30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Känner mig som en bitter häxa idag. Fick sms från en fd (gravid) arbetskamrat som frågade om jag kunde träffa henne och en annan arbetskamrat idag. Men jag kunde inte p.g.a. att jag skulle träffa en annan efter jobbet. Men nu till saken. Hon svarade med ett sms till där hon skrev att hon nu bara hade en vecka kvar på jobbet och sen hoppades hon få vara ledig två veckor innan bebisen kommer. Denna tjej blev helt oplanerat gravid, varken hon eller hennes sambo var redo för barn och hon beklagade sig för mig när jag fick reda på det. Hon berättade det ca 2 veckor efter mitt ma.

Mitt svar till henne var: Jag skulle oxå behöva ett par veckor efter det helvetesår jag haft med två ma:n, 2 skrapningar och en misslyckad axeloperation, men lycka till med förlossningen.

Behöver jag säga att jag inte fick något svar på det?? Nu känner jag att det var lite bitchigt för det var ju inte hennes fel att mitt liv varit katastrof, men jag orkar helt enkelt inte med gravida just nu.

icka76: jag förstår precis hur du känner! vissa dagar känner man bara att man inte orkar se o träffa alla gravida, särskilt när dom går där med sina magar o bara gnäller över alla krämpor o man själv känner att man lätt skulle ta alla krämpor i världen bara man kunde få sin lilla bebis till slut. Man får vara bitter ibland har jag lärt mig.

Kramar om

Icka: Jag förstår dig! Ibland blir det bara för mycket. Det kan kännas så fruktansvärt orättvist. Hoppas det känns bättre nu!

Monchichi: Jag berättade det på KK efter ma nr 2, men de tyckte inte att det skulle räknas. Jag fick i huvud taget ett mycket dåligt bemötande på KK, så jag har inte mycket förtroende för dem. Jag ska dock ta ditt råd och berätta det när vi ska till en privat mottagningen.

.. apporpå det, är det någon som har erfarenhet av Carema Specialistvård?

Jag har dragit mig tillbaka från alla kämpartrådar för ett tag. Jag känner att jag inte hör hemma där utan att jag står mittemellan de som är lyckligt gravida eller fått barn och de som fortfarande kämpar för plus. Jag har ju fått det efterlängtade plusset två gånger och förlorat det lika många så för mig betyder inte plusset någonting. Jag klarar inte den naiva förväntning som råder i de trådarna längre, att bara man får plusset så är allt bra. Nä usch vad bitter och nere jag känner mig ikväll, hoppas det känns bättre efter Primo Paulo. Jag blir alltid glad när jag ser hans duster med fastrar och kusiner, där känner jag mig hemma! Min släkt är oxå från Italien.

Icka: Fy så trist att höra att du fortfarande mår så pass dåligt. Hoppas verkligen att det snart ska komma ljusare tider för dig! Om din vän är värd att ha kvar så finns hon kvar. Jag har förlorat många "vänner" då jag råkat ut för olika tråkigheter och mått dåligt. Vissa har slutat ringa, vissa har visat sig vara egofixerade svin och andra har jag helt enkelt inte orkat med av olika anledningar. Men de som finns kvar och stöttar och förstår det är ju egenligen bara dem man behöver.

Sanne: Välkommen!

Ninni: Håller med bettan. Egentligne är det inte ett mf definitionsmässigt, men det är ju i grund och botten ändå det som det handlar om.

TT: Vi skrev samtidigt Jag tror att det som hänt har kommit ikapp mig nu. Förra veckan var bara ett töcken av skrapning och ja allt. Nu har jag fått tid att reflektera över situationen och min bindvävssjukdom gör det inte lättare för mig heller nu när axeln är så dålig efter operationen samt att alla leder börjar strejka.

Icka: Ja, det verkar som det har kommit ikapp. Men det är ett nödvändigt ont att man måste ner och vända innan man kan kravla sig upp igen. *kram*

Icka...känner igen mig i det du skrev. Har en vän som nyss fått sitt andra barn på kort tid. Hon beklagade sig över att det kändes så jobbigt att få två så tätt.. Jag sa bara att det går så då man inte tar ansvaret att skydda sig.
Sen har hon klagat hela graviditeten på allt som går att klaga på... Nån vecka efter mitt andra MA sa hon att vi skulle njuta av ensamheten, att det var så jobbigt att inte få göra som man planerat och ville.! Sa bara att jag har varit ensam i 30 år och är nöjd med det!!! Att jag gärna bryter mina planer bara jag får mitt efterläntade barn!
Hon har svårt att förstå sorgen jag/vi går igenom...det är så jobbigt. Ibland blir jag lite sur att hon inte frågar mig hur jag mår längre..som om att allt vore över nu.

Men, men....känner mig lite bättre nu . Bitterfittan har gömt sig i garderoben för en stund Jag tror att min mens har småstartat nu..blöder lite rött. Känns skönt att den kommer på rätt tid...snart är man på banan igen!!

Yes...den kom idag!!

Det ska firas med lite shopping idag!

Grattis till en fungerade kropp monchichi! Visst kanske det kan vara svårt för vissa vänner att förstå vad man gå igenom, men det som är riktigt svårt att förstå är hur de kan vräka ur sig så puckade saker. Det fattar väl vem som helst att man inte sitter och njuter av ensamheten efter ett mf/ma...

Idag har jag tagit ut lite övertid och ska ägna dagen åt att storstäda, nåt som inte hinns med eller prioriteras allt för ofta. Sen ska vi åka till svärisarna och umgås och bli ompysslade hela helgen