• icka76

    30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

    Hej!

    Finns det fler än jag i denna situation? Här kan vi stötta varandra genom utredningar, nya graviditeter och annat som kan dyka upp.

    Anledningen till att jag inte vill att yngre eller de som redan har barn ska skriva här är dels för att vi som är över 30 även (ofta) har ålderspanik utöver svårigheterna att behålla våra små och dels för att vi utan barn är i en annan sits än er som redan har barn. Med det vill jag absolut inte föringa eran sorg för den är lika stor, men jag hoppas ni förstår hur jag menar.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-12 09:28
    Medlemslista
    www.familjeliv.se/Forum-7-137/m47914387.html

  • Svar på tråden 30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet
  • NinniNinna

    Monchichi och Sanne: visst kan det kännas orättvist med vänner som får barn. Alla runt mig får barn helt utan problem. När man tittar på statistiken och ser hur vanligt t.ex. missfall är så känns det nästan otrologt att det ska gå bra för alla runt mig, men så är det. Jag har också, som du Monchichi, löst det genom att berätta för mina nära och då tycker jag att de allra flesta är mycket förstående.

    .. men i förra veckan träffade jag en bekant (inte vän alltså) som satt och beklagade sig för att hon nu väntar sin tredje son, "hon som så gärna vill ha en flicka". Sen fortsatte hon med att säga att hon nu (i hennes ålder) nog får räkna med att det inte blir fler barn, så hon får nog aldrig sin efterlängtade dotter.... Jag är bara ett par år yngre än henne och kunde knappt dölja min ångest. Till slut sa jag nåt surt och då kom de på sig och bytte samtalsämne. Otroligt!

  • serenity78

    Har inte läst tråden och ska låta er vara "ifred" eftersom jag inte är i er situation, jag vill bara titta in för att lämna av en kram till min vän icka! Önskar er alla lycka till!

  • icka76

    Gumpan: Om du tittar in igen så...TACK!!!! Som sagt jag kommer tillbaka till er snart. Kram tillbaka.

  • BettanB

    Hej, alla.

    Hu, jag är en sån där missunnsam människa som har JÄTTEsvårt för gravida och småbarn. Det började egentligen inte förrän efter tredje missfallet (mina två första tog jag med lite av en "klackspark") och har bara blivit värre och värre. Bebisar klarar jag dock bättre än gravida. Men tänker ju hela tiden att så stora hade ettan varit, så stor hade Lusen varit, Loppan skulle ha varit nyfödd nu, nr4 var ett töcken, men Myran skulle ha börjat leva rövare i magen på mig vid det här laget.
    Jag KAN verkligen inte låta bli att vara missunnsam och bitter.

    En bra grej dock; fick mitt levaxin till slut. Hade för högt TSH den här kollen med och läkaren gick äntligen med på att skriva ut levaxin; vi testar minsta dosen till att börja med. Hoppas att det här är the shit.


    Piratpartist, javisst!
  • SanneS

    BettanB: Jag har också svårt för gravida och jag tycker som du att det blivit värre för varje missfall. Går förbi min mvc till och från jobbet varje dag och ibland är det som att ta sig igenom en hinderbana mellan gravidmagar och en och annan bebis. Lite så jag längtar efter hösten när alla får dölja sin stora magar under stora bylsiga jackor så jag slipper se dem.

  • TantTingeling

    MB: Så kul, stort GRATTIS!

    Sanne: Jag tar progesteron och Trombyl. T tar jag på eget bevåg och Progesteron är jag ordinerad från plus. Du behöver inte känna dig särskilt stressad över att pricka in äl precis, utan kan börja med progesteron några dagar senare. Det är ju framförallt för slemhinnan/implantatonen av det befruktade ägget som proggen är viktig, och vid äl så har ju ägget knappt blivit befruktat.

    Bettan: Jag visste väl att du skulle få ditt levaxin tillsist ;) Man får väl säga grattis!  Nu jäklar kommer det att gå vägen nästa gång! Och det är klart att du som har varit med om så mkt elände på din resa inte kan vara annat än missunsam och bitter. Jag tycker det är mycket motiverat att vi andra, som inte haft det lika jävligt, känner så- så du om någon har väl rätt till de känslorna!

    Har liksom många av er andra svårt för gravida, men i mitt fall så känns det ännu ok med barn. Jag jobbar mkt med barn så det är väl kanske därför. Man är lixom van att utsättas för det, och har heller inget annat alternativ än att gilla läget.

  • BettanB

    Nä, man skall inte känna sig dålig för att man är bitter och missunnsam. Fullt naturligt att känna så, kan jag tycka.

    TT:Haha... Ja, jag vet inte om han insåg att jag hade rätt eller om det helt enkelt är att han inte orkar höra mitt tjat längre.


    Piratpartist, javisst!
  • TantTingeling

    Bettan: Hihi, ja vilket det nu än var så är det så var det ju fint att du fick din vilja fram. För det lär INTE skada iaf! Och jag måste säga att det tamejf-n är skamligt att nån som ska kalla sig gynspecialist och jobba med fertilitet har så dålig koll. Skämmes borde han! Jag tycker verkligen ni gör klokt om ni skriver den där protesten.

  • BettanB

    TT: Javisst är det sanslöst? Kommer att skriva den. Tids nog. Fast just nu stannar vi på SU och försöker en gång till; skiter det sig igen så får det bli Carlanderska. Orkar inte vänta, byta och ha mig. *pustar*


    Piratpartist, javisst!
  • TantTingeling

    Bettan: Vad låg tsh, t4 på förresten?

    Icka: Btw, dina värden som du frågade om tidigare var kanonfina. Och ang spolningen så är det inte så säkert att de nöjer sig med att den är gjord, med det är omöjligt att sia i. Nu närmar det sig utredning för er, spännande!

Svar på tråden 30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet