Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Jag har även haft underlivsproblem som jag varit helt övertygad om har varit fysiska, men som senare visat sig vara psykiska.
* Inkontinens
*Smärta i urinblåsan och livmodern
* Överaktiv blåsa
*Smärta vid samlag

Så fort jag mådde bra igen slutade alla dessa problem.

HEJ är det nån fler som får andningsproblem av stress?? jag har haft det flera år och det blir bara värre  värre tycker jag, jag jobbar med det med avslappning men tycker fortf dt är mkt otäckt, iblande blir det så påtagligt att jag behöver lägga mig ner för känns som jag ska kollappsa, men känns att det är stressrelaterat för det kommer vid såna situationer som jag upplever stressande och påminner om saker som varit mkt svåra. men detta gör mig knäpp... 

Här har du en till!
Det är skitjobbigt när det händer.

Ja fruktansvärt :( Försöker att få vardagen att fungera, men tankarna kommer hela tiden. Det är lite bättre i huvudet mu, men när jag sitter ner och koncentrerar mig på något så "rycker" det lite i nacken/huvudet. Så obehagligt. Vet inte om det kan ha med spänningar att göra. Men skumt är det.
Låser också upp dörren hemma! Har Sagt till gubben att han ska ringa på hemtelefonen om jag inte svarar efter 2 ggr på mobilen. Då svarar min dotter..

Förstår inte att man inte kan leva i nuet ist för att vara orolig över att man ska dö.

Kan stark rekommenderar den blogg för er som vill stötta och läsa om en mamma med psykisk ohälsa hur hennes vardag och olika känslor. Mammamedgad.blogg.se

Kan säga att jag har det fruktansvärt jobbigt just nu! Men när jag inte är själv så mår jag bra och tänker inte alls på mina sjukdomar och att jag kommer att dö vilken sekund som helst. Usch. Vill bara att min sambo ska komma hem, men han måste ju jobba. Vi har ju räkningar att betala och två barn att försörja!

Hej alla!

Väldigt lite aktivitet här på sidan de senaste dagarna. Kanske är det ett bra tecken (färre som mår dåligt?), eller så är det bara färre som tar sig tid att posta.

I vilket fall som helst - posta mer! Vad det än är ni skriver så tror jag personligen att det kan ha en gynnande effekt för oss alla att komma i kontakt med varandra, få prata ut och bolla idéer och tankar emellan!

Trevlig kväll! 

Hej,

Jag äter cipralix 15 mg sedan drygt 4 veckor tillbaka mot depression. De inledande veckorna så kominerades det med xanor på en låg dos. Jag tyckte verkligen att det blev bättre. Jag slutade med xanor förra söndagen och mådde sämre och sämre. Framförallt ökad ångest vilket jag inte har haft tidigare. Äter även mirtazapin 7,5 mg sedan en vecka tillbaka för att jag ska kunna sova.

Är detta vanligt? Jag mår som sagt betydligt sämre idag än vad jag gjorde innan jag tog tabletterna. Någon som kan ge mig råd. Ska tillbaka till läkaren nästa vecka och gå igenom den fortsatta behandlingen, vill bara tillbaka till tillståndet som jag hade under xanoren men utan att äta den medicinen..

Min symtom är annars:

Yrsel, känns som att jag går runt i en bubbla
Stickningar i händerna
Overklighetskänsla
mm mm.

Hej!

Först och främst, varför äter du alla dessa piller? Är det du själv som bett om det, eller har det helt enkelt bara blivit så efter samtal med psykolog/läkaren?

Min främsta råd är: satsa på att bli fri från piller! Precis som du själv beskriver, när man går på det ena efter det andra så känns det som att man är på väg mot rätt riktning, man känner sig gladare, mindre deprimerad etc. Tråkigt nog kommer ju som bekant dagen då det är dags att sluta med pillerna, och man bli ensam lämnad kvar och förväntas kunna fortsätta som om inget hade hänt.

Försök att ta upp med din psykolog nu när du ska träffa henne på nytt att du haft den här erfarenheten, och rådfråga på vilket sätt ni skulle kunna lägga upp det så att du, åtminstone inom en snar framtid, kan jobba på att bli/må bättre, utan att känna behovet av den så kallade hjälp som pillerna står för.

För att kommentera på dina symptom annars kan jag konstatera att det låter väldigt bekant och vanligt så som du beskriver att du känner dig. Yrsel/bubbel/frånvarokänslan kan vara allt i från plötslig, tilltagande och konstant, och förstärks gärna också av att man, när man gång på gång noterar att man känner sig "sådär", börjar tänka allt mer på det och tillslut kan man knappt tänka på annat. Stickningar i händer, över bröstet och krypande, obehagliga känslor är också mycket vanligt och kan delvis bero på att man spänner sig omedvetet mer, och dels av den simpla anledningen att man noterar sådana företeelser på ett annat sätt än vad man kanske gjort tidigare i livet, även fast man kanske alltid haft samma stickningar egentligen!

Fortsätt gärna skriva och berätta om hur det går för dig, inte minst efter att du träffat psykologen nästa gång! :)

 

Hej alla,

 

Jag har haft en alldeles för stor mängd symptom kopplade till stress och ångest så raddar upp lite;

yrsel, av olika sorter och olika kraftigt ( skitjobbigt!!)
sett i kors, hela synupplevelsen har lutat åt höger en längre period, golv och mark lutar o känns som ja kan trilla av..
overklighetskänsla/i en bubbla
olika typer av extrem hjärtklappning eller väldigt "hård" puls.. har ett standar panik läge där pulsen blir ca 130-140
tom o kurrig i magen,svårt att äte eller äter fast magrat samtidigt
rädd och överkänslig för ljud
överkänsliga sinnen, illamående av dofter främst mat, överkänslig mot ljus och ljud
svettningar
rädsla nåt hemskt ska hända, antingen runt mig eller att folk ska skadas/dö
onormalt kraftiga känslo reaktioner
svimningskänsla o panik som jag velat dö ifrån så hemskt har det känts
gamla minnen och rädslor som dykt upp och varit snudd på mer verkliga än ja upplevde de när de hände
spänningar i nacken
huvudvärk
hormonproblem både med mensen och obalans i sköldkörteln

många av dessa har jag kommit ur, men tyvärr har jag fått som torgskräck av att gå igenom detta. litar inte på min kropp på samma sätt längre. rädd att råka ut för ett yrselanfall eller se i kors när jag kör bild eller så..gick överallt förr..nu vågar jag knappt gå ut på det sättet, för jag är rädd för rädslan..
förr kände jag mig oövervinnerlig, nu när jag upplevt hur extremt skör o beroende av andra jag kunde bli så har jag svårt att hitta tillbaka till tilliten och självförtroendet.

jag ska försöka få hjälp med det för ju friskare jag blivit från utmattningen,stressen och ångesten dessto värre har det andra blivit..någon som upplevt det? och hur kom ni ur det isf?