Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Detta är ju inget man önskar någon, men jag är glad att jag inte är ensam i det.

Och det där med telefoner, jag är lixom uppvuxen utan mobil och det gick ju bra, hade inte ens mobil förrän slutet av gymnasiet..rätt länge sen dock. men avskyr hur beroende jag blivit, ibland har jag den lixom i sängen om jag får lägga mig med yrsel på dagen, för rädslana tt inte lyckas ta mig upp o ringa från hemtelefonen några meter bort gör mig orolig. skäms ju nästan av att skriva detta men så e det..suck.
det som faktiskt oroar mig är att de allvarligaste symptomen från när jag gick in i "väggen" mm blir bättre och bättre medan detta att ha tillit till mig själv kroppen, osv bara blir sämre. Och nu är det inte så att alla dagar är lika illa, men de dagarna jag själv oxå lyckas sparka mig i rumpan och klarar nåt, kan tilll  och med gå med bara lite oro för Att nåt ska hända ( dvs inget händer av det ja oroar mig för) så blir jag inte stärkt av det.

Jag får inte större tillit eller pepp på mig själv till nästa gång, snarare tvärtom ;( och jag förstår verkligen inte varför?

Någon mer än jag som är livrädd för att vara ensam hemma? Eller ensam hemma med sitt barn?
Min sambo arbetstränar bara 4timmar om dagen, men jag känner sådan ångest ändå. När han åker så sväller alla symtom över mig och jag får panik för det känns som jag är döende och helt plötsligt drabbas av alla möjliga sjukdomar. Det är skitjobbigt, det hindrar mig från att ta hand om min son. Han känner ju att jag är orolig och så. 
Han är bara 11månader gammal så han förstår ju inte heller.
Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag någonsin ska kunna få tillbaka mitt gamla liv då jag mådde bra och kunde/orkade gör saker. Nu är jag mest hemma hela tiden då jag är livrädd för att jag ska börja må dåligt när jag åker iväg.

Detta tär verkligen på mig. Känner mig så borta i huvudet. Som att jag lever i min egna lilla bubbla och inte hänger med riktigt. Overklighetskänslor och nervositet. Stressad heeela tiden. Vissa dagar mår jag toppen, för att andra dagen må skit. Jag mår nästan alltid dåligt på kvällar.

Någon som känt likadant? Hur gjorde ni, mår ni bättre nu och vad finns det för hjälp?
Jag är livrädd för medicinering. Det är något jag aldrig någonsin kommer stoppa i mig, avskyr allt sådant.
Det är så många som sagt att det skulle vara bra med medicin, men det stämmer inte. Inte när man till och med är livrädd för medicinering och får ångest av att tänka på det.  

usch ja, precis samma här.

och så är det faktiskt för mig oxå, blir utmattad eller chockad över att ja överlevde typ.
att jag för ofta får som liknande/samma symptom när jag klarat nåt utan att det ja va rädd för skulle ske, som om det skett.. men får ja välja e det helt klart att jag mår hellre hemma trygg inne än i en affär eller ute på vischan.

jag mådde sämre rent kroppslig för ett år sen än nu, ändå är jag mer/lika nervös när jag ska göra nåt vilket har gjort mig alldeles för isolerad. jag vill inte ha det såhär längre, men vet inte riktigt hur jag ska komma ur det.

jag har en gång förut, efter att ja mådde kass i ett par månader, pushad mig ut i världen, tagit en dag o ett steg i taget..och det klarade jag. vet precis ögonblicket när jag gick över min egen gräns..o sen blev allt lätt igen typ.. var ute och tog mig en liten promenad, som sen på infall blev lång, gick genom hela min stad o tillbaka typ, en tur på 1,5 mil i högsommar värme med bra musik i öronen och jag bara gick o gick- vet att ett sting av oro kom men att jag satte mig över det då o blev som "förlöst" från mig själv..

skulle så gärna vilja komma dit igen, men nu känner ja typ samma bara o gå till parkeringen ( 5 min) eller soporna..

rent statistiskt är det bara en gång som farhågan blev sann, och det var i somras. hade tom med mig min far för vi skulle storhandla..nästan klara o så bara blev ja yr, såg i kors o allmänt groggy panikattack, hade ja vart själv hade ja förutom det vidriga i upplevelsen i sig inte tagit mig därifrån..får ja såna kan ja inte köra bil på ett tag ellens ens ta in några intryck ( vilket mataffärer med plotter o starkt ljus o rutiga golv har överflöd av..

en gång e ingen gång , säger min pojkvän, men rädslan har blivit för stor för mig 

Här har ni min tråd www.familjeliv.se/Forum-4-50/m71205300.html

Är eller har alla varit sjukskriva som har dessa symtom här i tråden?

Jag har aldrig varit sjukskriven mer än nån dag gör och där som jag själv sjukskrivit mig men aldrig fått en sjukskrivning av läkare. Har inte direkt gått iväg på det viset heller och krävt det.

Förra vintern var jag riktigt på väg in i den berömda väggen med mycket fysiska och psykiska symtom. Depression mm men lyckades ta mig ut på egen hand och lite kortare psykologkontakt.

Var helt ok i våras men sedan började det i somras igen och nu blir det värre och värre igen...

Ringde vc idag ich hoppas få nån hjälp där med yrsel och huvudvärk iaf. Sedan ska jag försöka börja äta bättre som någon föreslagit samt äta kosttillskott ich se om det hjälper...