Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Miss Gul, Så fint att det finns speciella barnplatser, visst är det både en tröst och en sorg att man delar detta hemska med flera. Jag tycker inte du är galen, det är klart att ni vill försöka få syskon. Jag tror inte att man ångrar försök lika mycket som om man inte försökt. Jag hoppas och tror att det kommer att gå vägen för er. Kram

Med mig är det sådär, det är lite tungt att försöka få det att funka med sig själv, studier, extrajobb, man, barn, sömn och fritidsintresse. Men sånt är livet.

Hej på er. Jag testade precis positivt. Vet inte vad jag ska säga. Bli överlycklig eller lägga in mig på psykakuten? Jag har haft mens en gång sedan förlossningen, och nu när den inte kom som den skulle så tänkte jag att det berodde på att kroppen inte stabiliserat sig än. Min man tyckte att jag skulle ta ett test, jag suckade och tyckte att han var löjlig men gick med på det. Och det blev positivt. Ja jag säger då det. Tror att jag är i vecka 6 nu.

Är inte livet bra konstigt? Långlång väg kvar såklart tills man vet att det verkligen blir något, men kanske är detta kroppens sätt att säga att livet går vidare?

Miss Gul!!! Det är ju helt fantastiskt! Vet inte vad mer jag ska säga!! Är så otroligt glad för er skull. Håller allt jag har för att allt ska gå bra den här gången! Kram!! ð???

Miss Gul
Vilken berg och dalbana! Grattis!!

Lapinette
Har vänner som nyligen adopterat, de bär mycket i sele just för att ha barnet nära och knyta an massor. Han är 18 mån och kom till Sverige när han var 15 mån så han är ju "stor" men de bär mycket ändå. Och sen sover han i deras säng mest hela tiden. Allt för att få närheten.

Hur gör ni? Själva har vi (jag) burit mina barn mycket i början/första åren och tänkt att även om de legat i min mage behöver vi närheten och anknytningen vi också

Miss Gul - ett STOOORT GRATTIS! Förstår att du är orolig men försök att njuta (precis som du skrev om förut).

Sofia - hur har det gått på KUB och NUPP?

Glitter - vår kille är 16 månader. Jag har bärsele men har faktiskt mest använt den när vi varit ute. Han har gått sedan han var 9 månader och att ha honom mycket i sele skulle göra honom galen. Däremot så gillar han den när vi är ute för då kommer han ju upp i samma höjd som mig och kan se desto mer. Sen sover han även i egen säng sedan dag 2 här hemma. Det är han själv som valt det (han ville ned i sin säng) och det är så han är van att sova sedan Korea. Vi sover allihop så mycket bättre på så vis och kan därmed vara glada och leka desto mer dagtid. Fast visst, att vara nära är superbra för anknytningen liksom att busa, mata, gosa, inte låta andra ta hand om honom etc.

Glitter: jag bar mycket i sjal när Ella var liten och i en Mandouka bärsele när vi ju reste en hel del mellan Spanien och Sverige utan vagn. Det funkade jättebra, men så var hon ju nöjd med att sitta mot mig hela tiden, många barn vill ju inte det har jag förstått. Sömnen nattetid var ett aber de första två åren då jag är fruktansvärt lättväckt och har svårt att somna om. Kan inte sova bra bredvid tyvärr.

Lapinette: allt har gått fint hittills! Fick lägre riskvärden vid KUB nu än med Ella (1/5975 och 1/25000 eller vad det nu var), det var en lättnad! I måndags var vi på rutinultraljud och allt ser fortsatt fint ut! Redan v19 så snart halvvägs. Känns helt fantastiskt. Har känt rörelser i ett par veckor. Inte mycket och inte varje dag men så har jag moderkakan i fram så det påverkar väl gissar jag.
Hur länge kommer du vara hemma nu med er son? Det måste vara helt magiskt att äntligen ha honom här!? ...och så klart jobbigt också med den stora omställningen, men som alla föräldrar säger; så är det ju värt allt och lite till!!

Hej alla hur har ni det? Hoppas jul/nyår varit fina!

Jag är fortfarande i någon slags undantagstillstånd eller vad man nu ska kalla det. Förstår fortfarande inte riktigt vad som hänt och kan inte riktigt ta in det, men jag är fortfarande gravid iallafall Går in i v 14 idag. Förra veckan gjorde vi KUB som såg bra ut - 1/20000. Nästa vecka ska vi göra ett tidigt rutinultraljud för att gå igenom hela bebisen - kolla hjärna, hjärta etc - ja egentligen allt som man gör vid ett vanligt RUL fast vi gör det nu och med en specialistläkare. Vi får väldigt fint stöd från specmödravården och jag har samma läkarteam runt mig som jag hade i höstas vilket känns tryggt. Om nu allt ser bra ut  - då kanske man vågar hoppas lite grann. Jag går också kvar hos kuratorn vilket är ett stort stöd. 

Lapinette: Det låter som om att ni fått en riktigt fin liten kille Vad mysigt ni verkar ha det!

Sofia: Vilken vecka är du i nu och när är bf? Allt bra fortfarande?    

Miss gul; det gläder mig såååå mycket att läsa ditt inlägg! Är så otroligt glad för er skull! Jag mår bra. Går in i v 26 imorgon så det går verkligen framåt! Har ganska ofta längre blodtrycksfall som är lite jobbiga - särskilt om man sitter i bilen eller om jag är på jobbet (jobbar dom flygledare) - men det är kanske tillfälligt. Har lågt blodtryck och det var riktigt lågt förra veckan när jag var hos bm (90/50) och järnet var nere på 108 så det kan ju kanske förklara saken. ð???

Det är som om att varje gång jag skriver här så har jag antingen extremt positiva eller extremt negativa saker att komma med. Igår gjorde vi screening på nya bebisen.

  Den har exakt samma avvikelse som Peggy hade - dvs ingen lillhjärna utan bara ett stort vätskefyllt hål. Jag vet inte vad jag ska säga. De sa i höstas att vi var en på 25.000, att detta var något som "bara hände" och att det inte berodde på oss. Men att detta en på 25.000 händer samma par två gånger - det köper jag inte. Alldeles uppenbarligen är det något med oss, och antagligen är det pga detta något som jag fått mina mf/haft svårt att bli gravid tidigare (i kombination med endo och TNF-Alfa då...) Kroppen har väl känt att det varit något som varit fel och stött bort det, men nu när jag proppar i mig Trombyl så stannar det kvar. Att vi lyckades med vår son måste ha varit ett mirakel.

Så - nu lär det bli avbryt i nästa vecka, v 16 den här gången vilket ju är "bättre" är 22, men fy alltså säger jag bara. Vi fick tid hos ytterligare specialister på KS på torsdag, men mest för att bekräfta det vi och läkaren redan sett.

Vilken total skit. Och så onödigt. Är detta nästa fas i den här barnkarusellen? Först så BLIR man inte gravid på 6-7 år och sedan helst plötsligt så börjar man att bli det - och då har man nåt jäkla GENFEL?! Jag är så arg just nu.