Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Miss Gul; tack för kramen Va skönt att höra att det rullar på för dig, även om foglossningen låter jobbig. Jag håller tummarna för att det inte ska bli värre i allfall... Å tids nog sitter du här med din lilla bebbe! När är han/hon beräknad?

Mala; tack! Jag har haft min första mens efter skrapningen, så jag hoppas att allt är ok därinne... Kroppen verkar vara "back on track" i allafall. Jag hoppas ni hade en skön midsommar och att du överlevde ensamtiden Hur är det med barnen? Kram!

Glitter; jag hoppas på mirakel och att det kommer efter alla roligheterna Kram!

På min front är allt lugnt. Fokuserar på att snart gå på semester

Need, vad skönt, håller alla tummar! Det var ju rätt skönt att vara lite ledig här hemma, det behövdes eftersom jag varit ensam med barnen i 2 veckor, den här senaste helt ensam med lämning och hämtning på dagis, puh, rätt svettigt. Men igår kom pappa hem äntligen. Annars är det bra mned barnen, de är 2,5 år nu och Ella har slutat med blöja på dagtid , Arvid är för det mesta torr, men vi skyndar lite långsamt, vi kör mer ordentligt när vi åker ner till Öland igen. Jag jobbar 2 v till sen är det semester.

Sommarkramar til alla!

Oj, Glitter ... trodde också det var ett litet mirakel i din mage. Hoppas dock det inträffar snart.

Need - hur känns det? Du verkar ha tagit det ganska bra men smällarna kan ju komma långt efteråt. Hoppas ni har en superhärlig semester.

Ja, när vårt ärende går upp i nämnden så tas beslut om vi är lämpliga som föräldrar eller ej. Hade i förra veckan vårt sista möte (nätverksmöte) och fick sedan hennes uttdrag på vår utredning. Känner nästan glorian ovanför huvudet efter att ha läst hennes 7,5 sidor långa sammanställning. Ska ändra ett par saker och i slutet av augusti lämnas papprena över till nämnden. Till mötet bjöd vi in min mamma + sambo, bror + sambo samt de två kompispar som även är våra referenter. Makens familj + vänner är ju lite långt bort (och förstår inte språket).

Miss Gul - jädrans vad tiden går snabbt ... bara några månader kvar!

Annars har vi haft en kort (2 veckor) men naggande god semester i Venedig, Slovenien och Istrien (norra Kroatien).

Lapinette; jag mår rätt bra faktiskt. Men å andra sidan är vi just nu inte inne i nån "barnproduktion" och då är allt lättare. Jag har funderat en del kring det här med hur man mår i en sån här situation. Jag tycker på nåt konstigt sätt att jag mår mindre dåligt nu än tidigare, kan inte riktigt sätta fingret på varför. Jag tror jag tränger bort en del (hm, kanske ganska mycket) och helt enkelt väljer att inte tänka på det. Vet inte om det är hälsosamt i längden, det tror jag nog inte, men det är så jag gör. Tids nog lär jag väl få ta tag i bitarna, men till dess vill jag bara leva. Sen har det väl betydelse att det varit semester och att vi har andra roliga saker att se fram emot. Ett ev FET blir aktuellt först tidigast i september.

Va underbart att höra om utredningen och ert fina omdöme! Så när papperen lämnats över till nämnden så är nästa steg att dom godkänner er? Eller? Hur känner du inför allt som händer? Upplever du att när ni fattade beslut om adoption så försvann tankarna om att kanske lyckas på egen hand? Undrar eftersom vi väl också kommer att ställas inför tankar om att gå vidare snart.

Kram till dig och alla andra flickorna i tråden! Känns som vi alla ligger rätt lågt nu, men det är ändå roligt att tråden finns och uppdateras då och då

Nämnden kommer att ta ett beslut den 25 augusti (har jag för mig) och därefter är vi förhoppningsvis godkända som adoptivföräldrar. Beslutet gäller i 2 år. Nästa steg för oss blir att ta kontakt med Adoptioncentrum för rådgivning om vilket land vi ska välja och sen blir det att vänta igen tills det börjar närma sig och då samla in ytterligare papper.

Tankarna om ett biologiskt barn försvinner ju inte helt men jag hoppas inte längre och jag har inte mått psykiskt dåligt på mycket, mycket länge. Nu ser vi istället fram emot adoptionen och struntar fullständigt när det är ÄL och allt som hör med den biten att göra. Och det är en otroligt skön och befriande känsla.

Skönt att höra att du mår bra. Kanske har du blivit mer hårdhudad allt eftersom men jag förstår känslan av att man inte orkar gräva ned sig. Mådde nog på liknande sätt mellan IVF-försöken. Försökte njuta, resa och göra saker vi tyckte om och inte tänka på hormoner och allt annat. Man vill ju också leva och njuta av det liv man har!

Need: Jag förstår också precis din känsla av att det känns "bättre" till och från. Jag lekte struts i nästan två år tror jag när jag var mellan mina relationer - det är en väldig befrielse att bara få förtränga alltihopa och bara få vara "normal". Jag tror att man verkligen behöver såna perioder för att orka fortsätta. Tror kanske dock att det är mycket därför jag varit så nere nu när jag väl ÄR gravid, jag var inne i en "normalperiod", totalt oförberedd på att det skulle hända och så när det gjorde det hamnade jag väldigt abrupt tillbaka i det där "onormala" med medicineringar, läkarbesök för jämnan etc. utan att jag riktigt var redo för det rent mentalt. Jag klagar absolut inte, men det har varit/är tufft. Tror dock, precis som Lapinette skriver att man måste försöka komma ihåg att leva också. Rätt var det är har det gått ett ganska stort antal år utan att man ens tänkt på det eftersom man varit så fokuserad på den här jäkla cirkusen.

Lapinette: Spännande att höra om er resa till adoption Hur lång tid tror de att det kommer ta efter det att ni varit i kontakt med adoptionscentrum och bestämt land etc? Hur tänker ni förresten ang land? Ska hålla tummarna för er den 25:e!

Jag är fortsatt sjukskriven fram till bf den 22/9 och det känns faktiskt superskönt. Foglossningen är lite bättre, men jag kan inte göra så många knop/dag - så länge jag håller mig relativt stilla är det ok men överaktiverar jag mig en dag blir jag sängliggande några dagar efter. Bara att gilla läget. V35 imorgon.

Hur har ni andra haft det i sommar?

Många kramar till er alla!

Hej tjejer!

Vill bara sticka in huvudet och säga att nu är vi godkända och klara som adoptivföräldrar. Beslutet togs i nämnden i onsdags. Jag fick ett mail igår ... och började storgråta på jobbet och papprena kommer troligen på måndag .

Nu ska allt skickas in till AC och sedan invänta ett möte med dem för att bestämma vilket land vi ska köa för etc. Det går så sakteliga framåt.

Grattis Lapinette, så härligt!! 
Vilket land är ni mest inne på?

Miss Gul, det låter jobbigt att ha så ont, hur känns det nu?

Här har det varit jobbigt en tid. Vi fick för någon vecka sedan reda på att min älskade svärmor har bröstcancer. Hon opererades i onsdags och de är nästan säkra på att det inte har spridit sig, tack och lov! Nu kommer hon att gå på strålning och så hoppas vi att det räcker så. Jag förlorade ju min pappa i cancer för 5 år sedan, så detta ha rivit upp mycket gamla känslor för mig. 
Annars mår vi bra. Jag ska börja jobba halvtid om ung 1 månad och Signe ska inskolas på förskolan, läskigt! 

Kram till alla underbara tjejer! 

Lapinette - grattis! Ett stort steg på vägen mot föräldraskap!

Lycka - fy vad jobbigt. Hoppas att svärmor klara sig med denna behandling.

Här rullar livet på. Ska vara föräldraledig efter 6 månaders jobbande, fram till dagisstart i mitten av oktober. Så jag hoppas på en fin september.

Hurra Lapinette och GRATTIS!!!! Vad underbart! Jag är så glad för er! Har ni bokat nåt möte med AC än? Visst var det nåt asiatiskt land ni var inne på, Korea...? Lutar det åt det hållet nu också? Största kramen och grattis igen

Lycka; vad ledsamt Tänk att man så ofta får känslan att både lyckor och olyckor borde kunna spridas lite mer jämnt här i världen... Hur mår svärmor nu? Å hur mår du? Kram!

Gazelle; så du får lite föräldraledigt igen alltså, nice! September brukar ju vara en fin månad, håller tummen för att det håller i sig

På Needfronten är allt bra. Vi har gift oss... Ett litet bröllop med bara de närmsta, men det blev så fint och precis som vi ville ha det. Så nu är jag fru!