Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Hej tjejer, kul att tråden är öppnad igen så man kan hålla lite koll på hur ni har det!

Tack för meddelanden i min inbox och gästbok, tänkte jag skriver svar till er alla här så vet ni hur "läget ligger"... Vi blev gravida efter senaste ivf:en (mars), men har sedan dess hunnit med två vul: ett som visade en "för liten" liten varelse med tickande hjärta (v 7+1) och sedan ett som visade en avstannad graviditet (v 8+1). Så vårt tredje MA är nu ett faktum Vi skall tillbaka på ett extra vul denna vecka (jag kommer då att vara v 9+1) bara för att vara supersupersäkra. Men det finns inget hopp om att detta vul visar något annat än MA. Jag vet inte vad jag ska säga om detta mer, känner mig bara så trött och arg. Å samtidigt distansierad på ett konstigt sätt. Denna gång hade vi genom en läkare i Helsingborg påbörjat behandling med heparin, men jag tror vi började för sent (pga olika omständigheter). Det är sagt att man helst ska redan i v 5 och vi kom väl igång med behandlingen först när jag var i v 7. Så om vi bli gravida igen så ska jag börja direkt jag plussat.

Eftersom jag skrapats vid de senaste missfallen (senast i november förra året) så känner både jag och läkarna att det är bra om jag inte skrapas igen. Så nu blir det till att ägna helgen åt att ta tabletter och blöda ut det Känns helt absurt. Jag hoppas bara att det inte gör FÖR ont. Har någon av er gjort medicinsk abort? Vad är era upplevelser i såna fall?

Förlåt mitt ego-inlägg, men jag är nog lite ego just nu. Jag lovar att återkomma och höra mig för om läget hos er längre fram!! Kram!

Nej nej nej Need, fy fan så hemskt..... Jag vet ju tyvärr så väl hur det känns, hopplöst, fruktansvärt och bara rent för jävligt.

Jag började med Fragmin/Heparin redan samma dag som jag testade plus, så det kan nog mycket väl vara så att du började för sent, tyvärr. Åt du även Trombyl? Jag tog både Fragmin och Trombyl, enl min läkare har det gett bästa effekt. Skönt att du verkar ha hittat en bra läkare som kan hjälpa er, annars tipsar jag gärna om min till nästa graviditet.

Jag har bara tagit Cytotek inför en skrapning så jag hann aldrig få riktigt ont, men blödde väldigt mycket. Du ska klara díg hemma förstår jag? Se till att inte vara ensam. Jag vill inte skrämma dig men man kan blöda väldigt mycket och då kan det vara bra att din man är hemma och kan hjälpa dig.

Många många många kramar till dig gumman, hoppas att det går bra så du får det fysiska avklarat, sen kommer den riktigt tunga biten med alla känslor och det kan ta tid. Blir du sjukskriven?

Så himla ledsen för er skull, Need . Kramar.

Åhhhhhhhhhh neej!!! Har gått in här varje dag för att se om du skrivit något Need. Har undrat, hoppats och önskat att jag inte skulle se någon ledsen gubbe när din gula sol äntligen dök upp här. Usch vad ledsen jag blir, vad orättvist! Massor av kramar till dig och mannen. All styrka!

Åh Need
Det är inget du är förtjänt av men jag grät när jag läste ditt inlägg. Alla vi som är här inne har ju följt varandra länge nu och ni är som "en andra familj" på ett sätt. Jag önskar så hett för er skull! Och det gäller Lapinette också, att det ska bli bra. Med en liten i familjen
Många kramar och kraft till er alla

Nu är det gjort. Det blev en utdragen, men tämligen odramatisk, avslutning på den här graviditeten. Jag har ju fått Cytotek tidigare, inför skrapningar, och jag har inte vid något av dessa två tillfällen börjat blöda av tabletterna. Jag tog upp detta med läkare och sköterska på Huddinge, vad gör man om det inte händer något, och dom sa att då får vi kontakta akuten. Jag tog tabletterna vid 13-tiden på dagen och när klockan var 17 hade det fortfarande inte hänt någonting. Jag hade som lite kraftigare mensvärk av och till, men inte en bloddroppe. Kontaktade akuten som sa att jag skulle vänta över natten och sen komma in om det inte hänt nåt. Det fortsatte att göra ont av och till under kvällen, men helt klart uthärdligt. Vid läggdags upptäcker jag lite brunt på toapapperet. Då hade jag ställt in mig på att det inte skulle bli nåt, så då fick jag nåt sorts sammanbrott över att det nog ändå skulle komma igång. Mannen försökte lugna efter bästa förmåga. Till sist somnade jag iaf. Under natten har jag vaknat till då och då av värk, men fortfarande mest som kraftig mensvärk. Jag tänkte varje gång att "jag försöker sova tills det börjar göra jätteont, då går jag upp på toa". Detta fick till följd att jag sov igenom hela natten, tämligen opåverkad av vad som hände. När jag vaknade i morse och gick på toaletten så rann allt ur mig. Å nu är det klart. Jag känner mig tom på så många sätt, men samtidigt också lättad över att själva "avslutningen" inte var värre. Nu är det bara att invänta sorgen, jag vet sedan tidigare att jag skjutit upp "det ledsna" till efter skrapningen...

Tack för era tankar och inlägg! Trots att vi aldig sett så känner jag en väldig tacksamhet att ni finns här i cyberrymden.

Lycka; jag åt inte Trombyl denna gång. Jag ska ta upp tanken om att kombinera med Heparin om det blir aktuellt igen, men framför allt ska jag se till att vara igång med sprutorna DIREKT vid ett ev plus. Jag kommer inte att vara sjukskriven ytterligare, tror jag (jag har varit hemma från jobbet några dagar nu, men det är delvis för en envis förkylning). Jag tar det lite som det kommer, men har överlag känt att vill distrahera mig om jag kan. Jag orkar inte vara ledsen mer... Vi får se hur det funkar. När jag är ledig, låter jag känslorna komma som dom vill men däremellan försöker jag hålla det inne. Stor kram!

Kram till er alla!!

Lilla gumman, vad skönt att det iaf är över och att det gick förhållandevis bra ändå. Ta hand om dig och gör vad som känns bäst för dig, med tanke på jobbet, var ego!
Tänker på dig, många kramar

_betjänt_ av skulle det ju stå!! hjärnsläpp

Skönt att det trots allt har gått bra Need

Lycka; har lyssnat på mig själv och stannade hemma från jobbet idag. Blödningarna har liksom börjat om och jag har ganska ont Men det som ska ut, ska ut... Känner mig rätt låg. Vill bara gå vidare nu, fokusera på annat. Hur har du det och hu mår lilla dottern?

Glitter; jag förstod vad du menade Det värmer att du tänker på mig. Hur mår du? Visst hade ni tankar på syskonförsök efter sommaren?

Hur är det med er andra flickor? Vet inte vilka som upptäckt att tråden är öppen igen... Miss Gul, vet jag, hur mår du? Lapinette, några nyheter? Eller några resor på gång?

Need - din stackare! Inte nog för att det gått åt skogen, sen ska du ha ont också! Förstår att du känner dig låg. Tillåt dig själv att gråta ut, sörja, skrika eller vad som känns bäst för dig. Styrkekramar!

Och visst har vi resor på gång bara inte askmolnet ställer till det. Åker till London på torsdag. En resa som är en present till svärmor (hon fyllde 60 år i höstas). Vi ska möta upp henne + makens bror och fru där och spendera en långhelg. Sedan fyller jag jämnt i mitten på nästa vecka och då åker vi till New York och firar .

Vi har haft vårt andra möte på Soc och det kändes väldigt positivt. Hon verkar så nöjd och glad med det vi har berättat hittills. Sen blev jag himla glad när hon frågade hur vår semester ser ut i sommar eftersom hon själv ska jobba hela sommaren, så hon hoppades på att vi skulle bli klara då. Tjohoo!!! Inte för att adoptionsköerna minskar under tiden men det känns ändå som vi går framåt.