Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

lilla fina missGul, jag är så otroligt ledsen för er skull. Ord finns inte att trösta. Jag kan inte tänka mig den smärta ni har just nu. Att ni ska behöva gå igen detta också, det är inte mänskligt.  Jag förstår att det är ofattbart att det händer er. självklart ska hon få en fin grav som ni kan besöka. 
Ni finns i mina tankar....många många kramar 

Alla varma kramar till Miss Gul. Vilket beslut att ta och jag förstår känslan av att det känns som en overklig film där man står på sidan om och förstår vad som sker men kan inte/orkar inte ta in allt. Ta tid på er att sörja, en dag i taget. Fint med en gravplats dit ni kan gå och besöka henne. 

Nu känns det lite "fel" att komm med glada nyheter men vi har fått det magiska samtalet om att vi nu får resa och hämta vår son. De ringde maken i fredags (som var i Paris) och vi åker på torsdag! Det tog tid för oss, längst av alla här inne, men snart är vi en familj.     

Å Lapinette det är inte alls fel!! Om det är något som behövs just nu så är det glada nyheter. Stort, stort grattis till er! Så fantastiskt spännande! Vet ni vilken dag ni kommer att få träffa er son? Hur länge blir ni borta? Ser fram emot att få höra allt när ni är tillbaka igen. Nu ÄR ni en familj!

Tack fina ni för ert stöd. Det är sjukt jobbigt allting. Man har ju dock blivit ganska luttrad av alla bakslag genom åren och erfarenheten har lärt mig att det BLIR bättre med tiden även om det inte känns så just nu. Ska man vara lite bitter får man väl säga att det var ett kasst val av Linnékliniken att välja att sätta tillbaka just det här ägget. De hade 4 att välja mellan och de valde det här. Fast på något sjukt sätt så hade jag inte velat vara utan det heller. Kan inte förklara riktigt. Hon är ju vår dotter nu liksom även om hon inte finns med oss längre.

Många kramar!

Hej på er!

Ser att sommaren inte varit så härlig för oss alla... Miss Gul, ord finns inte att beskriva hur ledsen jag är för er skull. Livet är verkligen inte rättvist... Stora varma styrkekramar.

Lapinette: Äntligen! Åh, så spännande. Nu har ni träffat er son förstår jag och jag hoppas så att ni alla mår bra där borta!!

Ego: Själv har jag haft en riktigt skön sommar och haft både semester och lite föräldrarledigt så det var en lång ledighet! Tog p-piller över sommaren (dämpa endon) och så körde vi ett nytt försök (korta metoden) på S:t Göran. Dr Tristen har slutat (börjat på SH) så jag träffade Dr L (som för övrigt också slutar och börjar på SH?!) istället och så var det en kvinna från IVF kliniken Göteborg som gjorde plocket. 19 ägg, 2 tillbaka på dag 2 och jag testade positivt igår! Vågar inte ropa Hej! förrän vi gjort VUL denna gången, men är förstås jätteglad.

Heja Sofia! Undrade just hur det gått för dig. Nu jädrar håller vi tummarna för att det går hela vägen. Vilka mediciner tar du nu? Stort grattis!!!!
Vilken vecka är du i?

Här är det fortsatt misär. Har såklart fått komplikationer - livmodern drar inte ihop sig som den ska och det är rester kvar plus att min kropp fått för sig att kicka igång en sjuhelsikes foglossning såhär när bebisen inte längre finns kvar. Gyn antar att det beror på de rester som är kvar att hormonhalten fortfarande är såpass hög att kroppen inte fattar att den inte är gravid längre - därav foglossningen. Det var ju typ i v 23 det slog till förra grav så det stämmer tidsmässigt. Är galet less på allt som har med graviditeter att göra, och just nu känns det som om vi aldrig kommer att orka försöka igen - men jag vet ju att jag kommer att vara på´t igen om några månader....Linnékliniken har iallafall varit super mitt i allting. Eftersom vi köpte ett trepack var jag stressad över att vi inte skulle "hinna" köra våra försök inom de 1,5 åren nu när vi redan förlorat 6 månader och man ju inte vet hur lång tid det tar att kroppen blir normal efter det här - men de har gett oss fria händer att återkomma när vi känner oss redo vilket känns bra.  

Hur har ni andra det? 

Miss Gul: å nej, kunde det inte vara tillräckligt med allt nu och att kroppen fick läka normalt och inte göra mycket väsen av sig så att du hade haft mer ork att bearbeta allt på det psykiska planet!! Det är svårt att förstå hur man orkar någonting eller fungerar över huvud taget efter er erfarenhet... Jag hoppas att du ska må bättre både fysiskt och psykiskt och det var ju himla bra att CvL sa att ni kan ta det lugnt och inte behöva känna någon stress över ett sådant beslut nu.

Jag ringde själv kliniken idag och berättade om resultatet så det är ännu väldigt tidigt. Går väl in i v 6 imorgon. VUL 8/10 - så då får vi veta om det ser bra ut eller inte (de sista två graviditeterna har det ju varit hjärtverksamhet men det har varit för litet). Känns så klart som en evighet dit men gläds åt att i alla fall blivit gravid igen. Det är vårt sista försök (och inga embryon i frysen) så "this is it".
Tar Trombyl (har ju visat sig ge ett enormt bättre resultat! 3 graviditeter på 4 försök!) och för första gången Prednisolon som ju dr Björk rekommenderade 2008... Tänker också fortsätta med progesteronet till v 12 om vi kommer så långt.
Har haft uppehåll hos akupunktören över sommaren men har nu druckit örter i två veckor igen och ska börja med nålar igen i veckan.

Miss Gul - har inte du fått lida tillräckligt?! Styrkekramar!

Sofia - stort grattis! Håller tummarna för dig nu. Vad konstigt att alla läkare går till SH .

Och själv är jag numera stolt mamma . Han är självfallet världens sötaste (inte alls partisk ). Vi kom hem i söndags kväll efter en helvetiskt flygning. Antingen sov han eller så grät han. Ska inte ge oss ut på några långflygningar på myyyycket länge. Just nu ligger han och snosar sött i sin säng och efter ett par dagar med ganska så mycket tårar börjar vi idag känna igen vår kille, så som han var när i Seoul. Glad, nyfiken och charmar hela sin omgivning. Det känns onekligen ganska så konstigt att från den ena dagen vara två till att nu vara tre.        

Lapinette: uuuunderbart! Jättegrattis och största lycka till nu med er guldklimp! Som ni har väntat och längtat! Nu äntligen är ni föräldrar!

Å stort grattis till Lapinette!! Så fantastiskt det måste kännas. Den där känslan när man spanar på den där lilla figuren som ligger och sover i sin säng, känslan av overklighet över att det faktiskt är MITT barn. Galet. Jag kan däremot föreställa mig mardrömsflygningen :-O Vi hade en liknande upplevelse när sonen var 5 månader - vi har fortfarande inte vågat flyga efter det :-S

Stor varm kram och njut av varandra nu! Hur funkar det med föräldraledighet vid adoption? Har ni längre gemensam ledig tid än de tio dagarna man normalt har?

Åhh Lapinette - så fantastiskt! Grattis! Grattis!

Grattis Sofia! Håller tummarna för dig!

*Stor kram till miss Gul*