Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Grattis Need, vad roligt!! Det är härligt med bröllop, och det är inte så dumt att vara gift heller  
 
Svärmor mår hyfsat, lite ont efter operationen och lite nervös inför sitt återbesök i veckan som kommer. 

Den här veckan ska min lilla Signe inskolas på förskolan, och jag är inte alls redo att släppa min lilla tös. Hon ska iof bara gå 15 timmar men just nu känns det som 15 timmar för mycket, hoppas på bättre känsla i slutet av veckan.  

Grattis Need - vad kul att bli gift Underbart!!!

Och grattis till Lapinette också - nu är det på riktigt snart er tur Uppdatera oss om hur det går. Skiljer det sig mycket beroende på vilket land man väljer kring kötid etc.? Hur resonerar ni kring valet? Gud så spännande!!!

Lycka: Fy vad jobbigt med svärmor. Sånt där är aldrig kul och när man dessutom relativt nyligen gått igenom en liknande händelse rivs ju det upp på nytt samtidigt som man ska hantera det nya. Styrkekram till dig. Förstår också precis vad du menar ang invänjningen av Signe. Herregud - jag får ju hjärtkramp bara av att lämna min hund på dagis...Man får väl försöka se det som om att det är bra mycket värre för oss än vad det är för dem - jag tror att Signe kommer ha toppenkul med alla nya kompisar! Bara att försöka bita ihop och inte vända sig om när man går därifrån

Jag mår ok nu, går in i v 39 imorgon...och har inte alls lika ont längre. Däremot  känns det såklart fortfarande sjukt overkligt och jag inväntar fortfarande katastrofen. Fixar allt som ska fixas men sparar alla kvitton och är superrädd om allt ifall det nu inte blir nån bebis och vi måste lämna tillbaka sakerna. Ska onekligen bli skönt när detta är över.

Många kramar till er!

Miss Gul - oj vad tiden tickar på. Skönt att du mår bättre och inte har så ont.

Lycka - vad ledsamt med svärmor. Hoppas det är så bra som det ser ut, att det inte har spridit sig.

Gazelle - härligt med föräldrarledighet igen. Själv ser jag så fram emot min . Så klart september kommer med sol och fint väder!

Need - STORT GRATTIS! Så nu lever ni inte i synd längre . Bröllop är så himla lyckliga, varma och härliga var dock på ett litet udda bröllop i helgen, nere på Rivieran. Vet inte riktigt vad vi ska tycka med bruden såg så ledsen ut hela dagen ... vi har inte ett enda foto där hon ler! Usch, kändes ganska jobbigt och vi hoppas att hon enbart var spänd.

Vi har inte fått iväg våra papper till AC än ... jag har tagit alla kopior och lämnat fotoansvaret till maken ... som inte fått aschlet ur så att säga . Fast på sätt och vis bra för vi fick till några riktigt fina kort i helgen, på bröllopet. Nå väl, har hört att det sedan tar ungefär en månad innan AC kontaktar oss för ett möte. Då ska vi disktuera vilka länder vi passar in på, barnets ålder etc.

Need du har rätt gällande Asien och Korea. Vi är ganska så inriktade på Sydkorea då vi uppfyller deras krav på utbildning, giftemål i 3 år etc. Sedan är det den kortaste kön (åtminstone var det så förut) och man får barn som för det mesta är runt 8 månader gamla och hälsosamma. Sen har ju jag mitt ursprung i Japan så jag har hela tiden varit för Asien och då Vietnam (som tyvärr är stängt för adoption), Kina eller Sydkorea.

Och visst skiljer sig kötiderna beroende på land. Sedan är det olika krav från länderna (ålder, bmi, troende etc.) på de blivande föräldrarna. Vissa länder kan man få iväg sina papper till ganska så snabbt men då är väntan därefter väldigt lång. Tror att till Kina t ex kan man få iväg papprena om man stått 6 månader i kö men sedan tar det 4 år innan man får åka iväg och hämta sitt barn. I Sydkorea är just nu kön 3 år för att få skicka sina papper och sedan 6-9 månader för att få åka iväg och hämta sitt barn. Afrika har börjat bli mer och mer populärt för adoption och kötiderna är ok. Dessvärre är det flera afrikanska länder som kräver att man ska stanna i landet i 6 månader ... vilket är uteslutet för vår del.  Gällande Sydamerika är det främst Colombia som gäller och där tror jag också att köerna är hyfsat ok, beroende på om det är privat eller offentligt barnhem. Som sagt, jag kan inte allt utan hoppats på att få veta mer när vi väl träffar AC.

Miss Gul, hur går det, nu är det dags om du inte redan fött väl.

Lycka, hoppas allt går bra med svärmor och dagisstart för Signe.

Need, Grattis vad härligt! Hoppas att ni får bli föräldrar också snart.

Lapinette, Grattis, hemskt bara att det är sån lååång kö tills man får hem sitt barn, och verkar finnas många knäppa regler.

Tack, tjejer! Jag hoppas ni mår bra, denna politiskt mörka dag...

Lycka; skönt att det verkar gå åt rätt håll för svärmor! Hur gick återbesöket? Å hur har det gått med inskolningen? FÖrstår att det måste vara svårt som mamma, i synnerhet efter er resa. Kram!

MissGul; vad händer? Har det kommit någon bebis än?

Lapinette; ja, det känns bra att äntligen vara en ärbar kvinna Vad hemskt för den stackars bruden på det bröllopet ni var på. Har ni fått höra om det hänt något precis innan? Stackars henne. 
Har ni fått iväg papperen till AC än? Det låter verkligen som en djungel det där med länder och valen... Skicka snabbt och vänta länge på barnbesked eller skicka senare och snabbar få barnbesked. Konstigt att dom har så olika regler för det där.

Mala; hur har du det?

Hej Need!
Just nu känns det bra, men det har varit 4 tuffa veckor då J har varit borta på praktik i veckorna och bara varit hemma på helgerna. Jag har fått ta allt med barnen både lämna och hämta på dagis och allt trots och krångel. Men  nu är det över för denna gång och jag ser fram emot helgen då jag ska ta med mig Ella och åka norrut medan J tar Arvid och åker till Öland redan i morgon. Hoppas allt är bra med dig, och alla ni andra! Kram

Den 23/9 kom han. Världens finaste Vincent - 3,8 kg tung, 53 cm lång och alldeles LEVANDE. Förlossningen var en mardröm - 34 timmar tog det varav 22 inne på själva sjukhuset. Hade legat med otroliga värkar hemma 12 timmar innan. Det hela slutade med sugklocka vilket var ett j-a tortyrredskap men nu är han här och värd all smärta i hela välden. Fy satan. Nu är det äntligen över. Jag kan fortfarande inte tro att han är min, känns som om han bara är till låns och på nätterna ligger jag bara och tittar på honom och försöker förstå att han faktiskt kommer att stanna hos oss. Helt otroligt. Trodde aldrig jag skulle få uppleva det här.

Hur har ni andra det? Hur går det med AC Lapinette? Och har du överlevt inskolningen Lycka? Mala - jag är imponerad över hur du grejar TVÅ stycken....Jag tycker att jag har fullt upp att ta hand om Vincent... Need - vad händer hos dig?

Många kramar!

Underbart miss Gul, massor massor med grattis!!
Låter som om du haft det riktigt tufft under förlossningen, men som sagt, de små är ju värda det! Hoppas ni får en fantastisk första tid hemma!

Här är det rätt bra. Jag har gått tillbaka till jobbet på 50% och Signe går på dagis 3 dagar/vecka, hon blir hysteriskt ledsen när jag lämnar henne, men sen under dagen verkar det som om det inte är några problem.

Många kramar till er alla underbara tjejer
 

Miss Gul: Åh grattis. Och du, han är här för att stanna. Jag hade precis samma tankar som du i början, det tog några månader innan jag verkligen kunde fatta att hon skulle stanna hos oss, att ingen skulle komma och hämta henne och tacka för hjälpen.

Min stumpa är nu 11 månader. Och jag är så lycklig att hon finns

Har hon blivit så gammal Skorpis! Tiden bara rusar iväg! Hur har ni det?