt ont har ni ?

  • Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?
  • Anonym (svårångest)

    Någon som brukar ha klumpkänsla i halsen? Och som att det irriterar så man måste hosta? Även vakna av andnöd som om att någon sitter på bröstkorgen? 
    Riktigt obehagligt och blir jätte rädd.. 

  • Anonym (jj)
    Griffin skrev 2013-10-24 19:37:44 följande:
    Hej!

    Först och främst, varför äter du alla dessa piller? Är det du själv som bett om det, eller har det helt enkelt bara blivit så efter samtal med psykolog/läkaren?

    Min främsta råd är: satsa på att bli fri från piller! Precis som du själv beskriver, när man går på det ena efter det andra så känns det som att man är på väg mot rätt riktning, man känner sig gladare, mindre deprimerad etc. Tråkigt nog kommer ju som bekant dagen då det är dags att sluta med pillerna, och man bli ensam lämnad kvar och förväntas kunna fortsätta som om inget hade hänt.

    Försök att ta upp med din psykolog nu när du ska träffa henne på nytt att du haft den här erfarenheten, och rådfråga på vilket sätt ni skulle kunna lägga upp det så att du, åtminstone inom en snar framtid, kan jobba på att bli/må bättre, utan att känna behovet av den så kallade hjälp som pillerna står för.

    För att kommentera på dina symptom annars kan jag konstatera att det låter väldigt bekant och vanligt så som du beskriver att du känner dig. Yrsel/bubbel/frånvarokänslan kan vara allt i från plötslig, tilltagande och konstant, och förstärks gärna också av att man, när man gång på gång noterar att man känner sig "sådär", börjar tänka allt mer på det och tillslut kan man knappt tänka på annat. Stickningar i händer, över bröstet och krypande, obehagliga känslor är också mycket vanligt och kan delvis bero på att man spänner sig omedvetet mer, och dels av den simpla anledningen att man noterar sådana företeelser på ett annat sätt än vad man kanske gjort tidigare i livet, även fast man kanske alltid haft samma stickningar egentligen!

    Fortsätt gärna skriva och berätta om hur det går för dig, inte minst efter att du träffat psykologen nästa gång! :)

     
    Hej, 

    Depression är en sjukdom inte ett tillstånd. Ett stort problem idag som jag ser det är att många blandar ihop depression med normal nedstämdhet eller sorg. Jag har efter många många år insett att jag lider av depression, detta tack vare den psykiatriker jag går hos. Alla mina symtom som jag tidigare har sökt för hör troligtvis ihop med min depression. När depressionen har läkt ut så kommer jag inte att ha dessa kvar. Män drabbas oftare av fysiska symtom än kvinnor. T.ex. kan tinnitus utan hörselnedsättning (som jag har) vara en första indikation på att du är deprimerad. 

    En "riktig" depression kan effektivt botas med piller medan nedstämdhet pga. sorg inte kan botas på det sättet. Dock kan sorg eller andra livskriser leda till depression. De kemiska bristerna kan effektivt åtgärdas. Sedan måste du givetvis ta itu med problemen som har orsakat själva depressionen, det kan vara allt från obearbetad sorg till stress på jobbet. Därför tar jag piller då jag lider av depression, läs gärna "vägen tillbaka" som finnas gratis att hämta på nätet.

    Det är faktiskt tom så att man inom ett 10 tal år inte tror att depression kommer att klassas som en psykisk sjukdom utan som en fysisk som då går att mäta, precis som att du idag kan se om du lider av järnbrist eller har högt blodtryck.

    I övrigt står jag i kö för KBT som ska bli ett komplement till min medicinering. Anledningen till att många blir sämre direkt efter att du slutat med tabletterna är de slutar för tidigt, man ska fortsätta minst 6 månader efter att alla symtom på depressionen är borta.  
  • Anonym (zz)
    Anonym (svårångest) skrev 2013-10-25 02:15:50 följande:
    Någon som brukar ha klumpkänsla i halsen? Och som att det irriterar så man måste hosta? Även vakna av andnöd som om att någon sitter på bröstkorgen? 
    Riktigt obehagligt och blir jätte rädd.. 

    Det har jag, många gånger. ibland "bara" som en klump som ofta gör att jag får svårt och äta och känner mig kvävd. eller som svårt/trögt att andas.. är helt klart obehagligt.


    Jag har fått besked om att det är sköldkörteln och inget som är farligt. men ruskigt känns det endå.


    ångest o panik är ju ganska vanligt att det känns som ett tryck/tyngd över bröstkorgen o på mig i revbensbågen vid magen precis..

  • Anonym (Nn)

    Stickande känsla i kroppen, overklighetskänsla och nervositet när jag ska prata med folk. Riktigt obehagligt. Någon som känner igen sig?

  • Anonym (? 3)

    Jag vet inte hur mycket som är stress då ingen utrett mig grundligt men det är vad de säger

    Fysiskt:

    Huvudvärk

    Biter ihop käkarna

    Stressblåsa

    Illamående

    Ont i magen

    Darriga händer

    Mensrubbningar

    Ont i kroppen

    Psykiskt:

    Sover dåligt (4-5 timmar men vaknar upp flera ggr)

    Ångest

    Svårt att koppla av

    Nedstämdhet

    Lättirriterad

    Dåligt minne

    Svårt att koncentrera mig

    Säkert mer men det jag kommer på nu.

    Mitt största bekymmer är illamåendet. Är det vanligt?

    Borde msn göra nåt åt dessa syntom eller är det inte alarmerande än? Tycker det är svårt att sova

  • Anonym (jävla ångest)

    Allt började för ca 6 år sen och hållt på till och från och faktiskt kunnat lägga ihop mitt mående med mina järn depåer! Mina symtom är:

    Spänningar i kroppen

    Extra slag på hjärtat

    Illamående

    Panik attacker

    Ständig oro

    Ständig nervositet

    Ängslig

    Orkeslös

    Svag speciellt i benen

    Frustration

    Hjärndimma

    Yrslig

    Spänningar i huvudet

    Ont i axlar

    Kallsvettig

    Stressblåsa

    Grå syn eller hur jag ska förklara

    Känns som allt går i slowmotion

    Ingen lust

    Ingen matlust

    Tungt att andas

    Ont i bröstet

    Ont i magen

    Ont i hjärtat

    Känslig för mycket ljud

    Blir störd av att ha saker i ansiktet (hår som hänger eller glasögon)

    Tror att jag ska dö

    Har nog missat en hel del, men kämpar med ett par symtom varje dag och knäpp som man är så när jag inte känner av något, så börjar jag tänka att va skönt att jag är helt fri idag och då börjar det, tänk hur mycket man kan styra kroppen med hjärnan. Minsta lilla sak som hugg i hjärtat, ont i bröstet, ont i armen, magen eller huvudet. Triggar igång min dödsångest, oftast på kvällarna. Har en underbar man som jobbar varje vardag och vet att jag kan ringa till om det är något och för det mesta kommer han hem då! Det är något s om håller ångesten lite borta, att det är min trygghet! Har även fantstika barn som håller mig sysselsatt! Det värsta av allt är att jag saknar mitt gamla jag, bekymmersfri! Idag måste jag ha min mobil med överallt för att kunna få tag på min trygghet! Men det jag kan säga nu är att jag faktiskt känner mig starkare än jag gjorde innan, för idag blir varje dag en kamp! Dock inte på ett bra sätt! Som jag förklarade för det flesta att det tog mig över 20 år att bygga upp min kropp och psyke och det tog 1 sekund för allt jag byggt upp att rasa, när det var som värst fick jag panik attacker flera ggr per dag och kunde startas av en nysning eller högt ljud eller ett litet sendrag! Har aldrig ätit tabletter utan mitt motto har varit; varför skjuta upp problemen istället för att försöka lösa det! 08 mådde jag skit första gången och höll i sig något år, haft lite smått ibland 10-13 och nu 13 kom det tillbaka som ett slag i magen! Men kämpar mig uppåt igen med järn och mycket mys med familjen :)

  • Anonym (? 3)
    Anonym (? 3) skrev 2013-10-26 23:07:48 följande:
    Jag vet inte hur mycket som är stress då ingen utrett mig grundligt men det är vad de säger

    Fysiskt:

    Huvudvärk

    Biter ihop käkarna

    Stressblåsa

    Illamående

    Ont i magen

    Darriga händer

    Mensrubbningar

    Ont i kroppen

    Psykiskt:

    Sover dåligt (4-5 timmar men vaknar upp flera ggr)

    Ångest

    Svårt att koppla av

    Nedstämdhet

    Lättirriterad

    Dåligt minne

    Svårt att koncentrera mig

    Säkert mer men det jag kommer på nu.

    Mitt största bekymmer är illamåendet. Är det vanligt?

    Borde msn göra nåt åt dessa syntom eller är det inte alarmerande än? Tycker det är svårt att sova



    Glömde lägga till, ständiga mardrömmar om än det ena än det andra. Vaknar och är rädd att somna om, som nu.
  • Anonym (hmm..)
    Anonym (jävla ångest) skrev 2013-10-26 23:52:32 följande:
    Allt började för ca 6 år sen och hållt på till och från och faktiskt kunnat lägga ihop mitt mående med mina järn depåer! Mina symtom är:
    Spänningar i kroppen
    Extra slag på hjärtat
    Illamående
    Panik attacker
    Ständig oro
    Ständig nervositet
    Ängslig
    Orkeslös
    Svag speciellt i benen
    Frustration
    Hjärndimma
    Yrslig
    Spänningar i huvudet
    Ont i axlar
    Kallsvettig
    Stressblåsa
    Grå syn eller hur jag ska förklara
    Känns som allt går i slowmotion
    Ingen lust
    Ingen matlust
    Tungt att andas
    Ont i bröstet
    Ont i magen
    Ont i hjärtat
    Känslig för mycket ljud
    Blir störd av att ha saker i ansiktet (hår som hänger eller glasögon)
    Tror att jag ska dö
    Har nog missat en hel del, men kämpar med ett par symtom varje dag och knäpp som man är så när jag inte känner av något, så börjar jag tänka att va skönt att jag är helt fri idag och då börjar det, tänk hur mycket man kan styra kroppen med hjärnan. Minsta lilla sak som hugg i hjärtat, ont i bröstet, ont i armen, magen eller huvudet. Triggar igång min dödsångest, oftast på kvällarna. Har en underbar man som jobbar varje vardag och vet att jag kan ringa till om det är något och för det mesta kommer han hem då! Det är något s om håller ångesten lite borta, att det är min trygghet! Har även fantstika barn som håller mig sysselsatt! Det värsta av allt är att jag saknar mitt gamla jag, bekymmersfri! Idag måste jag ha min mobil med överallt för att kunna få tag på min trygghet! Men det jag kan säga nu är att jag faktiskt känner mig starkare än jag gjorde innan, för idag blir varje dag en kamp! Dock inte på ett bra sätt! Som jag förklarade för det flesta att det tog mig över 20 år att bygga upp min kropp och psyke och det tog 1 sekund för allt jag byggt upp att rasa, när det var som värst fick jag panik attacker flera ggr per dag och kunde startas av en nysning eller högt ljud eller ett litet sendrag! Har aldrig ätit tabletter utan mitt motto har varit; varför skjuta upp problemen istället för att försöka lösa det! 08 mådde jag skit första gången och höll i sig något år, haft lite smått ibland 10-13 och nu 13 kom det tillbaka som ett slag i magen! Men kämpar mig uppåt igen med järn och mycket mys med familjen :)
    Vad äckligt. Jag känner igen mig till 100% i det du skriver. Det skulle kunna ha varit jag! Jag har också låga järndepåer men rätt bra HB. Jag har dina symtom och även lite pirrningar i min vänstra kroppsida. Jag vill också ha telefonen nära mig och har nyss lärt min 4 åring hur man ringer 112. Ytterdörren måste vara upplåst så att ambulanspersonalen eller att min dotter kan skrika på hjälp. Vilket sjukt beteende man kan ha. Min man kommer också hem om jag ringer efter honom. Han har förklarat för sin chef, men jag kämpar varje minut hemma( Är hemma och är mammaledig). Skulle jag ringa efter honom så får jag skuldkänslor för att jag inte klarar av det, men mår mycket bättre när han är hemma. Jag är så rädd för att vara själv.
  • Anonym (undrar)
    Anonym (jävla ångest) skrev 2013-10-26 23:52:32 följande:
    Allt började för ca 6 år sen och hållt på till och från och faktiskt kunnat lägga ihop mitt mående med mina järn depåer! Mina symtom är:
    Spänningar i kroppen
    Extra slag på hjärtat
    Illamående
    Panik attacker
    Ständig oro
    Ständig nervositet
    Ängslig
    Orkeslös
    Svag speciellt i benen
    Frustration
    Hjärndimma
    Yrslig
    Spänningar i huvudet
    Ont i axlar
    Kallsvettig
    Stressblåsa
    Grå syn eller hur jag ska förklara
    Känns som allt går i slowmotion
    Ingen lust
    Ingen matlust
    Tungt att andas
    Ont i bröstet
    Ont i magen
    Ont i hjärtat
    Känslig för mycket ljud
    Blir störd av att ha saker i ansiktet (hår som hänger eller glasögon)
    Tror att jag ska dö
    Har nog missat en hel del, men kämpar med ett par symtom varje dag och knäpp som man är så när jag inte känner av något, så börjar jag tänka att va skönt att jag är helt fri idag och då börjar det, tänk hur mycket man kan styra kroppen med hjärnan. Minsta lilla sak som hugg i hjärtat, ont i bröstet, ont i armen, magen eller huvudet. Triggar igång min dödsångest, oftast på kvällarna. Har en underbar man som jobbar varje vardag och vet att jag kan ringa till om det är något och för det mesta kommer han hem då! Det är något s om håller ångesten lite borta, att det är min trygghet! Har även fantstika barn som håller mig sysselsatt! Det värsta av allt är att jag saknar mitt gamla jag, bekymmersfri! Idag måste jag ha min mobil med överallt för att kunna få tag på min trygghet! Men det jag kan säga nu är att jag faktiskt känner mig starkare än jag gjorde innan, för idag blir varje dag en kamp! Dock inte på ett bra sätt! Som jag förklarade för det flesta att det tog mig över 20 år att bygga upp min kropp och psyke och det tog 1 sekund för allt jag byggt upp att rasa, när det var som värst fick jag panik attacker flera ggr per dag och kunde startas av en nysning eller högt ljud eller ett litet sendrag! Har aldrig ätit tabletter utan mitt motto har varit; varför skjuta upp problemen istället för att försöka lösa det! 08 mådde jag skit första gången och höll i sig något år, haft lite smått ibland 10-13 och nu 13 kom det tillbaka som ett slag i magen! Men kämpar mig uppåt igen med järn och mycket mys med familjen :)
    hej intressant, menar du att dina järndepåer påverkar om du har ångest eller inte? ja kosten påverkar nog mer än vi tror 
  • Anonym (zz)
    Anonym (? 3) skrev 2013-10-26 23:07:48 följande:
    Jag vet inte hur mycket som är stress då ingen utrett mig grundligt men det är vad de säger

    Fysiskt:
    Huvudvärk
    Biter ihop käkarna
    Stressblåsa
    Illamående
    Ont i magen
    Darriga händer
    Mensrubbningar
    Ont i kroppen

    Psykiskt:
    Sover dåligt (4-5 timmar men vaknar upp flera ggr)
    Ångest
    Svårt att koppla av
    Nedstämdhet
    Lättirriterad
    Dåligt minne
    Svårt att koncentrera mig

    Säkert mer men det jag kommer på nu.
    Mitt största bekymmer är illamåendet. Är det vanligt?

    Borde msn göra nåt åt dessa syntom eller är det inte alarmerande än? Tycker det är svårt att sova

    Har själv haft problem med illamående i perioder eller "attacker" från ingenstans, blir då även ofta känslig för mat ( även prat om), dofter, mm..o ofta panik känsla samtidigt. lite gravid typen av det..


    det som funkar på mig då är faktiskt magnesium, finns ju som tugg/sugtabletter vilket när det var som värst gick att lägga under tungan..


    även b-vitamin komplex hjälper. annars är ju ingefära droppar eller te bra, och nåt som jag numer alltid har med mig..en påse vitpeppar och en med kryddnejlika. vitpeppar mot orolig mage o diaree och nejlikor är toppen att tugga mot illamående. räddat några gånger på tåg o stan mm

Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?