Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Åhhhh.. här har det hänt saker!

Miss Gul - jättestort grattis till sonen! Låter helt underbart och jag tror jag förstår känslan av att ligga och titta och undra om han är verklig (och inte bara till låns). Ser fram emot den dagen jag får känna detsamma.

Lycka - så hur känns det att jobba igen? Är det meningen att du ska fortsätta på 50 % eller gå upp mer i tid eftersom?

Skorpis - snart 1 års dag!

Need - hur går det för er?

Och vi står i kö för Sydkorea.  Fick äntligen iväg våra papper och när jag trodde vi skulle behöva vänta en månad på kontakt från AC så hörde de av sig inom en vecka!   Istället för ett möte på AC blev det istället ett samtal per telefon där vi diskturerade igenom våra önskemål och hur kötiden och bestämmelserna såg ut för olika länder. Eftersom vi helst vill ha ett litet barn (under 3 år) så fanns det i princip bara två alternativ Sydkorea eller Etiopien. Etiopien har fyra års kötid och Sydkorea 3 år .. så valet var enkelt.

Hej alla!
Jag börjar med att säga stort stort grattis till er Vincent Miss Gul!
Åh, vad underbart!!

Jag har inte varit aktiv på FL på flera månader, det har strulat så mycket med en gammal dator
Men idag fick jag ett påminnelsemail från FL med texten "vi saknar dig" och då tänkte jag på er
Vi försöker nu på riktigt med äl-stickor och allt, vi har sagt fram till jul sen ringer vi några samtal... men jag hoppas på egen bedrift
Vi jobbar så otroligt mycket just nu, det känns lite jobbigt då jag jobbar mycket helg och kväll för tillfället plus att jag går en utbildning som tar mycket krafter. Nu längtar jag till jul då allt lugnar ner sig lite

Lapinette
Vad skönt att ni äntligen kommer framåt!

Need
Grattis till bröllopet!
Visst är det lite härligt att vara fru

Kramar Glitter

Stort grattis till Miss Gul! Tänk, nu är ni äntligen framme

Å ett likaledes stort grattis till er, Lapinette! Tänk att ni nu köar Det är stort!

En kram till alla er andra också, särskilt till dig, Skorpis! Jag har undrat hur du har det.

Med mig är det ok. Att vara gift är härligt, jag och mannen har det jättebra. Men det här med barnskaffandet äter på mig, ibland mer ibland mindre. Idag mer. Graviditetsbeskeden i min omgivning kommer i klasar och det är så jobbigt. Men jag biter ihop och går vidare. Jag börjar känna som att jag kommer att vara den som blir sist kvar, utan barn. Just nu finns det inte mycket hopp i lilla Needs knopp (bjuder på ett litet rim så det inte låter fullt så deprimerande...). Men det vänder väl.

Grattis till pojken, Miss Gul!

Need - grattis till giftermål! Hoppas så att hoppet återvänder och att ni tar er vidare på ett eller annat sätt. Har ni likt Lapinette alls funderat på adoption? Obs,  detta är en fråga enbart, inte alls något käckt tips. Karm till dig.

Lycka: så jobbigt att S är så ledsen varje gång du lämnar henne. Vi börjar inskolningen nu, får se hur det blir för vår lilla S. Känner att jag har ganska dålig beredskap för alltför stor ledsnad.

Lapiette - kul att era papper nu gått iväg och att landet är klart! Dum fråga kanske, men är det alltid så att man står i kö för bara ett land i taget?

Gazelle - man får köa överallt om man vill men till vissa länder är det ganska kort tid för att få skicka iväg papper och då börjar själva administrationsprocessen, betala en viss del etc. och det har vi inte lust med om det är ett land som det sedan tar 4 år i landet innan man får åka och hämta sitt barn (har för mig att t ex Kina är ett sånt land). Vi har varit så inriktade på Sydkorea det sista året och enligt damen på AC så överensstämmer deras krav på oss och våra krav på barnet väl. Skulle kön växa och bli olidtligt lång får vi helt enkelt ändra oss och hoppa in i någon annan kö.

Need - förstår känslan över att alla runt omkring blir gravida. Jag är verkligen den sista i mitt gäng som inte har barn (ja, om jag inte räknar med två singelpinglor som jag även umgås med). Mina gymnasiekompisar har barn som är i 8-års åldern och det är ju inte alls konstigt med tanke på min ålder (40 bast). Vad är nästa steg för er?

Miss Gul - hur är det att vara mamma?

Glitter - precis, vi har saknat dig! Håller tummarna att det funkar au naturel.

Lycka - hur går det med lämningen, är det bättre nu? Hur är tanken ska du fortsätta jobba 50 % eller är det bara en övergångsfas? Och hur har ni andra gjort som börjat jobba igen? Jag vill definitivt gå ned i tid den dagen jag har barn, kanske till 75-80 %.

Halloj på er!
Första veckorna som förälder har inte varit någon dans på rosor - det har varit supertufft ärligt talat. Vi var på väg till sös på en rutinkontroll av Vincent en dag, och när jag klev ur bilen inne i sös-garaget började det helt utan förvarning forsa blod ur mig. Jag menar verkligen forsa. Blev en stor pöl på marken. Var ju dock helt rätt ställe att befinna sig på om nu det skulle hända - så det blev bår upp till gynakuten istället för till BB-mottagningen som planerat. Visade sig att jag fått en kraftig infektion i livmodern och blev satt på dubbla antibiotikakurer. Några dagar efter det fick jag mjölkstockning som ledde till bröstinfektion med hög feber och stora sår. Resultatet av det har varit att Vincent inte ökat i vikt som han ska och vi har nu beslutat att lägga ner amningen, fokusera på att jag ska bli frisk och att Vincent ska öka i vikt med hjälp av ersättning. Jag har känt mig helt misslyckad som inte kunnat amma ordentligt, men nu när vi väl beslutat oss för att sluta känns det nästan som en befrielse.
Från och med nu kan det iallafall bara bli bättre - och lillprinsen är ju såklart helt underbar. Men det är en sliten Miss Gul just nu måste jag säga

Skorpis: Ja, det är en märklig känsla. ibland vaknadr jag på nätterna och liksom måste kolla att han är där Hur länge ska man hålla på med det?!

Supergrattis till SydKorea-beslutet, Lapinette!!! Nu är det snart er tur att få er prins/prinsessa!!!

Need: Jag vet alltför väl hur du känner dig. *Kramas* Hur känns det nu?

Glitter: Håller tummarna för att det funkar för er!!!

Gazelle och Lycka: Hur går det med inskolningarna/lämningarna? Bättre?

Mala: Vad händer hos dig?

Kramar!!!

Hej!
Jag är inne här så sällan nu för tiden, hinner inte tyvärr.
Stort grattis Miss Gul! Fy sjutton vad tufft du har haft det med förlossningen och infektion och mjölkstockning. Men vad otroligt härligt att du nu har din lille skatt hos dig. Och jo, att få två på en gång gjorde tyvärr att jag inte uppskattade det lika mycket som jag borde med tanke på att vi fick kämpa för att få till dem.
Men det börjar kännas lite bättre faktiskt. Svårt att fatta att de fyller 3 år om mindre än 2 mån.
Annars har det hänt ganska mycket, jag har fått en förklaring till varför jag är som jag är, diagnosen ADHD. Är förstås inte kul att ha, men skönt att veta vad som är fel. Jag har börjat medicinera och fått viss effekt, får se om det kan bli ännu bättre. Nåt roligare är att jag lyckats skriva ett bra högskoleprov och kommer söka in på läkarprogrammet till nästa höst, känns skönt att ha något att se fram emot.

Lycka, vet hur det känns att lämna gråtande barn, men tårarna brukar ha torkat innan man hunnit sätta sig i bilen som tur är. Sen kan de gråta för de inte vill gå hem istället på em.

Lapinette, skönt att veta vad som gäller, vänta och längta, men tillslut får ni ert barn.

Stor kram Need, önskar så att turen kommer till er snart.

Håller tummarna för er som planerar syskon.

Kramar!

Gott nytt år mina vänner!
Med nytt år följer nytt hopp inför framtiden och ny lycka! Det vill jag tro på!

Miss Gul
Vilken hemsk hemsk start på mammalivet, tycker så synd om dig. Det där med att ligga och titta på dem, jag tror aldrig det går över. Jag bär fortfarande in Molly till oss ibland på nätterna, för att jag så gärna vill ha henne nära :)

Vi har nu en tid bokad på sh nästa vecka, för samtal och tidsbokning för ivf. Jag vill inte dra ut på det här ngt mer, orkar inte med ångesten man lever i "kanske nu den här gången"...

Kramar till er alla

Jeeez! Vad tiden har gått och jag har då rakt inte hållit mig uppdaterad här på FL!

Miss Gul: Grattis till klimpen! och en stor jättekram som klarat av infektioner, mjölkstockning och att lägga ner amningen! Tuff start, men vem har sagt att det ska vara lätt... (vågar skriva det här för vi vet ju alla att det inte är det...). Jag hoppas att lilleman nu har fettat på sig sen i oktober och att du mår finfint igen!

Need: Sent grattis till giftermålet!!

Lapinette: Såååå spännande med adoptionen! Nu låter det som om det borde vara riktigt nära?!

Mala: Skönt med diagnos förstår jag så du får en förklaring (vet inte vad du haft för problem), men tufft ändå. Syrrans båda barn har diagnos ADHD och jag är ganska säker på att min bror har det också även om han aldrig fått en diagnos. Grattis till bra högskoleprov! Det kan inte bara vara bra om du kommer kunna söka in på läkarprogrammet!! Way to go girl! Önskar dig all lycka till!

Med mig är det bra! Fortfarande föräldrarledig. Ella blir snart 15 månader och är en mycket go' och gla' tjej. Ska tillbaka till jobbet i september och har nu hoppats länge på att kunna ringa chefen och säga att jag blir hemma längre än så, då vi hoppas på att bli gravida, men än så länge har det inte hänt. I december gjorde vi ett FET på S:t Göran och har nu bara en liten stackare kvar i frysen där. Börjar misströsta med S:t Göran... Jag menar; vi har gjort 6 återföranden där (två färska) och två på Huddinge, varav det sista var en frusen blastocyst som blev Ella... Känns som om oddsen är dåliga på S:t Göran ...men det är klart oddsen för att den sista ska lyckas är kanske höga just därför? Ett FET kostar ändå 10 papp och vi är ändå beredda att göra ett plock till (men då väljer jag nog FC eftersom de har samma frysteknik som Huddinge)... Vad säger ni tjejer om mitt dilemma? Har ju precis som du Glitter hoppats på att vi ska lyckas själva men det är ju, som vi alla vet, smått ångestframkallande och plötsligt känns det som om man är tillbaka där vi var förra gången (även om det ju inte är sant då vi ju har haft den ofantliga turen i Ella!!!). Blir 40 i maj, så det känns verkligen att klockan börjat ticka - tick tack, tick tack!