Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Lycka: Tack. :-å Har fått VUL nu på tisdag istället för den 8:e. Orkar inte vänta längre!! Tråkigt att inte riktigt våga glädjas av att faktiskt vara gravid...

Håller tumme för Sofia på VULet imorgon!

Hur känns det nu Lapinette? 

Ang att alla går till SH så vet jag att de haft flera pensionsavgångar där - sen kanske de betalar bättre?! Om jag jämför SH med CvL så tycker jag att vi fått bättre "service" på CvL men det kanske också är för att man är äldre, visare (bittrare?!) och ställer mer krav än för de 7 år sedan då jag började hänga på SH. Det är ju sjukt egentligen när man tänker efter hur mycket TID av ens bästa år i livet man lagt ner på detta. Äh just nu är jag bara bitter så jag slutar skriva nu

Kram på er! 

Miss gul: tack! Det gick bra idag på VUL! Pfuh, det har verkligen varit en anspänning denna gången. Nu ska jag försöka slappna av och tillåta mig själv att njuta lite.

Grattis Sofia! Så underbart!

Grattis Sofia!

Idag lite trött mamma men i övrigt funkar allt väldigt bra. Han sover hela nätterna från 19-07 och normalt sett 2-3 timmar per dag men inte idag ... så jag börjar känna mig lite trött på att leka men det är inte han . Som sagt, han är en väldigt glad och busig kille. Vill helst att pappa ska busa med honom, inte mycket för att sitta still och mysa (förutom när han är ooootroligt trött). Vi brukar gå ut och promenera lite varje dag (han i vagn) annars tar vi det väldigt lugnt med att träffa andra. Har haft min familj hemma här på lunch och imorgon ska en kompis titta förbi. Han gillar dock när vi träffar nya människor men det är pga anknytningen som vi tar det "piano".
  

Grattis Sofia! Så skönt. Försök att njuta nu! Det - om något - har jag lärt mig av den här erfarenheten. Sedan den dag vi fick veta att det var något fel på Peggy och fram till den dag vi avbröt graviditeten så njöt jag verkligen varje dag av varenda liten sak som hade med henne att göra. Varenda liten krämpa, varenda illamående, varenda spark. Först när jag visste att det skulle ta slut (för det fattade jag ju direkt vid RULet) släppte jag verkligen efter och njöt av henne. Vid nästa graviditet - om man nu kommer dit - så ska jag ta mig tusan njuta direkt. För de där veckorna jag njöt var rätt trevliga trots allt runtomkring.

Lapinette: Å det låter galet mysigt. Underbart för er Hur gammal exakt är han nu?

Ego: Har varit inne på skrapning. Givetvis började jag blöda ännu mera och - tada - det fanns fortfarande rester kvar. Mitt underliv är bevisligen inte min starka sida. Fast det visste jag ju förstås redan. Nu hoppas jagdock  att det ska vara nog.    

Miss gul: Stackars dig! Tycker så synd om dig... Nu har det gått några veckor sen du skrev, hur mår du nu?

Lapinette: Vad härligt det låter. Går det fortsatt bra? Har ni landat lite mer i att plötsligt vara föräldrar?

Jag gjorde ett andra ultraljud i måndags - "bara för att" - och det såg också bra ut. Fick se en lite krabatat som nickade till ett par gånger med huvudet. V 10 nu. Har lämnat blodprov för KUB och gör NUPP ultraljud den 7 nov. Känns magiskt men känner också att jag är lite på min vakt och inte riktigt lyckas slappna av helt... Synd.

Oj vad jag har missat!

Miss Gul, det är inte klokt, vet inte vad jag ska säga. Jag är så glad att ni har er son. Allt fruktansvärt som du varit med om. Jag hoppas att din kropp mår bättre nu efter skrapningen och slutat krångla med dig. Stora varma kramar och önskar dig allt gott.

Lapinette, Stort grattis! Så härligt att du äntligen fått bli mamma. Tänk att vi alla fått våra barn, och på alla möjliga sätt. 

Sofia, grattis!!! Hoppas så att allt såg bra ut på NUPP.

Kramar till alla mammor och barn! 

Tack fina ni för ert stöd. Jag lever. Det är ju konstigt men på nåt sätt så tar man sig upp igen. Jag är fortfarande sjukskriven 50% men för varje dag så blir det lite bättre. Vi har haft gravsättning för vår lilla Peggy. Hon har fått en fin plats i barnkvarteret på Skogskyrkogården. Där har hon fullt med små kompisar - och det känns "bra" eller vad man nu ska säga. Då vet vi att hon inte är ensam och inte vi heller. Det finns flera föräldrar som vi. Flera gånger när jag varit där och hälsat på Peggy har jag stött på andra som också varit där hos sina små. Fy alltså.
Hursomhelst, vi har kommit så långt nu att vi bokat in ett möte med CvL i december för att prata om hur vi ska gå vidare. Vi vill köra igång igen i vår och då börja med ett av våra nedfrysta embryon, men frågan är om vi behöver göra några kompletterande utredningar etc iom det som hände nu. De säger ju att detta enbart handlade om otur men vi vill gärna vara 100% säkra. Man är väl galen som hoppar på´t igen, men längtan efter att bli fler är så stark - ja ni vet ju själva. 

Hur har ni andra det? 

Kramar!!!

Kära vänner
Så mycket som har hänt.
Miss Gul
Mina tankar och tårar över vad som hänt hos dig