30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

God morgon!
Fick mail från en gammal jobbarkompis nu, ja hon som jag var lite otrevlig mot förra veckan. Hon frågade när vi skulle ses. Jag berättade vad vi gått igenom och förklarade att jag har lite svårt för bebismagar och nyfödda nu så det får bli fram mot hösten. Hoppas inte hon tar illa upp, men det tror jag inte.

Hej allihopa
Icka: jag tyckte det var bra att du talade om för henne hur det ligger till. Jag har själv valt att försöka (det funkar såklart inte alltid) vara så ärlig som jag kan med mina vänner. Jag tycker att det oftast gjort det lättare och att de varit väldigt förstående. Du får beräta vad jobbarkompisen svarade!

Monchichi: samma sak där.. tycker du ska försöka vara ärlig mot din kompis och förklara hur du känner. Det betyder ju inte att hon inte kan prata om något som gäller sin graviditet, bara att hon får mer förståelse för hur du känner.

Har en fråga till er... Jag har liksom en känsla av att det här med problemen att få barn har satt sig lite på mitt självförtroende. Förstå mig rätt, det är verkligen inte så att jag går runt och tänker "det är fel på mig, som inte fått barn ännu" utan det är mer så att jag märker att jag är känsligare och känner mig osäkrare på alla områden (t.ex. på jobbet, vilket ju är helt ologiskt;). Känner ni igen det?

Ninni...

Jag skrev ett sms igår och förklarade lite. Hon förstod helt och hållet som tur var..
Och jag vill ju att hon ska kunna prata med mig om sin lycka...men bara att hon tar dfet lite lugnare. Det enda jag blev lite sur på var att hon tyckte att jag skulle försöka låta bli att vara så negativ , för jag ska ju snart få barn..
Lätt för henne att säga! Visst har hon rätt i att det inte är lönt att gå runt å vara deppig. Men hon förstår inte känslan över att man kanske aldrig kommer att få ett barn..

Angående osäkerheten... Det jag kääner av mest är att jag inte känner mig lika attraktiv längre. Har visserligen gått upp lite efter min två graviditeter..men jag tror det mesta beror på att jag är besviken på mig själv på nåt vis..

Hej, alla.
Ville bara visa livstecken. Är helt slut efter en jäkligt tuff vecka på jobbet. *viftar*

Monchichi: Vad skönt att kompisen förstod! Och visst, jag håller helt med om att kompisarna, som det löst sig för, inte alls förstår hur det känns att tvivla på att få barn i huvud taget. En kompis försökte peppa mig och sa att allt det här jobbiga kommer vara glömt om tre år och då svarade jag "fast jag vet ju inte om det har löst sig då!". Skönt nog så förstod hon mig och jag förstår ju att hon bara ville vara snäll och pigga upp mig.

Monchichi: känner igen det där med kroppen. Jag har också fått mycket mer komplex för kroppen, fast jag egentligen vet att det inte är nåt fel på den. Jag tror nog att det hänger ihop med allt strul kring barn.

Bettan: Pusst! Men snart är det helg! Tack för det du skrev innan (minns inte vilken dag det var) om att när man fått två missfall, så har man egentligen störst chans att lyckas tredje gången. Jag brukar tänka på det ibland och le ;) Jag hoppas du också fått sådana styrkeinjektioner här på fl!

Det är svårt det här med gravida vänner. Jag har en längre tid varit grymt avundsjuk på alla mina vänner som blir gravida och får barn men nu de senaste dagarna har jag hamnat i en liten svacka och känner sorg och hopplöshet. Vill bara gråta hela tiden. Förhoppningsvis känns det bättre snart. (Det har blivit så himla stor fokus på bebisverkstaden nu när vår utredning dragit igång.) En av mina allra bästa vänner är gravid med sitt andra barn och vi började försöka få barn när hon väntade sitt första barn. Nu känns det så tungt för mig att hon min "bästis" snart har barn nr.2 och jag är fortfarande på ruta 1. Sist vi träffades hade hon fått en ordentligt stor mage och nu har hon frågat om vi snart ska ses igen och jag känner att jag vill inte ses just nu. Vet inte om det är bäst att vara ärlig och säga att det är svårt för mig just nu att se hennes stora mage eller om jag bara ska hitta på andra undanflykter till varför jag inte har tid att ses. Det är ju inte så schysst att skuldbelägga henne med att det är hennes "fel" att vi inte kan ses bara för att hon kan lyckas med att få barn och inte jag...

Sanne: det är ju verkligen inte konstigt att det känns tufft att träffa kompisen som redan är inne på barn nr 2! Jag har som sagt försökt vara ärlig med mina kompisar, men jag har också en riktigt nära och gammal vän som är den som jag har svårast för och också den som jag försöker undvika. Jag pratade med henne i början och var öppen med hur jag känner, men det kändes ändå inte bättre och nu försöker jag bara undvika henne. Ingen strategi jag kan rekomendera, men så blev det den här gången. Skickar styrkekramar till dig! Hoppas det känns bättre snart!

SanneS och Ninni: Det är jättesvårt när de närmaste vännerna är gravida, är i samma situation själv. Men jag tror att de och vi mår bäst av ärlighet. Jag tror att om man hela tiden kommer med undanflykter så så undrar nog vännen efter ett tag om det fel på henne men om man är ärlig så tror jag att de förstår. Min vän har från det hon fått sitt plus tagit hänsyn till mig. Hon pratar aldrig om sin graviditet om inte jag frågar och så bryr hon sig om hur det går för oss. Jag kan prata md henne om mina känslor utan att hon tar illa vid sig för hon vet att det inte är henne jag inte orkar träffa ibland utan hennes mage. Det är föresten hon som bär på min gudson.

BattanB: Hej, hej!

EGO: Fick hem "bibeln" igår, Is your body baby-friendly. Har bara läst inledningen än men känner redan att jag vill läsa alla 500 sidorna, fast de är på engelska. När han skrev att alla mf beror på något och att man borde utreda redan efter det första så kände jag både lättnad och förtvivlan. Lättnad för att det oftast går att åtgärda så man slipper gå igenom det igen (förhoppningsvis) och förtvivlan för nu kan jag inte gömma mig bakom oturs teorin längre. Ska fortsätta läsa i kväll.

Tack så mycket för stöttning och kramar Ninni och Icka. Jag brukar också alltid säga att ärlighet är bäst men det känns så svårt att faktiskt uttala orden till sin bästis: "jag vill inte träffa dig just nu för jag tycker att det är jobbigt att se din stora gravidmage". ( kan ju säga det lite finare och inlindat förstås)
Förhoppningsvis kommer jag ur den här lilla svackan snart. ÄL på G snart vilket gör att jag knappt kan tänka på annat än att vi ska lyckas denna gång...
*Kram*

Ojdå, här har det inte hänt så mycket under helgen. Hoppas ni haft det bra och varit aktiva och att det är därför ni inte hunnit titta in, så har det varit för mig i allafall.