30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Kunde inte hålla mig..tog ett test nu..minus

Att man blir så besviken då man egentligen förstod att det skulle bli så!? Än om det var på BIM-3 så kan jag nog inte skylla på det...är väl nån jädra hormonrubbning..

Så nu sitter jag här med brännande värk i armhålorna och mår illa...i onödan!

Hej
Jag är ny här på Familjeliv. Gick faktiskt med efter att jag sett den här tråden.... Jag har inte haft tre missfall, men har definitivt åldern inne... är 35 år. Jag har nu haft två ma under 2009, ett i januari och ett i juli. Jag slutade med p-piller för 2,5 år sedan. I början måste jag erkänna att det kanske inte var riktigt seriösa försök, utan vi trodde att det skulle vara bättre att "ta det som det kommer". Efter ett tag insåg vi att det inte skulle bli så och när vi väl började med ägglossningstest, så tog det inte allt för lång tid innan det tog sig. Men, som sagt, så har det slutat med ma båda gångerna.

Nu när det är dags att börja försöka igen känner jag att jag behöver stödet här inne på FL. Alla mina kompisar har haft lätt att bli gravida och ingen har haft missfall. De är mycket bra vänner, men kan liksom aldrig förstå...

Nu blev det här långt... Ha en bra dag tjejer!

Välkommen Ninni!
Vi är flera här inne som "bara" haft 2 mf/ma så du kvalar in perfekt Vill börja med att beklaga dina ma, har själv 2 i bagaget ett i januari och det andra i förra veckan. Många av oss har kämpat länge och vi vet hur det är dels att vänta på plus och sedan besvikelsen och sorgen när det inte vill sig hela vägen. Här inne är inga tankar eller frågor för "dumma".

Ha en bra dag själv.

Så, nu har jag beställt den s.k. bibeln Ska läsa på ordentligt innan besöket på C

Tack Icka! Det värmer verkligen!

Vad tråkigt att du också gått igenom två ma. Vet hur jobbigt det är! Det är verkligen tråkigt att läsa i tråden och se hur många av oss som måste gå igenom
det här.

Nu ska jag iväg till jobbet, men tittar in senare.

Icka: Ja, det är onödigt att börja innan, det är bättre att ta proverna först. Blödningsstatus påverkas ju tex.

Ninni: Välkommen! Jag har liksom Icka "bara" haft 2 mf.

Bettan: Nu ska jag också ta mig i kragen och beställa bibeln, har tänkt många gånger men det har inte blivit av. Ska beställa den ikväll tillsammans med lite böcker för höstens projekt.

Hello Girls!

Känner nog dom flesta av er här redan, men för er nya bekanta så ser min historia ut så här:
April-07 MF v7, Okt -07 MA v9, Maj -08 MA v10, Dec/Jan 08/09 X v7-8 fick operera bort min högra äggledare och har sedan dess inte lyckats bli gravid.

Jag är 34 år Känner definitift att jag har åldern emot mig och känner mig väldigt utanför när verkligen alla andra runt om mig bara "ploppar ur sig" barn hela tiden. Vi har ställt oss i adoptionskö också, men min man opererades för cancer jan -09, så vi är rädda att vi inte blir godkända.
Är rädd att jag kommer att bli en bitter gammal hagga som ingen vill umgås med till slut!
Bläää, för MF, MA och X!!!

Nu bestämmer vi oss för att det här är en riktig tur-tråd!

Mikes Bride: Välkommen du oxå. Vi är ju rätt många i våra bästa år som har liknande problem. Jag tycker det känns jätteskönt att ha er att bolla med. I andra trådar jag är med i så kämpar många med andra problem som att inte lyckas bli gravida alls. Jag känner att jag inte riktigt hör hemma där då jag faktiskt blir gravid men inte kan hålla fostrena vid liv. Ibland vet jag inte vad som är värst, att inte bli gravid eller få mf/ma. Vi försökte 1 år innan vi lyckade bli gravida med pergotime och det var fruktansvärt, jag kände mig värdelös som kvinna och mådde jättedåligt. Men att få mf/ma är ju lite som att livet drar undan mattan för en. Haha nu fick du känna på hur det känns men hit men inte längre liksom. Vi (läs jag) har oxå funderat på adoptionskö men sambo är inte riktigt redo än. Jag har sagt att får vi ett mf/ma till så ställer vi oss i kö. Vi (läs jag igen) har även funderat på att bli kontaktfamilj alt. familjehem. på så sätt får man ju in barn i livet och många gånger stannar barnet hos en hela uppväxten.

Vet ni vad min "bästa" kompis sa när jag berättade om 2:a mf/ma. Skrattande sa hon jaja så är det, du visste ju att det skulle bli svårt och hade ju redan innan bestämt dig för adoption. Ja ni läste rätt hon skrattade. Anledningen till att jag tidigare pratat om adoption var att jag träffade min sambo när jag var 30 och har alltid sagt att hittar jag inte mannen i mitt liv så gör jag en singeladoption vid 32. Jag har även PCO så jag har ju alltid vetat att det kunde ta tis att bli gravid men jag har ju aldrig haft några tankar på mf. Ingen av min närmaste vänner har fått mf utan alla har haft perfekta graviditeter utan några som helst komlikationer.

*Vinkar till MB*

Monchichi: Trist med mens, men jag säger som andra redan sagt: BIM -3 är tiiidigt...

Icka: Usch och fy för din *vän*. Du får ursäkta, hon kanske har andra kvalitéer, men det där var riktigt uselt gjort.  Om man nu ska sätta grader på livets helveten så tror jag på nåt sätt att det är värre att få mf/ma än att inte bli gravid alls (menar inte alls någonsin, inte som i MBs fall efter op).  Men nu vet jag ju inte hur det känns att inte bli gravid alls...

När det gäller adoption så har vi pratat om det, men insett att eftersom jag finns tyvärr med i polisregistret så känns det som att det inte är nån idé att ställa sig i kö. Att vi inte är gifta är liksom ett enklare problem att lösa. Och att det vare en skitgrej i min vilda ungdom och att jag är högst skötsam svenssonfröken nu uppväger nog inte.