Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Miss Gul! Vilken total chock och besvikelse! Din historia är den värsta jag hört talas om och jag kan för mitt liv inte ens föreställa mig hur du orkar! Livet är bra orättvist och det är så sorgligt att vissa blir drabbade så fruktansvärt hårt. Jag är hemskt ledsen och jag önskar verkligen att jag kunde ge dig en riktig kram länge länge och inte bara en cyberkram.
Sköt om er och låt er bli omhändertagna och stöttade i detta svåra.
Kram.

Neeej, går så sällan in här och läste glatt vad du skrivit miss Gul i januari och sedan gick blicken till ditt senast inlägg. Jag ryser, får tårar i ögonen. Det är för jäkligt och så orättvist. Skickar ett gäng styrkekramar!

Hej. Förra veckan föddes vår lille son i v 18 Nu har vi två små änglabarn som inom kort kommer att få dela gravplats med varandra. När vi har fått obduktionsresultaten av sonen ska vi påbörja en genetisk utredning på KS för att se om de kan hitta felet, men arbetshypotesen just nu är att orsaken till att det blivit såhär är att vi båda bär på någon slags autosomalt recessivt anlag som var och en för sig inte gör någon skada - men som ihop ger 25% per graviditet att ge ett skadat barn. Har vi tur, och de hittar de exakta markörerna för själva genfelet, kan vi få hjälp att bli gravida genom pgd - dvs att man gör IVF och före ET dna-testar embryona så att man säkerställer att man återinför ett friskt embryo.

Just nu är jag utled på allt vad bebisar och graviditeter heter, men eftersom allt tar sån evinnerlig tid i den här världen lär jag väl ha fått upp motivationen igen när/om det väl blir dags att försöka igen. Frågan är väl när man ska sätta stopp. När man ska inse hur många år man lagt ner på allt detta.

Äh, jag är bara negativ just nu. Hur är det med er andra? Någon som har några mer upplyftande nyheter?  

Kram från mig! 

Men Miss Gul, vad är det jag läser!! Jag är så otroligt ledsen å era vägnar Att behöva vara med om det här en gång är fruktansvärt, två gånger... Ja, jag vet inte ens vad jag ska säga. Jag hoppas verkligen att ni kan få den hjälp som behövs via pdg. Jag har tyvärr inga goda nyheter att komma med - inga tråkiga heller för den delen - utan livet pågår som vanligt. Vår lillkille är 18 månader och går på förskola sedan en tid tillbaka och vi försöker leva livet såsom arbetande småbarnsföräldrar. Det går bra, men är såklart lite ovant. 

Hur är det med er andra? Hur många är fortfarande aktiva här i tråden? Jag har inte kikat in på länge, men tänker på er då och då. 

Miss Gul: Jag beundrar din ork och vill bara skicka en massa stora kramar till dig. Livet är verkligen inte rättvist.

Need: *vink, vink*

V32 redan och det är skönt. Har mått bra tycker jag - sjukskriven 50% pga blodtrycksfall och mycket sammandragningar sen ett par veckor. Igår fick jag plötsligt vansinnigt ont av min endometrios (?) och är lite orolig att det ska vara så här nu fram till förlossning... Känns som om det sitter en krok en bit in i ändtarmen som någon drar i så fort jag lyfter mitt högra ben och när jag ligger ner och ska vända sida i sängen (vilket man ju gör några ggr per natt... ) Hade inga sådana besvär alls när jag väntade Ella. Annars är det bra.  

Men lilla söta miss Gul, ord finns inte.... Det är så ledsamt och orättvist och hemskt. Jag blir så oerhört ledsen för er skull. Att ni orkar gå vidare är ett så starkt. Självklart är du negativ just nu, annat skulle vara mycket konstigt. 
Jag kan bara skicka mina kramar och tankar till dig och din man

Jag har faktiskt helt glömt bort FL, tills ikväll då jag fick en ingivelse att titta in här. Jag har börjat jobba igen efter 1,5 års föräldraledighet, 50%, så just nu har jag det bästa av båda. Med en snart 4-åring och en 19 månaders är det full fart. 

Sofia, jobbigt att ha ont, men så skönt med v.32, Lycka till!!

Kram till er alla 

Jag läser ditt inlägg Miss Gul och sörjer med er :'(
Så fruktansvärt orättvist. Att du orkar gå igenom det här och fortfarande tänka framåt, jag beundrar din styrka!

Sofia
Märkligt och mäktigt. Nu är det inte långt kvar.

Need och ni andra
Ja det blir inte så ofta. Det finns inte tid ;)
Kram till er alla! Precis som du Need tänker jag på er

Hej tjejer!

37+0 idag och jag mår fint. Trött för jag sover dåligt på nätterna men i fredags jobbade jag min sista dag så nu försöker jag vila så mkt det bara går. Lyssnar på avslappnings CD och tar en nap mitt på dan när Ella är i förskolan. Har massor att pyssla med inför att bebisen är här och ska upp på vinden i veckan och ta ner babykläder och tvätta dom. Det är väl dags att tänka på att packa väskan också och skriva ett förlossningsbrev... Trevligt.
Vet inte vad det blir för en bebis denna gången så det känns lite extra spännande. Ser fram mot förlossningen med skräckblandad förtjusning känner jag...

Åh vilken bergochdalbana!

Miss Gul, det finns inga ord egentligen. Största kramarna till dig och din man. Hoppas att man hittar felet och att ni kan få hjälp med pgd.

Sofia, jag hoppas att allt har gått bra för dig och att du myser med din nya bebis. Kram

Det går alldeles för lång tid mellan gångerna jag är här och läser, men även jag tänker på er. Det är bra med oss och vi väntar på semestern som börjar om en v.

Hoppas ni har en skön sommar allihopa! 

Hej tjejer! Allt väl här. Hur har det gått för dig, Sofia? Miss Gul, hur har ni det? Hoppas alla har det fint och har njutit av sommaren!

Kikar också in och undrar hur alla mår!

En liten uppdatering från oss. Vårt lilla yrväder har precis fyllt två år och är en riktigt solstråle. Han kommer att börja på ett litet privat dagis (endast tolv barn) i vår trappuppgång om en månad men tanken är att han endast ska gå förmiddagar fram åtminstone till nyår. Jag tänkte jobba 3 timmar per dag (ganska så lagom . Som sagt, allt är stålande och vår lilla pojke är den sötaste som finns.

Hej på er,
en liten uppdatering från mig. Jag mår ok. Vi är gång med en genetisk utredning nu som beräknas vara klar i december nån gång. Lite beroende på hur det går får vi sedan veta om vi kan vara aktuella för pdg eller inte men jag är inte så lockad.

Parallellt med detta har vi gått föräldrautbildning inför adoption och kommer inom kort att påbörja en medgivandeutredning hos soc . Vi vill gärna ha ett till barn och känner - framför allt jag - att priset för att få ett biologiskt barn till kanske faktiskt är för högt. Jag är inte det mista sugen på att vara gravid igen, genomgå femtioelva behandlingar, få ångest och panik samt riskera att förlora ytterligare ett barn. Vi är öppna för att adoptera och börjar nog faktiskt mer och mer luta åt att det kanske blir så. Jag inser såklart att vägen dit är lång och krokig den också - men det är åtminstone något NYTT. Som inte innebär att min kropp blir ännu mer sliten än den redan är.

Lapinette: Härligt med ett så litet dagis!! Tror att det är en jättebra start.

Sofia: Hur har det gått för dig?   

Hej!

Det har gått fint tack! Dåligt att jag inte hört av mig, jag vet, men jag sätter mig liksom aldrig ner och tar mig tiden heller. Sorry. Vår lille Edvin föddes den 19 maj, en dag före bf, och vi blev helt överrumplade! Dels av att han kom en dag tidigt! (Ella var ju så sen...) och över att det var en HAN! Trodde ju helt säkert att det var en tjej igen (utan att vi kollat på UL). Fånigt. Först går man och väntar i nio månader och är megagravid dagen innan bf och så blir det ändå så "plötsligt". Knäppt.
Nåväl. Han är en riktig liten guldklimp. Tyckte förlossningen gick bättre denna gången - lite mer kontrollerad och lite mer "vila" mellan värkarna - även om det gjorde precis lika ont och det hade jag förstås förträngt från förra gången. Dessutom gick det rasande fort de sista fem minuterna då jag vid koll var öppen 8 cm, kräktes, fick megakrystvärkar och "flupp" så var han ute... Tja, flupp sa det väl inte då jag vet att bm sa; Sofia, du måste dela mer på benen!! Det går inte! sa jag. Du måste sa bm, du föder ditt barn nu! Ja, men det går inte tyckte jag. Och så känner jag hur någon fäller ut mina ben och så kom han. Gick lite sönder men blev lagad och har haft mycket mindre ont av det än vad jag hade efter förra förlossningen då jag knappt gick sönder alls.
Edvin vägde 3460 och var 51cm lång, ganska standard. Nu är han en riktig dunderklump och vägde 7280gr på 3 månaders kollen. Ska bli spännande att se vad fyra månaders kontrollen säger nästa vecka.
Han är go' och gla' och han sover på nätterna!!! Och flera stunder på dagarna också. Det gjorde inte Ella... Hon började sova hela nätter två månader innan Edvin kom! Nu går det oftast 6-8 timmar från sista matningen på kvällen tills det att han vill äta igen så oftast blir det bara en matning kl 2-3 och så igen vid 6-7. Trodde inte att det fanns sådana bebisar! Nåväl, det hinner ju ändra sig många gånger!!
Ella är en otroligt glad och stolt storasyster och vi har inte haft några "problem" alls. Hon är så omtänksam och hjälpsam så hälften hade räckt. Det värmer så i hjärtat när man ser hur de två tittar på varandra och all den glädje och kärlek de utstrålar! 

Ja, som ni hör är jag fantastiskt glad och nöjd och vet inte i ord hur otroligt tacksam jag är över att nu sitta här med två fina ungar!! Det var svårt att tro många gånger efter alla turer som har gått och ni av alla vet ju precis vad jag pratar om. Hela den här resan har gjort en otroligt ödmjuk inför det faktum att faktiskt inte alla får sina små som de önskar, åtminstone inte så lätt och på det sättet man hade tänkt sig. Är så glad över att ha "lärt känna" alla er och fått stöttning och peppning när det har varit som jobbigast.

Stora, stora kramar till er alla och lycka till med era fortsatta försök till att få era små. Miss Gul; förstår inte hur du har orkat ta dig igenom allt och gläds åt att se att du ser framåt och kämpar på och hittar alternativa vägar! Lapinette; tänk vad snabbt vardagen infinner sig och allt känns så naturligt och vanligt om man jämför hur det var för ett par år sedan... Vad skönt att vi människor ändå är funtade så att man glömmer det värsta av allt det som gör ont och är jobbigt. 

 

Stort grattis Sofia och så klar han är  go och gla om han är född den 19 maj (min födelsedag) !

Miss Gul - vad är pdg? Intressant med adoptionsplaner. Hos vilka adoptionsbyråer står ni i kö? Vi valde ju enbart AC men ett råd är att stå hos flera. Det är skrämmande få barn som kommit från de förut största adoptionsländerna. Från Korea har endast 3 barn kommit i år vilket gör att vi uppskattar vår lilla prins desto mer. Vi hade tur!!! Visst vi stod i kö i mer än 4 år men jösses, hade vi inte fått honom i höstas så hade det inte blivit någon alls ... eller från ett annat land. Vi är så tacksamma!

Och på lördag om en vecka firar vi 1 år som familj !

Sofia - stort grattis!!! Skönt att allt flyter på så bra. Håller med dig i allt du skriver. Man blir verkligen ödmjuk för livet när man går/har gått igenom allt som vi här i tråden drabbas av. Jag tittar på min son varje dag och är så tacksam för att han finns, för att vi fick honom innan all den här nya skiten började. Han gör så att jag/vi ändå älskar att leva trots det som händer nu.

Lapinette: Vi köar hos AC och BFA. Vi valde AC för att de är stora och finns i Sthlm och BFA för att vi - i dagsläget - är mest intresserade av Ryssland/övriga Östeuropa, och de har flest länder därifrån. Jag är halvrysk, kan språket och kulturen, vilket känns som en fördel. Sen kan ju mycket hända på vägen som gör att vi hamnar i någon helt annan världsdel men just nu känns det rätt. Men som sagt, det är långa kötider och allt färre barn som kommer så det tar nog sin lilla tid var än det blir.

Hur kom det sig att ni valde Korea? Visst var er son runt 11 månader när ni fick honom? Vad jag förstått är det rätt ovanligt med så unga barn nuförtiden?

Pdg är IVF med dna-analys. Dvs att man testar embryot via dna för att säkerställa att man återinför ett friskt blivande barn. Lång process. Vi får tidigast starta nästa höst om det ens är möjligt. För att det ska gå måste man hitta exakt rätt genfel hos såväl mig som min man (det är vår kombo som ger sjuka barn) och det är svårt. Som sagt, inte så lockande. Man måste känna efter när det räcker och jag tror att min kvot av misslyckanden är fylld.

Kram på er!

Miss Gul - visst är det så (känna efter när det räcker). Du har gått igenom så mycket så det både räcker och blir över . Själv valde jag att ge upp lite tidigare än fler andra - efter 3 fulla IVF'er och 2 med ägg från frysen.

Förstår absolut anknytningen till Östeuropa och jag hoppas ni får ett litet barn därifrån. Vi har vänner som har en dotter och en son från Ryssland och det var faktiskt ett alternativ vi funderade på när man sänkte åldern i Korea (från 43 till 42 år ... jag fyllde 42 år förra året).

Vi valde Korea då jag helst ville adoptera från Asien av samma skäl som du vill adoptera från Östeuropa. Jag är nämligen halvjapanska. Sen så valde vi just Korea pga att det är välmående och småbarn som kommer därifrån samt att vi matchade in på deras krav. Kina gick bort då vi valde att stå i kö i ett par år innan vi drog igång med utbildning och utredning och till Kina skickar man papper bums och sen är väntan typ 4-5 år. 

Vår son var 13 månader när vi hämtade honom. Förut låg åldern ofta runt 8-9 månader (för ett par år sedan). Nu är barnen något äldre eftersom processen i Sydkorea har blivit längre i o m den nya lagen som trädde i kraft i fjol.      

Hej alla underbara tjejer!

Det blir inte alls ofta som jag tittar in här, var nog 6 månader sedan. Men det är underbart att se att tråden har lite liv i sig fortfarande.

Miss Gul, jag kan inte sätta mig in i hur du mår. Att ni orkar, all styrka till er! Förstår att din kropp inte orkar mera. Jag känner att jag fick tillbaka min kropp och psyke i våras..... Stor kram

Min tjejer är nu 4,5år och 2 år, helt galet!! Det går nog inte en dag utan att jag ränker på hur lyckligt lottad jag är att ha fått dessa två underverk, för det är vad de är. De är helt fantastiska!

Grattis till sonen Sofia! Underbart! Och så bra det verkar gå hemma!

Och grattis Lapinette till er år som familj!!

Kramar till er alla!
 

Hej!

Grattis Sofia! Vad skönt att höra att allt gått bra!

Miss Gul, hoppas det går så fort som möjligt med adoptionen!

Lapinette, så härligt, och bra med ett sånt litet dagis! våra barn är ca 25 st på sin avdelning :(

Lycka, skönt att höra att allt är bra med dina små och att du mår bättre nu!