Anonym (jävla ångest)

Äldre 26 Oct 23:52

2086 svar

Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Allt började för ca 6 år sen och hållt på till och från och faktiskt kunnat lägga ihop mitt mående med mina järn depåer! Mina symtom är:

Spänningar i kroppen

Extra slag på hjärtat

Illamående

Panik attacker

Ständig oro

Ständig nervositet

Ängslig

Orkeslös

Svag speciellt i benen

Frustration

Hjärndimma

Yrslig

Spänningar i huvudet

Ont i axlar

Kallsvettig

Stressblåsa

Grå syn eller hur jag ska förklara

Känns som allt går i slowmotion

Ingen lust

Ingen matlust

Tungt att andas

Ont i bröstet

Ont i magen

Ont i hjärtat

Känslig för mycket ljud

Blir störd av att ha saker i ansiktet (hår som hänger eller glasögon)

Tror att jag ska dö

Har nog missat en hel del, men kämpar med ett par symtom varje dag och knäpp som man är så när jag inte känner av något, så börjar jag tänka att va skönt att jag är helt fri idag och då börjar det, tänk hur mycket man kan styra kroppen med hjärnan. Minsta lilla sak som hugg i hjärtat, ont i bröstet, ont i armen, magen eller huvudet. Triggar igång min dödsångest, oftast på kvällarna. Har en underbar man som jobbar varje vardag och vet att jag kan ringa till om det är något och för det mesta kommer han hem då! Det är något s om håller ångesten lite borta, att det är min trygghet! Har även fantstika barn som håller mig sysselsatt! Det värsta av allt är att jag saknar mitt gamla jag, bekymmersfri! Idag måste jag ha min mobil med överallt för att kunna få tag på min trygghet! Men det jag kan säga nu är att jag faktiskt känner mig starkare än jag gjorde innan, för idag blir varje dag en kamp! Dock inte på ett bra sätt! Som jag förklarade för det flesta att det tog mig över 20 år att bygga upp min kropp och psyke och det tog 1 sekund för allt jag byggt upp att rasa, när det var som värst fick jag panik attacker flera ggr per dag och kunde startas av en nysning eller högt ljud eller ett litet sendrag! Har aldrig ätit tabletter utan mitt motto har varit; varför skjuta upp problemen istället för att försöka lösa det! 08 mådde jag skit första gången och höll i sig något år, haft lite smått ibland 10-13 och nu 13 kom det tillbaka som ett slag i magen! Men kämpar mig uppåt igen med järn och mycket mys med familjen :)

Anonym (jävla ångest)

Äldre 27 Oct 20:07

#1459

[quote=71497404][quote-nick]Anonym (hmm..) skrev 2013-10-27 07:56:20 följande:[/quote-nick]Vad äckligt. Jag känner igen mig till 100% i det du skriver. Det skulle kunna ha varit jag! Jag har också låga järndepåer men rätt bra HB. Jag har dina symtom och även lite pirrningar i min vänstra kroppsida. Jag vill också ha telefonen nära mig och har nyss lärt min 4 åring hur man ringer 112. Ytterdörren måste vara upplåst så att ambulanspersonalen eller att min dotter kan skrika på hjälp. Vilket sjukt beteende man kan ha. Min man kommer också hem om jag ringer efter honom. Han har förklarat för sin chef, men jag kämpar varje minut hemma( Är hemma och är mammaledig). Skulle jag ringa efter honom så får jag skuldkänslor för att jag inte klarar av det, men mår mycket bättre när han är hemma. Jag är så rädd för att vara

Faktiskt en liten lättnad att du har precis som jag, att jag faktiskt inte är själv i det och att det inte är något farligt :) precis som du bra hb värde, men depåerna i botten! Första deprissionen kom ca fyra månader efter första förlossningen och då kollade de inte depåerna, andra och tredje kollade de depåerna och behövde äta, åt även efter förlossningen nån månad och nu låg mina depåer på 5 och verkligen mått skit bara legat och haft alla symtomen. Ätit järn tabletter i en månad nu och känner mig på väg uppåt! Haft problem med järnet sen ung, men nu börjat sett ett samband

Anonym (jävla ångest)

Äldre 27 Oct 20:11

#1460

Anonym (undrar) skrev 2013-10-27 08:49:47 följande:

hej intressant, menar du att dina järndepåer påverkar om du har ångest eller inte? ja kosten påverkar nog mer än vi tror

Japp, till fullo. Järnet spelar stor betydelse i min kropp :) skrev innan lite mer om järnet och hur jag märkt sambandet :) var nästan tvungen att be läkaren denna gång titta mina depåer för han tänkte bara ta ett vanligt hb! Har faktiskt handlat en efterlängtad järngryta till matlagningen :)

Anonym (jävla ångest)

Äldre 27 Oct 20:24

#1461

Griffin skrev 2013-10-27 18:18:46 följande:

@ Anonym (? 3) och Anonym (jävla ångest):

Jag känner igen mig i båda era beskrivningar av symptom till 100%! Och det är jag säker på att många många andra även gör. Faktum är att de företeelser ni beskriver hör till de absolut vanligaste vid ångest/oro, då tänker jag främst på symptom som klump i halsen, huvudvärk, yrsel, stickningar (bröst och hjärta) etc. etc.

Det jag upplever som mest intressant här är att många tycks uttrycka en sak som jag själv tidigare trodde att jag var relativt unik med; nämligen känslan av att inte vilka vara ensam (ifall något skulle hända mig). Jag förstår precis vad ni menar med att man känner sig lugn, eller iallafall lugnare, när sambon är hemma, och vice versa när så inte är fallet.

Till er båda frågar jag; har ni sökt er till vården för era symptom? Tänker kanske främst på dig, "Anonym (jävla ångest)", som beskriver att du mått på samma sätt i 6 år?

Låter kanske för en del som att jag predikerar oerhört vad gäller att söka hjälp, kbt-behandling osv. Men det gör jag bara av den anledning att det var just det som hjälpte mig. Oerhört effektivt, på ens egna villkor och (helst) utan kompletterande medicin. Men som sagt, detta är min erfarenhet och jag ska kanske vara försiktig med att generalisera, en del kanske inte känner att den behandlingsformen är optimal för sig.

@ Anonym (jj): Ber om ursäkt om jag tycktes ha förutfattade meningar, verkligen inte meningen! Verkar som att du har bra koll på depression rent subjektivt och jag hoppas verkligen att du kommer må bättre. Skriv gärna fortsättningsvis och håll oss uppdaterade :)

Japp har sökt hjälp och fick psykolog första tiden och gick tio ggr, men fick inte ut så mycket av det! Hade nog behövt kbt istället :) även nu med för att lära mig hantera tankarna. varit otroligt många ggr hos läkare...men även under dessa 6 år har jag även mått bra :) alltså inte helt hundra, men så pass stark att jag faktiskt har kunnat tänkt bort mycket symtom och inte se det som inte farligt

Anonym (jävla ångest)

Äldre 27 Oct 20:42

#1462

Anonym (zz) skrev 2013-10-27 19:07:18 följande:

Ni som inte vill va själva;jag har en annan "variant" på det, för jag har under dessa år av mina problem gått från känslan av att jag klarar allt, gått mila vandringar själv, verkligen trott på mig och min kropp, till att nu inte alls lita på att jag klarar..typ mkt alls..för har varit i så många situationer där jag inte kunnat flytta mig ur fläcken, lyfta huvudet från kudden osv pga både yrsel, panik o annat..i flera timmar..vad gör man då om man måste till toa, ta hand om nån annan osvHar lixom upptäckt hur skör jag KAn vara o därför är ja rädd att ge mig ut o göra saker, o ibland ( fortfarande) när ja mår dåligt/sämre/ inte vilja/våga vara ensam..Hur är det för er?

Precis samma, att handla själv med barnen är väldigt jobbigt :/ tankar som, tänk om jag ramlar ihop och barnen blir själva i affären..eller som att gå i skogen med dom själv. Måste alltid veta att de kan komma åt mat och sånt om något händer! Och som sagt alltid telefonen i handläge. Innan kunde jag gå på affären eller timmar i skogen utan telefon. Idag måste jag ringa min man och säga att jag åker dit eller går dit! Men ibland tar jag mig i kragen och ger mig en spark i rumpen och bara släpar mig iväg och det är väldigt viktigt, då jag kommit hem och känner mig stolt och vetenskapen över att jag klarade det och inte dog gör mig ännu starkare! Men det tar många timmar/dagar att börja förbereda mig!

Anonym (jävla ångest)

Äldre 27 Oct 22:02

#1465

Anonym (zz) skrev 2013-10-27 21:00:09 följande:

Detta är ju inget man önskar någon, men jag är glad att jag inte är ensam i det.Och det där med telefoner, jag är lixom uppvuxen utan mobil och det gick ju bra, hade inte ens mobil förrän slutet av gymnasiet..rätt länge sen dock. men avskyr hur beroende jag blivit, ibland har jag den lixom i sängen om jag får lägga mig med yrsel på dagen, för rädslana tt inte lyckas ta mig upp o ringa från hemtelefonen några meter bort gör mig orolig. skäms ju nästan av att skriva detta men så e det..suck.

det som faktiskt oroar mig är att de allvarligaste symptomen från när jag gick in i "väggen" mm blir bättre och bättre medan detta att ha tillit till mig själv kroppen, osv bara blir sämre. Och nu är det inte så att alla dagar är lika illa, men de dagarna jag själv oxå lyckas sparka mig i rumpan och klarar nåt, kan tilll och med gå med bara lite oro för Att nåt ska hända ( dvs inget händer av det ja oroar mig för) så blir jag inte stärkt av det.Jag får inte större tillit eller pepp på mig själv till nästa gång, snarare tvärtom ;( och jag förstår verkligen inte varför?

Är också helt uppvuxen utan mobilen och fick min första när jag började nian..jag går ständigt med oro mer eller mindre och när jag "utmanar" mig själv så blir jag stolt men även helt utmattad i både kropp och knopp och även fast jag är stolt över att jag gjorde det tar det mig precis lika lång tid att förbereda till nästa gång och många ggr klarar jag det inte iallafall, även fast jag klarde det förra gången och alltid när jag ska göra något så börjar tankarna, tänk om.....

Anonym (jävla ångest)

Äldre 27 Oct 23:04

#1467

Anonym (zz) skrev 2013-10-27 22:33:18 följande:

usch ja, precis samma här.och så är det faktiskt för mig oxå, blir utmattad eller chockad över att ja överlevde typ.

att jag för ofta får som liknande/samma symptom när jag klarat nåt utan att det ja va rädd för skulle ske, som om det skett.. men får ja välja e det helt klart att jag mår hellre hemma trygg inne än i en affär eller ute på vischan.jag mådde sämre rent kroppslig för ett år sen än nu, ändå är jag mer/lika nervös när jag ska göra nåt vilket har gjort mig alldeles för isolerad. jag vill inte ha det såhär längre, men vet inte riktigt hur jag ska komma ur det.jag har en gång förut, efter att ja mådde kass i ett par månader, pushad mig ut i världen, tagit en dag o ett steg i taget..och det klarade jag. vet precis ögonblicket när jag gick över min egen gräns..o sen blev allt lätt igen typ.. var ute och tog mig en liten promenad, som sen på infall blev lång, gick genom hela min stad o tillbaka typ, en tur på 1,5 mil i högsommar värme med bra musik i öronen och jag bara gick o gick- vet att ett sting av oro kom men att jag satte mig över det då o blev som "förlöst" från mig själv..skulle så gärna vilja komma dit igen, men nu känner ja typ samma bara o gå till parkeringen ( 5 min) eller soporna..rent statistiskt är det bara en gång som farhågan blev sann, och det var i somras. hade tom med mig min far för vi skulle storhandla..nästan klara o så bara blev ja yr, såg i kors o allmänt groggy panikattack, hade ja vart själv hade ja förutom det vidriga i upplevelsen i sig inte tagit mig därifrån..får ja såna kan ja inte köra bil på ett tag ellens ens ta in några intryck ( vilket mataffärer med plotter o starkt ljus o rutiga golv har överflöd av..en gång e ingen gång , säger min pojkvän, men rädslan har blivit för stor för mig

Usch :( aldrig roligt när det händer och vi är Så lika :) när jag har en riktigt attack så kan jag inte göra något heller, blir sittande i min bubbla! Fick en attack på motorvägen en gång och har så svårt att köra motorväg nu..bara att veta att jag ska köra där ger mig värsta ångesten, när jag gick en promenad en gång har jag fått och har svårt att gå på promenad nu! Man låser sitt liv och jag verkligen hatar det. Jag undviker det mesta som får mig att känna ångest, men dagar som är bra klarar jag av det mesta. Samma så undviker jag filmer med spänning eller action det blir för mycket för mina nerver och egentligen älskar jag thriller :/ jag behöver verkligen små utmaningar för att ta mig framåt, stora steg för mig är små steg för människor som inte har ångest! Det som är bra är att utmana sig när man har "bra" dagar...men vet så väl att det iallafall är så svårt, min högsta önskan är att se framåt och klara av allt!

Anonym (jävla ångest)

Äldre 28 Oct 08:54

#1471

Anonym (hmm..) skrev 2013-10-28 06:38:03 följande:

Egentligen tycker jag att du tar med dig någon och trotsar ångesten och kör på motorvägen. Det är typ så KBT fungerar. Din ångest ska inte hindra dig till något som du har gjort tidigare. Det visar bara att ångesten besegrar dig. Du måste försöka acceptera din ångest. Jag har själv varit där du är, men jag har trotsat och intalar mig själv hela tiden. Jag var/är ju som sagt rädd för att få cancer. Jag har trotsat min ångest och läst bloggar om människor som lever/avlidit i obotlig cancer. Efter ett tag så insåg jag att jag är fruktansvärt "löjlig" Att tänka sådana tankar när det faktiskt finns dom som är sjuka på riktigt.

Men min ångest börjar komma tillbaka igen så jag får trotsa den igen och acceptera!

Har gjort det :) och när jag har med nån i bilen så går det bra, men sen när jag är själv så nej! Herregud denna cancer, jag har cancer lite överallt ibland! Tror cancer började med när jag hittade knölar i brösten och gick på utredning för det, men det var bara fettknölar! Som jag känner på ofta för att vara säker på att det inte kommit en ny! Precis som du säger att man tänker såna tankar när folk är sjuka på riktigt och det kan få mig att må lite dåligt! Men sen kommer tankarna; varför skulle det inte hända mig! Och det handlar nog om att det är många i våran närhet som haft cancer!

Anonym (jävla ångest)

Äldre 28 Oct 15:30

#1478

Anonym (zz) skrev 2013-10-28 12:51:59 följande:

idag har jag en lite dålig dag, sitter o grubblar o är ledsen över sakernas tillstånd..och kom på en sak som är väldigt annorlunda från första gången jag mådde dåligt och nudå vågade jag aldrig stanna upp, känna efter, pallade inte vara ärlig mot de nära mig ( iaf inte helt o fullt) utan va betydligt mer ärlig mot främlingar, ( ofta dragit till mig folk om jag suttit o vbäntat på buss lr liknande o älskar att prata med folk) gick upp ur sängen så fort jag vaknade o hade NOLL förståelse för den underbara känslan av att få ligga o dra sig( som jag älskar idag), kunde aldrig vila eller mysa i lugn o ro med pojkvännen för jag stod inte ut av att va still - nu e jag precis tvärtom.. innan alla yrsligheter så älskade jag att köra bil, bästa känslan ever.. o blev ja då arg lr ledsen/rastlös/uttråkad drog ja iväg o körde ibland inte ett dugg vettigt, struntade i om ja åkte för fort o för fort osv.. o när min akuta ilska gick ölver några sekunde/minuter senare förstod ja lixom inte hur ja kunde varit så "känslokall"men jag försökte verkligen fly från allt. men det går ju inte, det kommer alltid ikapp på ett sätt eller annat.

fördelen med den där typen av av dåligt mående var att jag endå " funkade" i samhället, iaf på ett till synes bra sätt för andra. kunde sköta ett jobb i princip, gå på stan, älskade att spendera flera timmar i mataffären.. ( nu är 5 minuter en skräck) kunde skjutsa min familj överallt, då va friheten utåt..nu har det blivit helt tvärtom, alla de saker som jag ville fly ifrån känslorna kring, allt ansvar ja va rädd för, de sakerna som jag höll för mig själv, allt sånt är löst och utsagt idag. o ändå lider jag typ lika mycket( fast annorlunda) idag.. o det känns så jäkla sorgligt rent ut sagt. visst att jag inte vill ha det som innan, för min inre stress åt upp mig o min kropp, men det här är inte värt..kan knappt minnas hur det är att ha ett aktivt liv, eller alla saker jag har gjort..är som det inte är mitt liv.

tränade massa roliga saker, tai chi, kampsport, magdans mm..o längtar efter o göra d igen men vågar lixom inte..det känns så patetiskt.

Åh :/ jag saknar också mitt aktiva liv att kunna springa ut frustrationen eller bara springa flera km, men tror att jag ska få en hjärtattack så fort jag börjar anstränga mig :( helt knäppt!! Saknar min tränadekropp jätte mycket och jag blir väldigt smal när mina muskler försvinner :( men nu ska jag försöka tänka på något helt annat resten av kvällen :) och hoppas att stormen inte blåser sönder hela vårt hus! Ta hand om er

Anonym (jävla ångest)

Äldre 31 Oct 12:18

#1487

Anonym (:() skrev 2013-10-30 22:34:47 följande:

Ingen som ha fått extraslag på hjärtat pga ångest ?

Jag har otroligt mycket extra slag! Det kan vara så mycket som 4-5 st på en minut, har gjort ekg, ultraljud och långtids ekg och allt varit normalt, får extra mycket vid ångest och precis innan "kvinno veckan" även om jag är sjuk eller vid dåligt med järn! Extra slagen har jag haft i över 10 år och fått betablockerare utskrivet många ggr, men aldrig ätit det! Sen har jag märkt att jag även kan styra mitt hjärta genom att när jag tänker att jag inte haft på ett tag, så kommer extraslagen! Det kan vara väldigt jobbigt psykiskt och många ggr jag lidigt av det.

Anonym (jävla ångest)

Äldre 1 Nov 17:44

#1493

Anonym (:() skrev 2013-11-01 17:24:13 följande:

har gjort snabb ekg ultraljud arbets ekg. Och är frisk. Men nu ha jag inte haft en ångest attack på 2 månader men ha fortfarande extraslag. Har märkt jag med att man kan styra hjärtat! Men jävligt obehagligt är de :/

Jag vet det är jätte obehagligt och speciellt om det kommer flera efter varandra...jag har haft mer vid ångest och mindre vid bättre mående och märkt att när jag varit gravid så har de försvunnit och kanske haft 1varje månad...även märkt att när jag har mycket så blir det även mer och starkare när jag ätit

Anonym (jävla ångest)

Äldre 4 Nov 11:07

#1506

Anonym (:() skrev 2013-11-03 21:03:02 följande:

Är för de mesta yr hemma ja :s fick en känsla av ångest idag då ett par kompisar pratade om hur en fotbolls målvakt dog av hjärtrytmrubbningar.. är så sjukt rädd för att dö av extraslagen :(

Där är vi så lika, precis samma med mig..kan inte höra något om nån som dött på grund av hjärtat, då får jag sån ångest och ont i hjärtat :( så otroligt jobbigt :(

Anonym (jävla ångest)

Äldre 4 Nov 22:57

#1516

Anonym (:() skrev 2013-11-04 21:24:14 följande:

Nån som ha känt flera extraslag på raken ? Ha vaknat av de en natt och fick de nyss i soffan. SKIT LÄSKIGT! Känns som om hjärtat ska hoppa ut.. om man ändå slapp känna de.. Det känns ju så hårt.

Japp har haft så många ggr och första gångerna jag hade så hoppade jag till och var

snabb med att kolla pulsen, det är jätte obehagligt när det kommer flera dunk efter varandra

Anonym (jävla ångest)

Äldre 5 Nov 19:09

#1529

Anonym (zz) skrev 2013-11-05 17:19:57 följande:

har tagit ett litet kliv idag jag är stolt över, har varit hormonpåverkad o yrslig idag och lite suddig i huvudet, men har ( med sällskap iofs) trotsat detta, åkt iväg och handlat i en ny mataffär och det gick bra :) kändes ju inte helt perfekt men affären hade en lugn och skön atmosfär, inte upplevt det på flera år då det alltid brukar va rörigt i stora affärer. men nåt var annorlunda och jag blev glatt överraskad och denna upplevelse är den första på jätte länge där jag känner att jag har gjort en liten bedrift, och är stolt över det :)

att detta kan göra det liiite lättare nästa gång jag ska ut ^^

Bra jobbat :) man känner sig alltid lite "större" när man lyckats :) lyckades själv i dag när dottern skulle till läkaren :) mycket var det att kämpa emot, att köra bil, att gå in på ett sjukhus och sen köra hem :) men blev helt slut efteråt, nån mer som blir det?

Anonym (jävla ångest)

Äldre 12 Nov 20:59

#1539

Zwoom skrev 2013-11-08 16:47:56 följande:

Har ni haft liknande/samma symtom som mig? Vilka?

* Bröstsmärtor av olika slag & styrka som kan komma närsom utan förklaring

* Kan vakna på natten genomsvettig och panikslagen

* Rädd för att somna i tron om att jag ej skall vakna upp mer

* Känlan av att inte kunna andas rätt eller ej kunna andas

* Yrsel både svagt eller kraftigt

* Ont vid skulderbladen

* Frusen till max eller svettas som en tok

* Ostadig

* Kännsla av att "Snart kommer paniken bryta ut"

* Extrem dödsångest

* Tankar om att man har hjärtfel av olika slag elelr andra dödliga farliga sjukdommar

* Domningar lite varstans

* Spänd nacke, käke eller annat

* koncentrationssvårigheter

* Kännslan av att ej vara på plats där man är som att man vore borta i en annan flummig värld

* Ljuskännslig

* Ljudkännslig

* Att få symtomen på e symtomen som beskrivs på sjukdomar på tv tex programmet 112 på liv o död

* Kännslan att känna sig ful,värdelös och en börda för sin omgivning (Jag har inga självmordstankar)

* Rädsla för att andra tex i affären,på stan skall se att jag får/har panikångest

* Rädd att snacka i telefon med okända

* Analyserar kroppens små små små signaler och tror det är nått farligt pågång

* Häftig andning ELLER kännslan av tt andas långsamt

* Kännsla att hjärtat slutat slå ett tag

* Hjärtklappning, dubbelslag, hårda slag

mm.mm Listan kan göras lååång men vill ej plåga er mycket mer med mina symtom Men hoppas någon vänlig orkar och vill svara!

Känner igen mig i allt

Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

INNEHÅLL